Rörigt No Logo

#blogg100 inlägg 25, en fjärdedel avklarad!

Tisdagstema den här veckan är: Rörigt!

Björkarna runt vårt hus har en sjukdom, som gör att väldigt många kvistar växer på samma ställe och då bildas de här röriga bollarna av kvistar! Tack och lov har inte våra björkar sjukan, det kan vara så att den inte får fäste eftersom vi har en annan sorts björk… Hoppas!

Andras rörighet kan du se HÄR!

Recension

No Logo av Naomi Klein

Bland mina hyllvärmare finns många böcker som handlar om ämnen jag intresserar mig för, men som sen, när jag väl har böckerna, känns svåra och tunga att läsa… Jag har studerat i nästan hela mitt liv, och alltid haft det här motståndet mot att plöja kurslitteratur, de här böckerna känns som kurslitteratur och skulle mycket väl kunna vara det oxå… Min motvilja är lite konstig, för jag älskar att lära mig nytt, jag älskar att ta reda på hur saker fungerar, jag tycker om att se om mina åsiktor, tankar och känslor kan få vila på en mer faktabaserad grund…

Min alldeles egna ”Hyllvärmsrutmaning” ger mig nu den knuff jag behöver för att ta mig för och läsa, till exempel den här, No Logo som handlar om globaliseringen och hur den påverkar hela världen… 538 tätskrivna sidor, som går igenom vad kapitalismen och de så kallade marknadskrafterna samt det ständiga kravet på tillväxt inneburit för livsvillkoren, arbetsvillkoren och kulturen över hela världen. Hur företagen gått från att marknadsföra en produkt till att marknadsföra ett varumärke, som förknippas med en livsstil, och hur de lett till att några få stora märken skapat enorma vinster på sina produkter (Nike, Mikrosoft, Cola, Apple, Disney… ) på bekostnad av miljoner arbetares misär.

En viktig bok och en intressant bok, Klein spårar Nikeskor till slavfabriker i Vietnam, Barbiekläder till barnarbetare på Sumatra, Starbucks kaffebönor till stekheta kaffeplantager i Guatemala och Shells olja till Nigerdeltats utfattiga byar. Mitt enda misstag är att jag läser den för sent. Boken har redan drygt 10 år på nacken och det boken visar på har fortsatt i accelererande takt. I boken beskrivs hur företagen använder sig av ”gatutjallare”, där hundratals ungdomar anlitas och betalas för att sprida ett gott ord om varumärket. Tänk på alla bloggare idag, som sponsras för att skriva positivt om märken… Det är ju oftast världens tristaste blogginlägg, men tydligen är det ändå effektivt eftersom företag fortsätter att använda sig av det!

De delar av boken som innehåller beskrivningar från Kleins besök på fabrikerna och möten med arbetarna är så enormt tragiska. Vad dessa arbetare får utstå för att vi i den rika delen av världen tror att lyckan ligger i att köpa nya kläder till varje säsong, byta skor för att vi vill ha dem i en annan färg, äta vår choklad och dricka vårt kaffe because we’re worth it… Jag mår fysiskt illa när jag läser om det och känner mig samtidigt så lättlurad och mesig, som inte klarat av att vägra ut mig från det här.

Även i den rika delen av världen utnyttjas arbetare, fast på andra sätt. Genom att bara erbjudas deltid, timanställning eller genom att företagen anställer via bemanningsföretag på tidsbegränsade arbeten, får arbetsgivarna orimlig makt över de anställda och de lagar som finns kan förbigås. Jag tänker till exempel på det som hamburgerföretaget Max gick ut med till sina medarbetare för ett tag sedan. Visserligen kan de inte kontrollera vad varje individ röstar för, och de påstår ju själva att det absolut inte var tanken (hmm, varför skriver en ens om det då?) men om jag var medarbetare där, timanställd, skulle jag helt plötsligt aldrig våga uttrycka min åsikt, av oro för att min chef skulle höra det. Som timanställd är du helt beroende av att din närmsta chef ringer in dig vid behov, om de vet vad jag tycker och kanske att jag gått på möten eller demonstrationer, så skulle jag oroa mig för att de inte längre ringer mig när de har behov.

Den här boken har, som sagt, några år på nacken, och många företag har varit smarta nog att inkorporera rättvisetänket i sin marknadsföring. De talar om hur mycket de skänker till olika former av välgörenhet och de tar fram ”uppförandekoder” för sina underleverantörer, som då påstås gälla i de fabriker i fattiga länder där den faktiska produktionen sker. Jag är skeptisk till det här, allt för många undersökningar visar dels att välgörenheten inte alls är av den omfattning som företagen påstår, och allt för många av fabrikerna visar sig inte alls följa de ”Uppförandekoder” som ställts upp.

Jag lästa alltså den här boken lite (ganska mycket) sent, jag är nyfiken på vad som hänt efter att den gavs ut. Om jag läst den här tidigre hade jag kunnat se på världens utveckling de senaste åren på ett helt annat sätt. Men jag är ändå glad att jag äntligen tog i tu med den!

Så här påverkade ”No Logo” de utmaningar jag genomför:
Hyllvämare, ja, just nu ligger jag jämt med hyllvärmare och nyare böcker, det är mitt mål, ska bara försöka hålla det under hela året…
Boktolva, nej!
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, ja, nummer 34. Läs en bok först publicerad år 2000.
Bloggdala Bokcirkel, nix.

Den här boken är mitt feministiska inslag i dag. Den här formen av global kapitalist slår alltid hårdast mot kvinnor och barn. De är kvinnorna och barnen som får allra sämst betalt i de länder som de stora företagen tillverkar sina produkter i och här hemma är det främst kvinnor som anställs på, ofta ofrivilliga, deltidsanställninger. Läs mer HÄR!