#blogg100 / Barn / Feminism / Fotoutmaning / Katter / Litteraturnörderi / Utmaning

Teaterögon

#blogg100 inlägg 24

Måndag, dags för Helenes måndagstema som den här veckan är ”Ögon”.

IMGP1742 IMGP1746 IMGP1759

Andras ögon kan du se HÄR!

Annikas bokbloggsjerka har den här veckan frågan:

”Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?

Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.”

Hmm, jag må läsa mycket böcker, och jag må vara en arg tant, men någon kulturtant är jag inte… Jag har kanske varit på teater fem gånger i mitt liv (borträknat eventuella skolteatrar) och det är över 20 år sedan jag sist var på någon (förutom den sista jag nämner här nedan)… Urvalet är inte så stort här där jag bor, och när jag besöker Stockholm är det annat jag prioriterar. Men jag har ändå några olika teaterminnen.

När jag gick i högstadiet tog min mamma med mig till teatern i närmsta större ort, 10 mil bort, för att vi skulle se Dario Fos ”Vi betalar inte, Vi betalar inte” med Pistolteatern, och med Kim Anderzon i en av rollerna. Jag minns inget av handlingen, men minns att jag var helt förtrollad och tyckte det var fantastiskt roligt. Synd att jag inte lyckats hålla fast i den känslan och fortsatt gå på teater!

När jag gick i gymnasiet skulle vi samla in pengar till en skolresa. En av de saker vi gjorde då var att vara roadies till Riksteatern som kom förbi den lilla ort jag gick gymnasiet i sex gånger under ett år. Det var kul! Vi var med och byggde upp scenen, sålde och kontrollerade biljetter och fick möblera om scenen under och mellan akter. Men jag minns inget av vad det var för pjäser som visades, vi hade nog fullt upp att hålla reda på när vi skulle in och bygga om…

På senare år har det inte blivit någon teater alls, men barnen gick i flera år på Teaterskola, och då var det avslutning vid jul och sommar med hitte-på-pjäser som vi föräldrar glatt applåderade. En gång var dock sonen med i en ”riktig” föreställning. En med amatörer, både vuxna och barn, som sattes upp vid fyra tillfällen för betalande publik. Sonen var en av de få som nämndes med namn i lokaltidningens recension: ”Det är komisk timing på hög nivå när han ängsligt försöker blidka den sura gamla häxan.” Något att vara stolt över!

Andras svar kan du se HÄR!

Dagens feminism blir ett utdrag ur TV-serien Scandal (det här avsnittet gick i USA före jul och här i Sverige alldeles nyligen). Lisa Kudrow (Phoebe i ”Vänner”) spelar en kongressledamot som satsar på att bli vald till president. Här intervjuas hon och gör en klockren analys över hur kvinnor ständigt behandlas sexistiskt, könat och vinklat av media! Synd bara att det här inte är på riktigt, det skulle vara så befriande om kvinnor i politiken i verkligheten satte ner foten och vägrade inordna sig medias behandling av dem.

 

Annonser

28 thoughts on “Teaterögon

  1. Himmel vad jag gillar ”dina” ögon !!! Charm, personlighet och utstrålning hos alla tre 🙂
    Har inte heller varit på teater särskilt många gånger eller så har jag förträngt några av besöken 😉

    Kul att barnen gått på teaterskola. Tror det är jättenyttigt för självkänslan och roligt dessutom. Klart du måste varit och är stolt över din son.
    Avundas dig lite som har barn. Visst finns det för och nackdelar men alla som har barn säger att det är det bästa som hänt i hela livet. Tänker tillbaka och undrar vad som i dagsläget varit det bästa i livet hittills så var det nog flytten till Malta.
    Hoppas det går som en dans med de där, ja du vet 😉

  2. Vilka ögonbilder! Vilken suverän fotograf du har blivit:-)
    Å precis som du kan jag räkna mina teaterbesök på en hand. Teater och opera är något som jag tvingats till i allt för ungt ålder, så det har satt sina spår i vuxenlivet…

  3. Härliga kattögon. Det är nåt speciellt med just blåa kattögon. Fin kissemiss.

    Förr var jag också flitig teaterbesökare, men tyvärr har det varit dåligt med den varan på senare tid.

    Sv. Ja, det blev vår bästa promenad hittills i år. Det solade ju och bara det gör att man trivs gott.

    Kram/Gilla

  4. Själv har jag aldrig spelat teater, men däremot har jag spelats på Strindbergs intima teater. Låter helknäppt men faktiskt sant.
    När jag låg på sidan pennfajten och det var Strindbergsjubileum fick vi i uppgift att skriva ett kammarspel i Strindbergs anda. Dessa kammarspel skulle sen spelas upp på teatern av skådisar.
    Tänkte hur fan löser jag det här, men jag kom på en grej. Jag hade sett ett avsnitt i den gammal TV-serie av Röda Rummet där en snickare skäller ut några välgörenhetstanter. Nu hade jag sån tur att jag hade boken hemma och flyttade hela scenen till ett övergivet förortscentrum och nutid.
    Tanterna bytte jag ut mot en sossetant och en moderattant som försökte fixa personröster till EU-valet. Strindberg själv fick ersätta snickaren.
    Efter att dom spelat upp den, var det en som kliade sig i huvudet och frågade: Vad har Strindberg skrivit och vad har du skrivit av det här? Tog det som ett bra betyg 🙂
    http://pennfajten.se/tag/strindberg/
    Ifall du vill kolla så ligger det under Hemsöborna, inte Röda Rummet. Dom andra alsterna är klart läsvärda dom med.

  5. wow vilka vackra ögon, katter har ju så granna färger på sina ögon, vovvar har ju inte riktigt samma utbud, både Nemo och Sluggo har riktigt mörkbruna ögon
    någon teatermänniska kan man inte beskylla mig för att vara heller
    kramar

  6. Svært ulike uttrykk i katteøyne! Dem i midten er ganske uutgrunnelige…
    Teater er verd å bruke tid på. Jag slutter aldri å la meg fascinere (og noen ganger irritere).

  7. Fina bilder på katternas ögon!
    Ja nog har man blivit ”ivägtvingad” på någon teaterföreställning genom skolan, men jag minns inte några teaternamn just nu…

  8. Jag såg den där. Det är helt otroligt hur olika vi blir framställda, kvinnor och män. Jag har själv blivit uppfostrad i ett väldigt mansdominerat hem och har även först över vissa saker på mina barn. Jag försöker ändra på det nu även om det fortfarande är supersvårt. Jag biter mej i tungan när jag är van att säga; det gillar tjejer och väser istället ut alla kan gilla allt. Det jag erkänner har särskilt svårt för är kvinnliga poliser. När jag ser på 112 så är det alltid 4 tjejer på en berusad man och när det är män så behövs det bara 2? Kvinnor kan dock komma ur situationer lättare sa de dock på tv genom att när en full man och en polisman stöter ihop blir det ofta från de fulle mannens sida en mach i manlighet medan man inte direkt kan göra tjuvnyp och slag på kvinnor (sa de på tv). Ja, jag har också en väg att vandra… 🙂

  9. Teater är jag inte så förtjust…. På gymnasiet var vi på Dramaten och såg Måsen av Tjeckov. De flesta av oss somnade. Men en fick sitt livs aha-upplevelse och han är nu skådespelare på heltid. Gick direkt till scenskolan efter gymnasiet. Själv föredrar jag konserter.

  10. Vackra, vackra kattögon!! Och teater: jag ÄLSKAR teater och går så ofta jag kan. Även musikaler och opera/operett! Men jag gillar dina minnen och fantastiskt fina vitsord till din son!

    Älskar det klippet!!! Det är SÅ klockrent och jag har ofta återvänt till det och tittat på det. Jag har varit uppfostrad i en otroligt patriarkaliskt familj och gjort ALLT som står i min makt för att INTE uppfostra mina två söner på samma sätt. Min man har en lång väg att gå i denna fråga och upplever nog lite frustration, då han nog känner att han inte ”rådde” på mig och numera inte heller sina söner.. *ler* (pssst: han är en god människa, men inte särsklit långt kommen i jämställdhetstankarna fullt ut)

    Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s