Americanah

Recension

Americanah av Chimanda Ngozi Adichie

Den här boken har legat här hemma ett tag. Jag hade läst om den att den var en unik blandning av roman, blogginlägg och mailkonversation, och jag tyckte det kändes jobbigt att läsa. Dessutom är det en rätt tjock bok med sina nästan 600 sidor. Jag har gruvat mig för att ta itu med dem, för om den var tungläst visste jag att den skulle bli liggande länge och bli läst bara någon sida per dag, samtidigt som jag, som är strikt monogam läsare, inte skulle kunna läsa nått annat under tiden.

Men, ack vad jag bedrog mig. Det första, att den till stor del skulle bestå av blogginlägg och mail, det stämde verkligen inte. Visst fanns det sådana inslag, men till största del är det ändå en rätt traditionell roman. Den hoppar en del i tid, och den följer två olika personer, men det är lätt att förstå var i tiden romanen befinner sig och även vilken av personerna vi följer.

Dessutom är det en fantastisk berättelse. Omöjlig att inte dras in, jag sträckläser så fort jag har en stund över och jag vill inte lämna den ifrån mig när den är slut. LÄS!

Så här påverkas mina utmaningar

100 böcker under 2016: den femtioåttonde, på god väg att nå mitt mål! Skönt att jag ligger så bra till, för jag är inne i en period nu där jag har svårt att hinna med att läsa.
Boktolvan: Ja, första boken av henne, men definitivt inte den sista!
Världsomseglingen: Nigeria, åtminstone i början, slutet och en del i mitten
Kaosutmaning: 17. Läs en bok av en afrikansk författare.