Helg, litterärt land och Beröringen

Måndag, men för mig är alla dagar helgdagar nu, jag börjar få svårt att skilja dem åt… Tack och lov att olika utmaningar hjälper mig att hålla reda på dagarna. Eftersom jag inte visade min helg i går så gör jag Marit till viljes i dag istället! Min helg:

Jag rotade fram mina tygtrycksgrejor när dottern ville pimpa ett av sina linnen. Här jobbar hon…

…och här är det färdiga resultatet!Samtidigt höll jag henne sällskap så hon skulle kunna fråga mig hur hon skulle göra och då passade jag på att ta fram pärlorna jag visade i fredags och fixa till ett halsband och ett armband till mig själv:

Nu ska jag impregnera dem i salviarök och använda dem som healing för att få inre styrka och energi! Mitt häxhalsband…

…och mitt häxarmband.

I övrigt har helgen mest bestått i umgänge med den här bästa medicinen… När orken sviker och hjärnan slår av, då finns inget bättre än att mysa med det här levande gosedjuret… Här myser han i dotterns knä…

Här sitter han kvar hos mig och gosar efter att jag klippt hans klor…

Här passade han på att gå ut i regnet och försöka äta lite gräs när vi vädrade…

Här har han krupit fram under mitt täcke när det blev för varmt för honom…

Andras helgbilder kan du se HÄR!

Varje måndag brukar jag försöka vara med på Annikas bokbloggsjerka, så även den här!

”Eftersom det är ”säsongsavslutning” i dag kör vi en enkel fråga den här veckan! Johanna på Bokhora skrev för en tid sedan att England INTE är hennes litterära land, vilket jag inte alls kan förstå eftersom engelsmännen producerar så in i vassen bra deckare.
Vilket är ditt litterära land?”

Det skulle ju vara så coolt att kunna säga att de flesta böcker jag läser är från Vietnam, Chile eller Nigeria… Men sanningen är nog den vanliga, att det mesta jag läser är västerländsk litteratur, främst nordisk eller angolsaxisk. Jag ÄLSKAR brittiska deckare, men jag älskar även polisdeckare från USA, så jag skulle ändå tro, med tanke på de gedigna samlingar av Elizebeth George, Ed McBain, Michael Connelly, John Grisham, Jonathan Kellerman, Harlan Coben, Patricia Cornwell (som jag visserligen inte längre läser, blev trött på henne…),  Judith Krantz, Stephen King (som jag egentligen inte gillar men ändå läst en hel del av), Dean Koontz, Robert Ludlum, Alistair McLean, Sidney Sheldon med mera med mera, att de övervägande landet i mina bokhyllor är från USA. (Hoppas bara att alla de där författarna ÄR från USA, jag har inget register över var mina böcker är skrivna och var författarna kommer ifrån…)

På senare år, mycket tack vare Minotaur, har jag mer glidit över till brittiska deckare, och om Norden får vara ett land återfinns de svenska, norska, danska, finska och isländska författarna på en klar tredjeplats…

Andras litterära länder får du veta om HÄR!

Recensionen i dag borde varit Frukta Ingenting av Dean Koontz, eftersom det är den boken jag läser i Spänningsutmaningen den här månaden. Jag rodde jag skulle ha gott om tid att läsa den, när jag äntligen kände att lässpärren släppt. Men de senaste dagarna har jag varit trött igen, så jag har bara hunnit halvvägs. Så långt gillar jag den och hoppas kunna recensera den snart! Tills dess recenserar jag

Beröringen av Colleen McCullough

Ytterligare en bok som legat och grott i läsahögen, fast det här faktiskt är en författare jag gillar. Jag läste nyligen hennes bok ”Flickan utan röst” och gillade den, så jag hade stora förhoppningar på den här!

Men, nja, den lever inte riktigt upp till dem… kanske för att det är en historisk roman. Australien precis i slutet av 1800-talet. Jag är inte så förtjust i historiska romaner, åtminstone inte när de skrivs så här. Det finns partier i boken som mer känns som att författaren vill få med allt författaren forskat fram om ångmaskiner, politik, guldgrävning, dynamit, universitetsstudier och synen på sjukdom under den här tiden. Det blir partier som är mer föreläsande än roande, och det tråkar ut mig. Särskilt som jag vet att det här går att göra på ett mycket bättre sätt och det har även McCullough gjort i andra böcker.

Jag blir även besviken på att så mycket var förutsägbart i berättelsen, för då blir det så mycket av texten som mer känns som en transportsträcka till det jag som läsare redan förstått, det gör mig oxå besviken.

Det finns delar i den här boken som jag verkligen älskar. Som det sätt som kvinnlig vänskap skildras. Många manliga författare vill gärna visa upp kvinnor som avundsjuka och bevakande karaktärer, men här frodas vänskapen och systerskapet, det är härligt att läsa om! Jag tycker även om de delar som handlar om hur kvinnor fick slita på universitet för att hävda sig, det känner jag igen från min tid i det militära, alltid kul att inse att det inte handlade om mig utan om ett patriarkalt mönster!

Så helt bortkastad var inte den här boken, men jag hade gärna styrt upp vissa delar i den…

Så här påverkade den här boken de utmaningar jag genomför:

Hyllvärmare, ja.
Boktolva, nej.
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, nej.
Bloggdala Bokcirkel, nej.