Omtumlande Världens bästa pappa?

#blogg100 inlägg 26

Onsdag betyder onsdagstema, som idag är ”Omtumlande”.

Jag började äta medicinen för snart en vecka sedan, och även om jag inte haft så kraftiga biverkningar (yrsel, trötthet och lite illamående har jag haft) så har det varit tillräckligt för att hålla mig inne hemma, inte alls kul att gå ut om en vinglar och mår illa… Men nu har det börjat bli mycket bättre, tabletterna börjar så smått göra nytta. I går kväll kunde jag till och med sitta och prata ock skratta (!) med ungarna utan att falla i koma efteråt… Det var därför lite omtumlande att i dag gå ut och inse att den vinter som var på plats sist jag var ut:

..nu istället blivit till begynnande vår:

Det var oxå ganska omtumlande att inse att världen inte var grå utan himmelskt blå…

Andras omtumlande bilder kan du se HÄR!

Recensionen är oxå dagens feminism!

Världens bästa pappa? av Ylva Elvin-Nowak

Från baksidestexten: ”Den här boken handlar om pappor. Om pappor till små barn och om pappor till äldre barn. Den handlar om pappors relationer till sina barn och om hur pappor gör sig till bra män och föräldrar inom ramen för de förutsättningar och förväntningar som de tror och tycker står till buds. För en del pappor är vardagen en kamp mot att hamna i moderskapets kölvatten och en strävan mot att befinna sig i centrum av föräldraskapet. för andra pappor är det självklart att få välja hur mycket pappa man vill vara i förvissningen om att en ständig back-up – ofta en mamma – rycker in när man själv inte har möjlighet.”

Författaren är doktor i psykologi och har specialiserat sig för hur familjeliv och arbetsliv är kopplade till könstillhörighet. Den här boken är skriven utifrån forskning och intervjuer med pappor.

Ett av temana i den här boken är att medan mamman direkt ses som Moder, och får många krav på sig hur en god Moder är, så kan pappan själv bestämma i vilken utsträckning han vill vara delaktig som pappa. Den Moder som inte lever upp till rollen skuldbeläggs och den pappa som engagerar sig, om än så lite, hyllas. En pappa kan välja i vilken utsträckning han vill vara pappa, få reflekterar över att den rättigheten innebär en skyldighet för mamman att vara mamma fullt ut för den del av föräldraskapet som pappan inte väljer. Kvinnorna har kravet på sig för omgivningen att ha kontrollen, att se till att barnet får en bra uppväxt, genom att ta den kontrollen ger de papporna utrymme att låta bli att ta ansvaret, och genom att låta bli att ta ansvaret förhindrar papporna mammorna utrymme att låta bli. Ett moment 22 i föräldraskap.

Boken visar även på forskning som visar att myten om att det är så viktigt för barnet att få knyta an till just mamman under den första tiden är felaktig. Det ÄR viktigt för barnet att det finns minst en ansvarstagande och omvårdande vuxen som utvecklar en positiv och känslomässig relation till barnet, men könet på den personen spelar ingen roll

Boken beskriver även den ofta uttryckta åsikten att det är mammorna som inte släpper in papporna. I den forskning som författaren gjort finns inga belägg för att mammor på något sätt försöker hindra pappor att ta sin del av ansvaret. Det är snarare så att det är papporna som själva får välja hur stor del de vill ta, hur mycket föräldralediga de vill vara, medan mammorna ofta skulle sett att pappan tog ut mer ledighet.

Även den lagstadgade föräldraförsäkringen diskuteras i boken. Som det faktum att vi pratar om ”pappamånader” som att det är all föräldraledighet som papporna kan ta ut. Men de månaderna är den tid som är öronmärkt för vardera förälder, det finns alltså motsvarande ”mammamånader”, men det begreppet använder vi aldrig. Föräldraförsäkringen är till för båda föräldrarna, halva tiden var, och för de dagar som den ena föräldern vill överlåta till den andra måste en skriftlig överlåtelse ske. Något som i de flesta familjer görs, från pappan till mamman, utan att någon verkar reflektera över att de dagarna också kan ses som ”pappadagar”.

Jag läste med stort intresse. Vårt sätt att vara föräldrar var noga diskuterat innan vi fick vårt första barn. Några år innan vi ens planerade barn träffade vi kompisar som fått sitt första barn. De använde tygblöjor på sitt barn och diskuterade för- och nackdelar med det. I den diskussionen sa min man: ”Freja kommer att vilja ha tygblöjor”… Jag frågade om han menade att jag skulle vilja ha det när jag blev inkontinent, och han insåg att det här med barn nog inte var nått han kunde se som en sak enbart för mig… Så när vi väl tog beslutet att försöka bli föräldrar pratade vi igenom hur vi ville det skulle bli noga! (Och vi använde inte tygblöjor)…

Jag har aldrig känt mig riktigt hemma i Den Goda Modern. Jag har aldrig sett mig som det viktigaste i mina barns liv ens när de var nyfödda. Jag har varit förälder, men inte Moder. Jag och min man har delat på föräldraledigheten fullt ut, hos oss var det jag som överlät dagar till honom, även om det inte var så många.

Jag var hemma med barnen under amningen. Jag hatade att amma och jag blev uttråkad av att vara hemma, men det finns forskning som tyder på att risken för allergier kan minska med hjälp av amning, så jag härdade ut. Jag hade då ett jobb som jag till del kunde göra hemifrån, så jag var aldrig helt föräldraledig, jag jobbade 10% under vardera ledighet och när vardera barn var 9 månader gick jag tillbaka till jobbet. Under våra föräldraledigheter tog vi hand om barnet/barnen, hushållsarbetet fortsatta vi dela på, det låg inte på den som var föräldraledig. När vi sen skolade in dem på dagis gick vi båda ner i arbetstid och turades om att lämna och hämta och att vara hemma med dem en dag per vecka.

Det här fungerade för oss, och jag har aldrig sagt till andra att de borde göra så här, men jag vill att andra ska respektera vårt val. Men så mycket synpunkter folk haft på det här! Jag fick massor av åsikter östa över mig när jag återvände till jobbet. allt ifrån direkta uttalanden, ”Jag tycker mammor ska vara hemma med sina barn”, till det försåtliga ynkandet om hur synd det var om mig som var ”tvungen” att åka på tjänsteresor och lämna babyn hemma med sin pappa… Det första ignorerade jag och det andra bemötte jag med förvåning. Det var ju snarare en förmån för mig som trött småbarnsmamma att ibland få nätter på hotell där jag kunde sova ut!

Mannen, å andra sidan, som tog i princip samma föräldraansvar som mig, han har ofta ofta fått höra vilken otroligt fantastisk pappa han är, förutom den gången hans mamma tyckte synd om honom för att han var ”tvungen” att vara hemma så mycket med sina barn… Det är nog den enda gång jag sett mannen säga ifrån på skarpen till sin mamma, när han klargjorde för henne att han faktiskt inte skaffat barn för att sen inte vara med dem…

Den här boken stärker mig i att jag och min man gjorde ett genomtänkt och bra val, vi är utbytbara som föräldrar till våra barn och har sluppit både mammiga och pappiga perioder. Vi har båda kunnat nattat, matat och tröstat och barnen kan nu, som tonåringar, gå till oss båda med sina problem, frågor och funderingar.

Men, den här boken får mig oxå att bli ledsen. För det är verkligen en lång väg kvar att gå. Till ett föräldraskap där pappa och mamma är likvärdigt delaktiga, både i sina egna och i andras ögon! Till alla er andra säger jag läs, läs, läs! Om inte annat för att ni ska förstå hur en välmenande kommentar till en förälder kan bli så fel och göra det tungt för dem att själva välja sitt föräldraskap!

Så här påverkade ”Världens bästa pappa?” de utmaningar jag genomför:
Hyllvämare, ja, gick förbi mitt mål, det känns bra, då skapar jag en buffert!
Boktolva, nej!
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, nej.
Bloggdala Bokcirkel, nix.