#blogg100 / Bokrecension / Feminism / Fotoutmaning / Frejigt / hyllvärmare

Fredagsskapelser, Grupp 8 och jag

#blogg100 inlägg 21

I dag var jag hos läkaren igen. Inte någon förbättring av mitt tillstånd så sjukskrivningen förlängdes. Samtidigt fick jag medicin som ska förbättra mina möjligheter att kravla mig upp ur gropen jag är i just nu. Jag hoppas den fungerar men oroar mig för biverkningar… Någon som ätit Cipralex och har några trix eller tips till mig?

Jag går även hos en terapeut och rekommendationen är att jag ska göra det som normalt är något lustfyllt, även om det just nu bar känns motigt. För mig handlar det då om att fortsätta läsa, fota och blogga… I dag är jag galet trött, läkarbesök tar verkligen på krafterna, men på läkarens ordination så ger jag mig ändå på Fredagstema!

”MÄNNISKOSKAPELSER

Så var det dags för FREDAGSTEMA – hoppas ni är många som hittar hit! Jag är själv lite förtjust i bl.a. annorlunda skyltfönsterdesign och kreativa skulpturer… Vad har du för förkärlekar inom skapelseområdet?”

IMGP2749Jag återvänder till sommarens semesterresa, den här maffiga muralmålningen fanns på ett brofäste på väg från Södertälje station till Tom Tits!

Andras skapelser kan du se HÄR!

När jag är så är trött är jag tacksam över mitt lager av recensioner. Den här recensionen är även dagens feminism! Eller, i det här fallet, dagens feminist!

Grupp 8 och jag av Gunilla Thorgren

Grupp 8 & jag Gunilla Thorgren

Det här är Gunilla Thorgrens alldeles personliga historiebeskrivning om att vara en av de som startade och drev Grupp 8. Jag är lite för ung för att förstå hur det egentligen var under den här tiden och hur Grupp 8 påverkade sin omvärld. Jag var 8 år när de startade, så min uppväxt såg annorlunda ut jämfört med Thorgrens. Grupp 8s arbete hann påverka min omvärld och göra saker enklare för mig än vad de var för henne. Det gör mig djupt imponerad av henne. För det liv hon valde att leva och det engagemang hon hade för att få leva  sitt liv på sitt sätt.

Boken är intressant men lite ojämn. Vissa partier blir så opersonliga och vaga att mitt intresse falnar, men sen knyter hon ihop det med sitt eget liv eller andra händelser som jag kan relatera till och jag blir intresserad igen. Framförallt skulle jag önska dels att jag hade hennes driv och dels att jag kunnat engagera mig i något så viktigt på samma sätt som henne.

Det finns delar i den som jag känner igen från den feminism som finns idag, som att feminismen som syns i media är den vita medelklass feminismen. För mig är det, precis som för Thorgren, viktigt att feminism är bredare än så, och att alla kvinnors situation måste belysas och förbättras. Annat känner jag igen från mitt föräldraskap. Jag har lärt mina barn att inte slåss och inte använda fula ord mot andra, men i mitt huvud finns en tagg, att jag gjort det svårt för dem att hävda sig i det hårda samhälle vi lever i. Samma konflikt i sitt föräldraskap beskriver Thorgren, konflikten mellan solidaritet och konkurrens. Och då är konkurrensen än hårdare i dag än den var på 70-talet när hennes barn växte upp och beskyllde sin mamma att ha fostrat dem till att vara för snälla…

Sen skulle jag gärna gått på utställningen ”Kvinnor” som var en av de saker Grupp 8 skapade. Den tror jag skulle tilltalat mig!

Den här boken rekommenderar jag! Den är en tillbakablick på livet som det såg ut för 40 år sedan och ett tidsdokument över modiga kvinnor som varit med och påverkat kvinnors möjligheter fortfarande i vår tid!

Så här påverkade ”Grupp 8 och jag” de utmaningar jag genomför:

Hyllvämare, ja, jag närmar mig att hålla hälften!
Boktolva,nej!
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, nej, fast jag var lite sugen att låta den hör boken ta ”En bok om ett krig”, för den handlar ju om könskriget….
B
loggdala Bokcirkel,nix.

Advertisements

27 thoughts on “Fredagsskapelser, Grupp 8 och jag

  1. Jag tror jag vet hur du känner dig, jag är fortfarande allt som oftast T R Ö T T, kan sova hur mycket som helst…Blir så j-kla kluven när jag tänker på vilket bra jobb jag har och vilka härliga ungdomar jag möter i vardagen och hur jag räknar dagar till ledighet =/ Just nu blir jag inte klok på mig själv????? Önskar dig och familjen en härlig helg! kram

  2. I Södertälje har jag inte varit på länge.En gång i tiden bodde jag där – men det var under Kritaperioden ungefär 😉
    Hoppas du kan släppa kraven på att må bättre så du kan få den paus från krav du behöver för att göra just det … det är en evig rundgång – inte lätt!
    Önskar dig en skön helg – med kyla 😉 OCH sol!

  3. Det där var en läcker skapelse !! Färgstarkt som piggar upps, så långt ifrån klotter man kan komma 🙂
    Synd att du inte mår bättre men bra att du inte tvingas börja jobba igen på ytterligare ett tag. Du behöver nog tid för att som du skriver ”kravla dig upp ur gropen”. Ska inte tjata igen om att jag vet hur det är för jag vet ju inte hur du egentligen har det. När det gäller Cipramil och andra anti-depressiva läkemedel har jag nära på hunnit med att gå igenom hela sortimentet av SSRIs 😕 Illamående och helt utslagen de första dygnen, muntorrhet och ärligt talat tror jag inte längre på dessa så kallade lyckopiller. De fungerer säkert hos vissa men inte på mig. Har inga trix eller tips Freja, vilket jag verkligen önskar att jag hade. Att tänka positivt och vara tacksam över det man har är väldigt lätt att säga men svårt när det känns jobbigt…
    Hur avslutar jag det här nu då… 😕 Önskar dig en skön helg med familjen och dina underbara katter 🙂

  4. Muralmålningen är så otroligt läcker! Mera sådant säger jag bara. Det finns ju tillräckligt med gråa ytor i alla städer.
    Bra att läkaren förlängde sjukskrivningen! Ingen idé att börja jobba för tidigt. Det får ta den tid det tar.
    Din medicin känner jag inte igen, men Anita skrev ju om hennes upplevelser…

  5. Tråkigt att den behövdes, men bra att du fick den – den förlängda sjukskrivningen.
    Kram!
    sv: Han Brog är nog mer en torrborg än en torrboll 😉

  6. Hmmm – aj då, då var det inte bättre? Men vad bra att du har en klok läkare (inte alla förunnat) och att hen ser ditt behov av att vara sjukskriven. Jag kommer själv ihåg vilken oerhörd lättnad det var att någon faktiskt såg hur dålig jag var. Det gjorde att jag inte kände mig ”på låtsas”. Bra att du går i terapi samtidigt. Det gjorde jag också och även där hade jag en jätteduktig terapeut som kunde hjälpa mig en bra bit på vägen. Jag har inte tagit någon medicin, så där kan jag dessvärre inte hjälpa dig, men jag vet att allas vår Asta kan en hel del om biverkiningar med mera – hör med henne. Av dem runt mig som ätit Cipralex och liknande har det varit väldigt individuellt hur det hjälpt. Och det hjälper inte med en gång. Nåväl – det där får du säkert bättre hjälp med utav någon annan! Ta hand om dig vännen, kram

  7. Har aldrig ätit cipralex, men äter sertralin sedan x antal år tillbaka för min panikångest. De har räddat mig helt, har inga panikattacker länge, skulle inte kunna vara utan dem. Jag tror på medicinering, men inte enbart. Det viktiga är att samtidigt gå i samtal och försöka reda ut varför det blivit som det blivit.

    Gillar gatukonsten!

  8. Nej, jag har aldrig ätit den. Undrar om det finns något mot tungvrickning när man skall tala om vad man skall ha på apoteket ?
    En sak du kan testa är långsamma skogspromenader ifall du orkar. Man slappnar av otroligt och glöm inte kameran.

  9. jeg tror jeg skal lese ”Grupp 8” og så får jeg finne frem Noen av mine gamle klassikere om feminismen, tenker jeg.
    Ha en nydelig lørdag 🙂 Og en liten klem 🙂

  10. nej, Cipralex har jag inte någon erfarenhet av, har använt Cipramil och hade ett helvete att komma ur, jag blev mer eller mindre påtvingad att börja med dem eftersom jag just då var i en väldigt jobbig situation i livet, hade då väldig värk, svullnade leder, när jag sedan fick diagnosen reumatism och fibromyalgi, det på toppen av att jag ju har typ-1 diabetes, det var som sagt var en jobbig period men jag hade nog helst varit utan de där ”lyckopillren” som jag verkligen fick kämpa mig ur
    hoppas att allt blir bra med dig ❤ tänker på dig
    kramar

  11. ….bara jag igen. Fick lite ångest över vad jag skrev igår att jag inte tror på antidepressiva läkemedel. Inget man vill läsa när man själv ska prova. I sanningens namn har jag tagit Cipramil under en lång period för flera år sen då jag bodde i Stockholm. De hjäpte men var tvungen att sluta då jag plötsligt fick klåda över hela kroppen. Idag tar jag Amirol, ett icke SSRI läkemedel. De hjälper men ner i den förbaskade gropen faller jag ändå ibland. Tror inte på underverk när det gäller läkemedel men de kan faktiskt underlätta. Hoppas verkligen att Cipralex gör det lättare för dig i vardagen. Nackdelen är att det kan ta upp till 3 veckor innan de börjar verka. Så håll ut och ge dem en chans. Biverkningar som illamående och torr i munnen går över efter ett par veckor. Har du tur slipper du biverkningar. Läste att Beate skrev någonstans att du inte gillar kramar. Du får en av mig i tanken iallafall 😉

  12. Eländigt att det inte vänt uppåt.. men säkert är det bra att hålla fast vid en del rutiner när det är som det är, så har det i alla fall varit för mig när jag varit nere. Läcker målning på väggen!

  13. Väldigt häftig målning! Älskar graffiti, ogillar klotter.
    Låter vettigt att försöka fortsätta med saker som i vanliga fall får dig att må bra!

    Massa styrkekramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s