Tisdagsskräp, Varför tror du vi låter som vi låter

Tisdag och tisdagstema!

”Vilket skräp har ni hittat eller slängt eller sparar på? Fota på!”

Dottern (och tidigare sonens) säng nedmonterad. Transformeras på bara någon timme från att vara en trygg borg/ett säkert slott och en fantastiskt lekstuga för båda våra barn, till att vara skräp som vi nu på något sätt måste lyckas frakta till återvinningsstationen…

Vad för skräp andra visar kan du se HÄR!

Så en recension och det är en händelse som ser ut som en tanke, att jag recenserar just den här boken, när fotoutmaningen är skräp. För många i min omgivning har under åren tyckt att den musik jag lyssnar på är just skräp… Men inte jag, jag älskar det! Dags att recensera:

Svensk Punk 1977-81 Varför tror du vi låter som vi låter av Carlsson, Johansson och Wickholm

Den här boken kan jag inte recensera på ett objektivt sätt, den är alldeles för fylld av nostalgiska minnen. På ett sätt. På ett annat sätt har den här boken inget att göra med min bakgrund som punkare och de minnen jag har. Jag var inte punkare i Stockholm, jag hängde inte på Gallerian och till största del var det andra band jag lyssnade på än de som det skrivs om i boken.

Författarna har medvetet valt att begränsa sig till tre områden: Stockholm, Malmö/Lund och Göteborg, och då fattas alla de lokala banden som jag lyssnade på och var på konserter med. Samtidigt har jag förstås sett och hört flera av de ”stora” banden som presenteras i boken, som Ebba, KSMB, Kai Martin och Stick, Tant Strul, Pink Champagne med flera.

Boken är upplagd som en lång följd av citat, från personer som jag inte alls vet vilka de är, vilket jag tycker är lite trist. Dessutom visar citaten att det fanns en massa avundsamhet och agg inom punkrörelsen. Det känner jag inte alls igen mig i, där jag bodde höll vi få punkare definitivt ihop. Fast vi var ju inte så många.

Det är intressant att läsa om de regelrätta krigen mellan punkare och raggare, som inte var lika uttalade där jag bodde. Fast ändå rätt otäckt att ibland bli förföljd av en pimpad amazon, med fjuniga tonårskillar, som krypkörde bakom mig och hängde ut genom fönstren och skrek ”PUNKARJÄVEL”… Då hade jag gärna sett att jag hade några av stockholmspunkarna med mig…

Framförallt får den här boken mig att nostalgiskt sitta och bläddra bland alla mina singlar med mer eller mindre okända och obskyra band, och nu banne mig ska jag lägga över dem digitalt så jag kan kräma på här hemma ibland!

Så här påverkade ”Svensk Punk 1977-81 Varför tror du vi låter som vi låter” de utmaningar jag genomför:
Hyllvämare, ja!
Boktolva, nix.
Spänningsutmaningen, nix.
Kaosutmaningen, 15. Läs en bok vars omslag är mestadels gul, ja!
Bloggdala Bokcirkel, nix.