Jag är med i Torsdagstema:
”TORSDAGSTEMA – I like. Här kan du visa vad du gillar precis nu. Det kan vara mat, ett klädesplagg, väder, en situation, människor, ett nytaget foto, husdjur, … du väljer din nytagna bild som du blev mest nöjd med just nu! Det blir en chans att dela med dig av det där lite extra till oss andra.”
Fast jag tror att ni redan vet vad jag gillar idag:
Tak och väggar i My Little Pony rummet är färdigmålade och idag fick jag hjälp av sonen som såg till att horisonten fick kullar precis som i Equestria, där ponnyerna i ”Friendship is magic” bor. I morgon ska jag måla golvet i en lysande grön färg och när det är klart så får rummet vila till efter vår semesterresa till Stockholm och Göteborg.
Vi kommer inte att inreda det här rummet direkt, planen är att det till att börja med ska bli möbelförråd till vår Gillestuga, som i höst ÄNTLIGEN ska omvandlas till det biotek/den bibliograf som vi drömt om sen vi flyttade hit för fem år sedan. Ska bli så skönt att äntligen få sätta händerna i arbete med det!
Samtidigt som jag skriver det här tittar jag på TV, på Ernst… Det känns som om han och jag är Yin och Yang… Undrar vad han skulle tycka om han kom hem till oss?
Fler som gillar hittar du HÄR!
I allt renoverande hinner jag oxå läsa, färgen måste ju torka mellan varven, så jag kör en bokrecension!
Extra bekvämt på safariklubben av Alexande McCall Smith
Den här boken har legat länge och väntat i min bokläsarhög. Jag har läst de tidigare böckerna i serien om Damernas Detektivbyrå och jag är mycket förtjust i både Mma Ramotswe och Mma Makutsi. Miljöskildringarna är oxå härliga, och dessutom är det så kul att läsa deckarhistorior som inte utspelar sig i Sverige, Norge, Storbritannien eller USA, där mina böcker annars brukar hålla sig.
Men sen gjorde jag misstaget att läsa författarens andra böcker, och några av dem har jag recenserat här tidigare. När jag läste ”Livet på Scotland Street 44” tyckte jag fortfarande att Alexander McCall Smith var rätt OK, om än lite gammaldags och konservativ. Sen gick jag vidare till nästa bok i samma serie, ”Espressoberättelser”, och då började jag irritera mig på honom, ”gammaldags, konservativ och inte så lite gubbig, samt i princip humorbefriad. Allt som andas utveckling och förnyelse är av ondo, det känns som om det bara är de mest bakåtsträvande karaktärerna som författaren egentligen tycker om, de andra beskriver han på ett illvilligt och arrogant sätt.”
Som den självplågare jag är läste jag ändå nästa bok i serien om filosofen Isabel Dalhousie, ”Det behagliga med lördagar”. Jag påstår mig ju ändå vara filosoferande och henne hade jag gillat tidigare, men nu funkade det inte alls, ”Den har minimalt med filosofi i sig, de moraliska dilemman som Isabel sliter med behandlar mest om hennes yngre man faktiskt älskar henne eller ej… Mitt Livs Novell, minns någon den tidningen? Ungefär den litterära kvaliteten är det på den här boken…”
Jag kommenterade dessutom min oro inför att återigen läsa om Damernas Detektivbyrå: ”Ohh, hur ska jag kunna läsa Damernas Detektivbyrå igen, nu när jag läst de här andra unkna böckerna av honom. Mitt moraliska dilemma just nu är att jag kanske måste skämmas för att jag i min västerländska inskränkthet inte uppmärksammat hans uppenbara sexism och konservativa gubbighet i de böckerna eftersom de utspelat sig i Afrika. Jag har kanske i mitt huvud accepterat det här bara för att det utspelar sig i Afrika…”
Nu har jag då alltså läst Damernas Detektivbyrå igen och vad tyckte jag då? Jodå, jag gillar fortfarande det lugna tempot, de fina miljöbeskrivningarna och alla huvudpersoner som ingår. Det går inte att tycka illa om Mma Ramotswe och Mma Makutsi, jag vill vara där med dem och sitta i skuggan och dricka te. Men någonstans inom mig finns ändå en tagg. För i allt det lugna, förnuftiga och analyserande resonemanget finns en inte så liten dos av naivitet, ett typiskt västerländskt sätt att se på Afrika, och det lämnar en dålig bismak av läsandet. Tyvärr.
Jag får leta efter deckare som utspelar sig i Afrika och som är skriven av någon som både är uppvuxen och lever där, inte som Alexander McCall Smith som visserligen är uppvuxen i det som numer är Zimbabwe och har bott i Botswana (där böckerna utspelar sig), men som lever och verkar i Edinburgh, Skottland och som förstås hade en helt annan uppväxt även i Afrika än vad Mma Ramotswe och Mma Makutsi hade. Jag läser Deon Meyer med behållning, han lever i Sydafrika och skriver om Sydafrika, och är betydligt mer nyanserad än Alexander McCall Smith. Samtidigt är hans deckare betydligt brutalare och blodigare, så det blir inte den där mysiga ”dricka te under ett träd”-känslan av hans böcker…
Så jag rekommenderar ändå boken till den som vill förflytta sig till ett annat ställe och låta sig svepas in i värme, kryddor, färger och följa med på mer lågmälda detektivuppdrag, utan våld, blod och död!
Alltså ditt målarprojekt är helt suveränt!!! Men de sa jag ju redan igår. Lila är ju dessutom min favo färg så… å om golvet blir limegrönt så flyttar jag in hos er;-)
Har också läst Damernas Detektivbyrås alla delar och sett tv-serien. Love it! Läste inte de andra böckerna men ska definitivt köpa den här.
Lätläst, roligt och lie av en kulturkrock!
GillaGilla
Liker rommet, men jeg tror jeg står over boken.
Jeg har ikke kommet meg siden jeg leste en bok fra apartheidtiden i Sør-Afrika, på 1950.tallet, ført i pennen av en av landet opprinnelige innbyggere. Og bøker skrevet av god vilje, selv med en viss forankring i det beskreven miljø, klinger… ikke.
Ha en fin kveld 🙂
GillaGilla
WOW! Så herlig rom! Der blir det nok flott å oppholde seg!
Lykke til med å komme i orden der! -Margit-
GillaGilla
Jag tittade också på Ernst men ibland så förstår jag inte riktigt hur han tänker…
Kram
GillaGilla
Riktigt läckert rum, skulle vilja se det färdigt nu. 🙂
GillaGilla
Det där var häftigt, tror jag står över temat den hät gången. Jag firar en högtidsdag i bloggen istället.
GillaGilla
Mmmm, haft lite samma funderingar kring McCall.. Får se om jag orkar mig på honom igen.
Rummet blir ju underbart och vad kul att er resa börjar närma sig! *ler*
Kramar
GillaGilla
Så coolt rum 🙂 kram Diana
GillaGilla
Häftigt rum! Där kommer möblerna från gillestugan att trivas förträffligt medan ni renoverar. Har också läst Damernas detektivbyrå och någon mer bok samme författare men tröttnade snart på honom. Fina miljöbeskrivningar men förenklat och utan djup!
Ha en skön dag!
GillaGilla
död o blod är tröttsamt jag vill inte ens filmer med våld o pang pang längre men va fint rummet är som i en saga 🙂 härligt Freja ..härligt med en resa till våra fina städer 🙂 ha en skön fredag å njut kramen
GillaGilla
Jag kan inte så mycket om dom där ponnyerna, men jag tror nog att det blir superfint 🙂
GillaGilla
Häftiga färger. Ser framemot att se då det ärklart.
kram!
GillaGilla
Det ska som sagt bli spännande att se rummet när det blir klart. Gillar att du tänker utanför ramarna och låter fantasin flöda 🙂
GillaGilla
Älskar att ni inreder såna här underbart fantastiska rum. 😀
GillaGilla
Så roligt att det äntligen blir färdigt, jag har inte läst damernas detektivbyrå men såg serien på TV o tyckte mycket om den.
ha de Fia
GillaGilla
den boken ska jag definitivt läsa eftersom jag läst de andra böckerna om damernas detektivbyrå 🙂
vilka härliga färger det blev 🙂 ser fram emot att få bilder på det helt färdiga resultatet
kramar
GillaGilla
Snart klart att möblera ska bli kul att se det när allt är färdigt;-)
http://ingemix.bloggplatsen.se/2013/08/08/10083211-tema-fredag/
GillaGilla
Så Underbart, dagen och kvällshimmeln flyter samman och sedan det gröna gräset som ”My little ponys” älskar att äta ♥ Vill se några små rosa, gula, ljusblå små My little ponys galoppera där ♥ 😉 ha en härlig fredag, kram
GillaGilla
Jag älskar att ni inreder personligt och vågar!!
GillaGilla
Jag tycker nog att böckerna om Damerna håller fint i sin genre men vill man läsa deckare från afrika så rekommenderar jag Deon Meyers böcker. De är ruggigt spännande, Sydafrika i nutid.
GillaGilla
Pingback: Utsmyckad människoskapelse och Tacksamhetens bortglömda konst | Freja funderar
Pingback: Lördagens stora bröllopsfest | Freja funderar