Bokrecension

Lördagens stora bröllopsfest

Lördagens stora bröllopsfest av Alexander McCall Smith

Lördagens stora bröllopsfest

Ni som följt mig ett tag kanske minns vad jag anser om McCall Smith… Jag har recenserat honom rätt många gånger, nästan så jag tror att jag är självplågare som läser honom om och om igen, trots mitt missnöje med hans böcker. Främst är det böckerna om Scotland Street 44 och de om Isabel Dalhouise som jag reagerat negativt på, men det slaskar tyvärr över på den här serien, om den kvinnliga detektivbyrån.

Så här skrev jag i min senaste recension:

”Jag har läst massor av böcker av McCall Smith, alldeles för många skulle jag säga. Jag började att läsa hans böcker om Damernas Detektivbyrå (”Extra bekvämt på Safariklubben” recenseras HÄR) och älskade dem. De flesta läste jag innan jag börjat bokblogga så jag har inte så många recensioner. De är en helt annan typ av deckarhistorier än jag vanligtvis läser. De är oblodiga, odramatiska och reds ut i ett lugnt stilla resonerande tempo. Mma Ramotswe och Mma Makutsi påminner mig om de gamla tanterna hemma i byn, som sett och hört allt och tog allt med ro. Tids nog blir de en bra lösning på saker och ting…

Sen läste jag några böcker om Isabel Dalhousie (”Det behagliga med lördagar” recenseras HÄR), som den här boken handlar om. De skulle handla om filosofiska frågor, och jag gillar filosofi så jag tänkte jag skulle gilla Isabel. Det gjorde jag inte alls, i tidigare recensioner har jag till exempel skrivit:

”Jag har även läst hans böcker om filosofen Isabel Dalhouise, som även om de utspelar sig i nutid, mer liknar något på gränsen till Jane Austens tid…. Jag gillar filosofi, så jag kan ha överseende med det något gammaldags synsättet som finns i böckerna, Isabel känns modern och förlegad på en och samma gång…” ”Den har minimalt med filosofi i sig, de moraliska dilemman som Isabel sliter med behandlar mest om hennes yngre man faktiskt älskar henne eller ej… Mitt Livs Novell, minns någon den tidningen? Ungefär den litterära kvaliteten är det på den här boken…”

Men jag gav mig inte, helt dålig kan han ju inte vara som författare, eftersom jag ändå fortfarande gillar Damernas Detektivbyrå, så jag testade även böckerna om Scotland street 44 (”Livet på Scotland Street 44” HÄR,”Espressoberättelser” HÄR och ”Kärlek på skotska” HÄR), som jag tyckte var riktigt dåliga! Så här skrev jag bland annat:

”Jag uppfattar den som gammaldags, konservativ och inte så lite gubbig, samt i princip humorbefriad. Allt som andas utveckling och förnyelse är av ondo, det känns som om det bara är de mest bakåtsträvande karaktärerna som författaren egentligen tycker om, de andra beskriver han på ett illvilligt och arrogant sätt.” ”Jag förbannar den dag jag tänkte det var en bra idé att även läsa något av det andra han givit ut. Livet på Scotland Street är gubbighetens högborg, där feminism och moderniteter är det fulaste som finns…” ”Gubbigt, pompöst, pratigt och alldeles, alldeles omodern, läs inte någon av böckerna om Scotland Street 44!”

Den senaste jag läste var ytterligare en om Isabel Dalhouise, ”Tacksamhetens bortglömda konst” (recension HÄR) och skrev bland annat:

”Fast Isabel är doktor i filosofi så framställs hon osäker och naiv, skör och vän, och otroligt snabb att döma andra, men sällan sig själv. Och McCall Smith excellerar i gubbighet, bland annat genom att inte kunna beskriva barn på ett trovärdigt sätt i sin bok, som att de inte har någon personlighet när de föds, den kommer först efter några år. Så skriver bara en person som inte varit i kontakt med spädbarn överhuvudtaget, och det trots att han har två döttrar…”

Så, jag gav mig på den här, om Damernas Detektivbyrå, med en dålig smak i munnen. Jag känner inte att jag längre kan lita på det författaren skriver. Och jag har även lärt mig om intersektionalitet och tolkningsföreträde och känner att oavsett om han vuxit upp i Zimbabwe och Botswana, så är han ändå en vit brittisk man, så hans bild av att vara svart kvinna i Botswana är helt enkelt inte trovärdigt!

Jag får läsa den här boken som att den är en saga, blunda för det kvinnoförakt som jag nu ser även i den här boken och tänka att Mma Ramotswe själv bara skulle ha fnyst åt hans försök att beskriva hennes liv! För jag kan inte låta bli att älska Mma Ramotswe och Mma Makutsi oavsett vad jag tycker om författaren…

 

 

Advertisements

9 thoughts on “Lördagens stora bröllopsfest

  1. Jag har läst Damernas Detektivbyrå och kommer ihåg Dina tidigare recensioner av Alexander McCall Smith, nu gillar jag ju inte Damernas Detektivbyrå speciellt… min far däremot är big fan av McCall Smith och Damernas Detektivbyrå.

  2. Jag gillar inte Damernas detektivbyrå speciellt. Kan inte sätta fingret på varför men något är det… Har inte läst något annat av Mc Call Smith dock.

  3. svar Snart ska hela Åsele skötas ideellt eftersom kommunen är konkursmässig och är tvungna att låna till de anställdas löner. Frågan är vad som ska sparas på för att få pengarna att räcka till

  4. Problemet med filosofi är att man måste vara oerhört insatt i det för att skriva in det i handlingen, läst rätt mycket sånt själv, men jag skulle nog avstå att försöka. Möjligtvis Sartre, bara för att jag gillar honom och han är väldigt lätt att koka ned i en text.

  5. Ja inget som jag läst ( som du nog vet) men jag gillar att läsa när du skriver om dina recensioner 🙂 hoppas du får en skön måndag kram

  6. Haha! Ja, du är verkligen en självplågare när det gäller den där författaren må jag säga. Jag gav upp efter första boken (som jag dock tog mig igenom…) 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s