Bokrecension / Feminism / Fotoutmaning / hyllvärmare / Resor

Utsmyckad människoskapelse och Tacksamhetens bortglömda konst

En väldigt trött fredag, efter att ha besökt min terapeut och resten av dagen hållit min gamla burma sällskap för att ha koll hur han mår. Han far illa av värmen, så vi har en veterinärtid åt honom nästa vecka, och till dess försöker vi vara med honom och se till att han äter och dricker som han ska… Hoppas hösten kommer snart!

Fredagstema: Människoskapelser

Tema fredag: Utsmyckat

IMGP8922En cykel i Amsterdam, fotad på vår resa förra hösten. Det fanns människoskapade cyklar överallt i Amsterdam, men ingen lika utsmyckad som den här. Inslagen i presentpapper… Ett mastodontjobb, men jag tror inte pakethållaren fyller s in funktion längre…

Andra skapelser hittar du HÄR!

Andra utsmyckningar hittar du HÄR!

Recension

Tacksamhetens bortglömda konst av Alexander McCall Smith

Tacksamhetens bortglömda konst

Jag har läst massor av böcker av McCall Smith, alldeles för många skulle jag säga, men det här är den sista som stod bland mina hyllvärmare. Jag började att läsa hans böcker om Damernas Detektivbyrå (”Extra bekvämt på Safariklubben” recenseras HÄR) och älskade dem. De flesta läste jag innan jag börjat bokblogga så jag har inte så många recensioner. De är en helt annan typ av deckarhistorier än jag vanligtvis läser. De är oblodiga, odramatiska och reds ut i ett lugnt stilla resonerande tempo. Mma Ramotswe och Mma Makutsi påminner mig om de gamla tanterna hemma i byn, som sett och hört allt och tog allt med ro. Tids nog blir de en bra lösning på saker och ting…

Sen läste jag några böcker om Isabel Dalhousie (”Det behagliga med lördagar” recenseras HÄR), som den här boken handlar om. De skulle handla om filosofiska frågor, och jag gillar filosofi så jag tänkte jag skulle gilla Isabel. Det gjorde jag inte alls, i tidigare recensioner har jag till exempel skrivit:

”Jag har även läst hans böcker om filosofen Isabel Dalhouise, som även om de utspelar sig i nutid, mer liknar något på gränsen till Jane Austens tid…. Jag gillar filosofi, så jag kan ha överseende med det något gammaldags synsättet som finns i böckerna, Isabel känns modern och förlegad på en och samma gång…” ”Den har minimalt med filosofi i sig, de moraliska dilemman som Isabel sliter med behandlar mest om hennes yngre man faktiskt älskar henne eller ej… Mitt Livs Novell, minns någon den tidningen? Ungefär den litterära kvaliteten är det på den här boken…”

Men jag gav mig inte, helt dålig kan han ju inte vara som författare, eftersom jag ändå fortfarande gillar Damernas Detektivbyrå, så jag testade även böckerna om Scotland street 44 (”Livet på Scotland Street 44” HÄR, ”Espressoberättelser” HÄR och ”Kärlek på skotska” HÄR), som jag tyckte var riktigt dåliga! Så här skrev jag bland annat:

”Jag uppfattar den som gammaldags, konservativ och inte så lite gubbig, samt i princip humorbefriad. Allt som andas utveckling och förnyelse är av ondo, det känns som om det bara är de mest bakåtsträvande karaktärerna som författaren egentligen tycker om, de andra beskriver han på ett illvilligt och arrogant sätt.” ”Jag förbannar den dag jag tänkte det var en bra idé att även läsa något av det andra han givit ut. Livet på Scotland Street är gubbighetens högborg, där feminism och moderniteter är det fulaste som finns…” ”Gubbigt, pompöst, pratigt och alldeles, alldeles omodern, läs inte någon av böckerna om Scotland Street 44!”

Ja, jag vet att jag är knäpp, som fortsätter läsa en författare som jag blivit så arg på, men jag handlar på mig en hög med böcker, så alla om Isabel och Scotland Street fanns redan hemma när jag insåg att det här verkligen inte var böcker för mig. Och när det finns hemma då läser jag… Dessutom, om du läser recensionerna, så var jag ändå relativt positiv efter de första böckerna och villig att ge författaren och serien ytterligare chanser. men det är det slut med nu!

För i den här boken om Isabel Dalhouise fortsätter det på samma sätt. Fast Isabel är doktor i filosofi så framställs hon osäker och naiv, skör och vän, och otroligt snabb att döma andra, men sällan sig själv. Och McCall Smith excellerar i gubbighet, bland annat genom att inte kunna beskriva barn på ett trovärdigt sätt i sin bok, som att de inte har någon personlighet när de föds, den kommer först efter några år. Så skriver bara en person som inte varit i kontakt med spädbarn överhuvudtaget, och det trots att han har två döttrar…

Självklart låter han Isabel uttala sig nedlåtande om sig själv som kvinna, så att männen runt henne slipper göra det… För alla vet ju att kvinnor är lätt förvirrade även de som doktorerat i filosofi, men det får man ju inte säga längre om man är man (enligt McCall Smith) men däremot får ju kvinnor gå runt och tala nedvärderande om män hela tiden (återigen enligt McCall Smith)… Jag får en känsla av patriarkatets hand genom hela boken, men förklädd i en kvinna med utbildning och karriär, som ändå helst vill bli gift och vara med sitt barn…

Åhhh, jag vill ju så gärna fortsätta att läsa och tycka om Damernas Detektivbyrå, men när jag får den här känslan av författaren så förstörs böckerna för mig. Så här skrevs jag efter den senaste boken i serien jag läste:

”Det går inte att tycka illa om Mma Ramotswe och Mma Makutsi, jag vill vara där med dem och sitta i skuggan och dricka te. Men någonstans inom mig finns ändå en tagg. För i allt det lugna, förnuftiga och analyserande resonemanget finns en inte så liten dos av naivitet, ett typiskt västerländskt sätt att se på Afrika, och det lämnar en dålig bismak av läsandet. Tyvärr.”

Jag känner inte att en vit västerländsk man kan ge mig en adekvat beskrivning av svarta kvinnors liv i Botswana, och jag saknar min tidigare ”oskuldsfullhet”, nu kommer jag inte att kunna njuta av böckerna på samma sätt längre… Jag är oxå en vit västerlänning och jag känner mig lite smutsig av att så blåögt bara köpt hans version av deras värld, förlåt.

Så här påverkade den här boken de utmaningar jag genomför:

Hyllvärmare, ja.
Boktolva, nej.
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, nej.
Bloggdala Bokcirkel, nej.

Advertisements

23 thoughts on “Utsmyckad människoskapelse och Tacksamhetens bortglömda konst

  1. For et tålmodighetsarbeid å pakke innen sykkel presentpapir 🙂
    Noen forfattere skuffer etter hvert. så er det.

    Håper det går bra med den gamle burmaen og at han kommer seg godt.
    Ha en god og kjølig kveld.
    Klem 🙂

  2. Alltså den cykeln är ju otroligt läcker! Den skulle jag vilja ha. Den är ju nästan lila;-)
    Slutade läsa hans böcker efter detektivserien som jag verkligen älskade. Böckerna efter tappar allt tycker jag.

    Svar: Var inte med på konferensen då jag inte jobbar på samma avdelning.

  3. Fler festliga cyklar, jättekul! Tycker synd om din katt – en dusch är inte att tänka, förstår jag. Det kan ju en annan svalka sig med.

  4. Vilken fining !! …och höstlöven ligger där så fint på marken som en liten påminnelse om att snart är den även där du är 😉 Så efterlängtad som hösten är i år har den nog aldrig varit… 😎

  5. Fin cykel! Jag var i Amsterdam förra sommaren och jag älskade alla fina cyklar som fanns där. Allra mest tyckte jag om de fina cyklarna med stora flak framtill. En sån skulle jag vilja ha.
    Och Damernas detektivbyrå, helt underbart! Jag tycker det är fantastiska kvinnoporträtt, så härligt att lite äldre, inte så tjusiga kvinnor får bli hjältinnor.

  6. Häftigt cykel! Vilket pilljobb att få den så utsmyckad! Tror som du att pakethållaren knappast fuller sin funktion men den är cool!
    Hoppas den gamla burman piggnar till igen! Värmen är jobbig för oss alla!

  7. Vilken cykel! Så snygg! Hoppas, hoppas att katten mår bättre. Själv njuter jag av vädret och är ute så mycket jag kan. Min jobbiga tid kommer till vintern…. Tur vi är olika.

  8. Ja, folk gillar att utsmycka sina cyklar på olika sätt, men jag har aldrig sett en som virats in i presentpapper. Känns lite opraktiskt. Fin var den i alla fall.
    Hoppas Burman piggnar på sig. Ha en skön helg! 🙂

  9. Vilken häftig cykel och snyggt var det =) Håller så tummarna för Burman att han repar sig och att han orkar härda ut värmeböljan. Skulle regna inatt och på måndag, det tackar jag för då jag börjar jobba igen och måste ha Stackars Bosse instängd i buren =( Ta det lugnt i din källare, snart är hösten här 😉 kram

  10. Den cykeln gillar jag! Färgen är ju superläcker! Idag känns det att hösten snart är här. Varmt, men lite höstoroligt! Snart så mår lilla kissen mycket bättre!

  11. Nu vet jag ju att din burmahanne inte mår speciellt bra… Och jag önskar att han snart blir bättre..
    Jag förstår helt och hållet ditt resonemang angående McCall Smith. Det känns liksom så snopet när man inser att han förmodligen har föga aning om afrikanska kvinnors liv… Usch.

    Ha det gott Freja! Kram

  12. Ping: Lördagens stora bröllopsfest | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s