Gilla släktkrönikor och Hertiginna av Milano

#blogg100 inlägg 76

Torsdag, med Torsdagstema!

”I like. Här kan du visa vad du gillar precis nu. Det kan vara mat, ett klädesplagg, väder, en situation, människor, ett nytaget foto, husdjur, … du väljer din nytagna bild som du blev mest nöjd med just nu! Det blir en chans att dela med dig av det där lite extra till oss andra.”

En slaktad nyponhäck, det gillar jag! Mina trädgårdsansträngningar ger resultat!

Trots att det var kallt, mulet och blåsigt idag så poppade det upp ytterligare några vitsippor, det gillar jag!Jag började även såga bort de delar av syrenhäcken som ska bort, men där min sekatör inte räcker till. Nåja, tre av fyra sågade jag bort, den fjärde blev mer en brottningsmatch, och ganska mycket skada på delen som är tänkt att vara kvar. Vi får väl se hur den överlever… Familj! Ni läser sällan min blogg, men OM ni gör det, så skulle en japansåg inte alls vara fel i morsdagspresent i år…Syrenhäcken är rejält tuktad och nu kan vi så lite mer gräs här, vi fick flera kvadratmeter större trädgård helt plötsligt…. Gilla!

Den slaktade nyponhäcken bildar nu tre mindre majbrasor som barnen får frakta undan, gilla!Så blir den här majbrasan, som består av den slaktade syrenhäcken, ännu större! Gilla!Och super-, super-, supergilla! Tavlorna jag beställt av Pipan kom idag. Posten hade förstås slängt runt dem så båda glasen var krossade, men jag hade turen att ha två ramar hemma i rätt storlek, så nu står de monterade och klara, redo att komma upp på väggen. Hoppas de ger mig den inspiration jag behöver för att komma igång med tavelhängandet! Om du är intresserad så vet jag att Pipan (Paulina Wennerlund) visat upp några fler om är till salu HÄR!

Vad andra gillar kan du se HÄR!

Den här veckan på Lyrans tematrio:

”Berätta om tre fängslande familjekrönikor.”

Det här hör inte till de böcker jag helst läser, så jag fick rota ganska långt bak för att hitta några som jag faktiskt kan rekommendera. Vilket förstås innebär att jag egentligen inte mins nått av handlingen, det enda jag minns är att jag gillade dem…

1. Törnfåglar av Colleen McCullough, även om jag inte gillade TV-serien. (Varför Richard Chamberlain, världens värsta casting…)

2. Joy Luck Club av Amy Tan

3. Andarnas Hus av Isabel Allende

Vad andra tipsar om kan du se HÄR!

Och som av en händelse, en recension av en sorts familjekrönika, även om det bara är två generationer vi följer…

Hertiginna av Milano av Michael Ennis

Jag har vid några tillfällen uttalat mig om att läsa ut böcker eller avbryta att läsa dem om de inte tilltalar mig. Oftast envisas jag och läser klart. Den här boken hör till undantagen. För kanske 20 år sedan började jag läsa den, kom kanske 100 sidor in, sen blev den liggande. Ända tills nu! Fast nu fick jag börja om från början… Den var verkligen inte den enklaste att ta sig igenom, det finns släktträd på insidan av pärmarna och det finns ett register över personerna som är med, både levande och döda, och jag får kolla in både träd och register ganska många gånger för att hålla reda på vem som är vem och hur de är relaterade till varandra. Det blir inte enklare av att de har ganska liknande namn, och att de ofta tilltalas med sin titel och dessutom byter titel lite nu och då. En utmaning för mig för 20 år sedan och en jätteutmaning för min utmattade hjärna just nu.

Dessutom, en historisk roman. Jag brukade gilla sådana, älskade Margit Söderholms böcker när jag var ung, men det är länge sedan jag tyckte jag fick ut nått av den typen av böcker.

Så tänk er min förvåning när jag faktiskt gillade den här boken!

Italien, 1400-tal, landet består av ett antal hertigdömen, som ibland strider med varandra och ibland är allierade. Lägg till att både Frankrike och Tyskland har intressen och kontakter som de på olika sätt utnyttjar och stöder i fred och krig. Det skulle lätt kunnat bli en krigsroman fylld av strider. Och visst finns det strider med. Men främst handlar den här boken om kvinnor. Smarta kvinnor som har makt bara genom sina fäder, bröder, män och/eller söner. Bara männen är viktiga, bara männen räknas. Kvinnorna används för att knyta band mellan familjer genom att de gifts bort med strategiskt viktiga allierade. Mitt i allt det här finns några kvinnor som gör det bästa av det lilla makt utrymme de har, och genom sin intelligens ändå får möjlighet att påverka sin och sina barns situation.

Det är fascinerande att läsa och blir inte mindre spännande när jag inser att väldigt mycket av det som beskrivs i boken faktiskt hänt på riktigt. Bland annat ligger brev till och från Leonardo da Vinci till grund för berättelsen. De två hertiginnorna av Milano, Beatrice d’Este och Isabella av Aragonien, har funnits på riktigt. Jag kan se dem framför mig, det var inga lätta liv de levde, och då var de ändå adliga med mycket makt och pengar, även om det var igenom nära manliga släktingar eller makar… Hur hårt var det då inte att vara fattig på den tiden?

Låna den gärna på bibliotek och läs om starka kvinnor i andra tider!

Så här påverkade ”Hertiginna av Milano” de utmaningar jag genomför:

Hyllvämare, ja.
Boktolva, nej.
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, nej.
Bloggdala Bokcirkel, nix.