Teaterögon

#blogg100 inlägg 24

Måndag, dags för Helenes måndagstema som den här veckan är ”Ögon”.

Andras ögon kan du se HÄR!

Annikas bokbloggsjerka har den här veckan frågan:

”Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?

Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.”

Hmm, jag må läsa mycket böcker, och jag må vara en arg tant, men någon kulturtant är jag inte… Jag har kanske varit på teater fem gånger i mitt liv (borträknat eventuella skolteatrar) och det är över 20 år sedan jag sist var på någon (förutom den sista jag nämner här nedan)… Urvalet är inte så stort här där jag bor, och när jag besöker Stockholm är det annat jag prioriterar. Men jag har ändå några olika teaterminnen.

När jag gick i högstadiet tog min mamma med mig till teatern i närmsta större ort, 10 mil bort, för att vi skulle se Dario Fos ”Vi betalar inte, Vi betalar inte” med Pistolteatern, och med Kim Anderzon i en av rollerna. Jag minns inget av handlingen, men minns att jag var helt förtrollad och tyckte det var fantastiskt roligt. Synd att jag inte lyckats hålla fast i den känslan och fortsatt gå på teater!

När jag gick i gymnasiet skulle vi samla in pengar till en skolresa. En av de saker vi gjorde då var att vara roadies till Riksteatern som kom förbi den lilla ort jag gick gymnasiet i sex gånger under ett år. Det var kul! Vi var med och byggde upp scenen, sålde och kontrollerade biljetter och fick möblera om scenen under och mellan akter. Men jag minns inget av vad det var för pjäser som visades, vi hade nog fullt upp att hålla reda på när vi skulle in och bygga om…

På senare år har det inte blivit någon teater alls, men barnen gick i flera år på Teaterskola, och då var det avslutning vid jul och sommar med hitte-på-pjäser som vi föräldrar glatt applåderade. En gång var dock sonen med i en ”riktig” föreställning. En med amatörer, både vuxna och barn, som sattes upp vid fyra tillfällen för betalande publik. Sonen var en av de få som nämndes med namn i lokaltidningens recension: ”Det är komisk timing på hög nivå när han ängsligt försöker blidka den sura gamla häxan.” Något att vara stolt över!

Andras svar kan du se HÄR!

Dagens feminism blir ett utdrag ur TV-serien Scandal (det här avsnittet gick i USA före jul och här i Sverige alldeles nyligen). Lisa Kudrow (Phoebe i ”Vänner”) spelar en kongressledamot som satsar på att bli vald till president. Här intervjuas hon och gör en klockren analys över hur kvinnor ständigt behandlas sexistiskt, könat och vinklat av media! Synd bara att det här inte är på riktigt, det skulle vara så befriande om kvinnor i politiken i verkligheten satte ner foten och vägrade inordna sig medias behandling av dem.