Juni i maj, bokbesvikelser, bitterballen, val, japansåg och Gör om mig!

#blogg100 inlägg 87

Helenes Måndagstema den här veckan vill att vi visar: ”Juni i mai / June in may”

En tuff utmaning för mig, för här har det varit ganska kyligt och väldigt regnigt den senaste veckan, så det är inte den blomsterprakt som så många andra upplever. Å andra sidan lever jag i en del av Sverige där våren brukar komma först vid Kristi Himmelfärds, explodera under tre dagar, sen blir det sommar en vecka och sen är det höst… Så, det är väl så att förra veckans värme var vår sommar, så jag får väl visa den höst som ändå brukar komma i juni…

Andras juni i maj kan du se HÄR!

Annikas bokblogg ställer frågan:

”Har du läst en bok som slutade på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?”

Jag har lite svårt med den här frågan, för jag läser en bok och glömmer handlingen rätt snabbt, det jag möjligtvis kan komma ihåg är känslan jag hade när jag läste den. Så det har säkert hänt ett flertal gånger att jag blivit besviken på slutet i böcker. Deckare som slarvar med logiken eller romanser där det blir fel par (enligt mig) i slutet och liknande. För att kunna ge exempel får jag hålla mig till de böcker jag läst de senaste åren och därmed skrivit recension på! Och då är det två jag tänker på:

Förr eller senare exploderar jag av John Green. Den här läste jag i Bloggdala bokcirkel och jag var inte nöjd. Inte för att slutet var oväntat på något sätt utan snarare på att det drogs ut på i det oändliga. Jag tyckte det fanns ett mycket bättre slut mycket tidigare i boken, och blev besviken på att författaren ändå envisas att fortsätta…

En nästan vanlig man av Dan Buthler och Dag Öhrlund. Jag köpte deras fyra första böcker i pocket på ett erbjudande, köp fyra betala för tre. Och jag har bara blivit argare och argare för varje bok jag läst, så den fjärde är fortfarande oläst… Jag retar mig på deras otroligt platta stereotypiska personporträtt och på deras otroligt trögtänkta och korkade poliser, som dessutom i böckerna presenteras som Sveriges skarpaste poliser… Men just den här boken blev jag även djupt besviken på slutet. Jag förstår, att när de för en gångs skull skapar en karaktär som i sin rena ondska och empatilöshet faktiskt känns intressant (overklig, osannolik men ändå intressant) så vill de inte mista honom utan vill kunna återvända honom i flera böcker, man jag ville bara att han skulle åka dit, så det blev en enorm besvikelse att han inte gjorde det!

Vad andra svarar kan du se HÄR!

Recension, det här är den sista jag har liggande sen tidigare. Sen är det slut och jag har fortfarande inte kommit igång med att läsa. Så nu ska jag skapa en träningsplan, för så här kan jag ju inte ha det. Jag vaknar när familjen kliver upp, men brukar ligga kvar och halvslumra medan de stökar på hemma. Istället ska jag gå upp och ta min dagliga promenad då, så jag får upp lite puls i kroppen. Sen, när det är lugnt här hemma, när de åkt iväg, kan jag äta min frukost, och om jag behöver så kan jag sova en stund till. Då får jag möjlighet att läsa en stund på eftermiddagen, eftersom promenaden redan är avklarad. Så jag ska försöka läsa minst några sidor varje dag och se hur det går. Hoppas bara den bok jag håller på med nu visar sig vara bättre än det här skräpet…

Gör om mig! av Noomi Hebert och Lena Ollmark

Ännu en billig bok som jag köpt extra på den tiden jag var med i en bokklubb. Ni vet, ”Köp månadens bok och få den här för bara 10 kronor!” typ… Jag är inte så mycket för att ”göra om mig”, jag är rätt nöjd med den jag är. Men nu, när jag är sjukskriven i utmattningsdepression tänkte jag att den här kanske skulle kunna ge mig några tips, nya sätt att tänka på och att se på saker. I bästa fall gods tips, i sämsta fall i alla fall några skratt. Så tänkte jag innan jag läste den.

Men hua, så bortkastad tid det var. Jag TROR de försöker vara lite putslustiga, men de misslyckas katastrofalt. De har ett antal superfåniga test i boken som varken är roliga att göra eller har några roliga svar.  Den försöker ibland låtsas vara seriös och vetenskaplig för att i nästa sekund förfalla till olika former av lyteskomik. Det enda positiva var att den gick riktigt fort att läsa, den innehöll faktiskt ingenting känns det som…

Köp den inte, min kommer att bli använd till att tända i brasan med…

Så här påverkade den här boken de utmaningar jag genomför:

Hyllvämare, ja.
Boktolva, nej.
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, nej.
Bloggdala Bokcirkel, nix.

Så var det det där med bitterballarna… Jag har kollat upp lite recept på för att försöka förklara vad det är. Då lärde jag mig att det heter en bitterbal, flera bitterballen. Vi hade blivit tipsade om den innan vi åkte så det var klart vi ville testa. Det är egentligen ett tilltugg till öl/sprit, men för oss blev det en förrätt vi delade på. Det är en smet, som en tjock smör- och mjölsås med nötkött i, som får stelna så den går att forma till bollar. Bollarna rullas i vispade ägg och panering och friteras. Sen äts de med senap eller någon annan dipsås. Faktiskt riktigt gott, men för oss svenskar blir ju namnet fnissigt roligt! Vill du testa finns ett recept HÄR!

Och japansågen kom fram i går kväll när jag lite försynt sa att det var helt OK att de inte firade mig, men att jag gärna tog emot japansågen så jag kunde börja använda den. De fick inte allt för mycket dåligt samvete, skönt, för det var verkligen helt OK att inte bli firad. I dag har jag invigt den och det var en fröjd att jobba med den!

I övrigt är jag både glad och ledsen efter valresultatet i går. Otroligt glad över att det gick så bra för Feministiskt Initiativ, nu tar vi nya krafter och ser till att komma in i riksdagen oxå! Sen otroligt skrämd och ledsen över att så många främlingsfientliga (rasistiska och nazistiska) partier, i Sverige och övriga EU går framåt så mycket. Det är en mörk fem-års period vi går emot, innan vi har chans att kraftsamla igen och säga nej till rasism!