Crazy cat status

Så länge sedan ni fick se mina katter, jag förstår att ni saknat dem.

Äldst är Härje, Östibergets Ein Herji, abessinier. Uppfödd i en familj som även har islandshästar, så när Härje var enda ungen i kullen fick han namnet Ensam krigare, fast på isländska.

Eftersom han kommer från Härjedalen blev det Härje han kallas för. Och han är ingen krigare alls, han är tålig, men går undan om de andra katterna blir för vilda. Han vill ha lugn och ro, särskilt nu när han är en äldre katt, 14 år gammal.

Han är, utan tvekan, den vackraste katt jag någonsin bott med och är, till skillnad mot de andra katterna vi har just nu, väldigt mycket katt. Han engagerar sig i oss när han vill ha mat, annars lever han sitt liv parallellt med oss. Nära, men ändå en bit bort. Lite ändrades det när vår gamla burma Anton dog. De var mycket nära varandra, och efter det här Härje tytt sig mer till mig, vilket är underbart!

Mittemellanbarnet är Capella, Hotstuff Capella, bengal. Hon är 11 år och en väldigt egen katt. Hon avgudar min dotter och kan gå genom eld och vatten för henne. De andra katterna tycker hon är helt onödiga, och större delen av hennes dag går åt till att jaga bort dem från olika sovplatser de har i huset . Hon bara puffar lite luft så sticker de, för de vet vad som händer om de vågar utmana henne.

Oss människor beordrar hon runt efter behag. Hon säger tydligt till när vi ska klappa henne och lika tydligt när det räcker. Vi ska komma till henne, hon nedlåter sig inte att komma till oss. Ibland kryper hon in under en filt mellan våra fötter, och nåde oss om vi vågar röra på ens en tå sen. Hon morrar och fräser som ett riktigt vilddjur. Men det är bara ett spel, 11 år gammal har hon aldrig vare sig bitit eller klöst någon av oss, inte ens på lek. De andra katterna, däremot, får känna på.

Hon ser inte riktigt ut som en bengal, hennes prickar är lite för suddigt ihopflytna, men hon har rikligt av det guldglitter i pälsen som kännetecknar bengaler. Hon skulle nog trivas bäst som ensamkatt med exklusiv tillgång till min dotter och slippa dela henne med de andra.

Yngst är Neo. Nordic lights Neo Malos af Berrypum, Burma. Han är 3 år nu och allas baby. Han älskar att bli buren och kryper gärna in under täcken eller in i tröjor för att vara riktigt nära. Han gillar inte att vara ensam, så om han råkat bli instängd någonstans i 10 minuter beter han sig som om han varit övergiven i hela sitt liv när någon släpper ut honom.

Han sover på oss i de underligaste positioner, så länge han får vara nära en människa. Han är supernyfiken på Capella men oxå livrädd för henne, så när han inte är hos nån av människorna smyger han antingen på henne eller försöker få sova på Härje. Som är måttligt förtjust.

Det händer inte ofta men ibland kommer de och sover hos mig alla tre. Då vågar jag knappt andas för att inte Härje ska dra eller Capella bestämma sig för att köra bort killarna. Neo skulle stanna i mitt knä, med klor om så behövs, även om jag klev upp och dansade schottis.