Frejigt

NATO?

Jag är tyvärr inte politiskt aktiv längre på grund av min sjukdom men jag har en del tankar om NATO ändå. Det är just tankar, jag har inte ork att kolla upp avtal, uttalanden och annat som jag normalt brukar göra, så citat är inte ordagrant och jag missar säkert massor av viktiga delar, men det här är min syn på frågan.

Helt plötsligt verkar större delen av politikerna vilja gå med i NATO, helst redan i går. Några har velat det sen länge medan andra gör en helomvändning. Som vanligt är det SD som gör de mest avslöjande uttalandena. Någon ur deras inre krets (Jomshov?) förklarade inrikningsändringen med ”nu är det annorlunda, nu kan vi hamna i krig.”

SD visar som vanligt att de inte har någon genomtänkt ideologi som styr, de styrs av det de tror ska ge flest röster i valet. Ja, de är rasister, och deras politik är rasistisk, men det är också de enda ”ideologi” de har. I alla andra frågor väljer de den populistiska vägen.

Att inte ha det långsiktiga perspektivet med i politiken leder till den här typen av tvära kast. Frågan om NATO handlar om att ha allierade i händelse av krig, så resonemanget borde inte utgå från om det pågår ett krig eller inte, det borde utgå från om vi vill kriga under NATOs paraply eller inte.

Vad innebär det att tränga oss in under NATOparaplyet? Det innebär bland annat att vi behöver vika mer i budgeten till Försvaret, att vi kan få kärnvapen placerade i Sverige och att vi inte bara kan förvänta oss få stöd om vi blir angripna utan även ställa upp om andra NATO-länder hamnar i krig.

Mer pengar till Försvaret.

När jag var aktiv inom politiken var jag bland annat med och tog fram en skuggbudget, där jag jobbade just med försvarsbudgeten. Det här var 2018 och något av det vi ändrade var att föra över pengar från Försvarsmakten till MSB. Pengar som skulle användas för att säkerställa att vi byggde upp ett cyberförsvar så att inte utländsk makt kunde störa vår infrastruktur. Vi ville att MSB skulle ansvara för värnpliktsutbildningen och att delar av värnpliktsstyrkan skulle utbildas i brandbekämpning och sjukvård så att det fanns utbildade att sätta in vid till exempel skogsbrand och pandemier. Vi ville stärka sjukvårdens förråd och öka den inhemska livsmedelsproduktionen så vi var mer självförsörjande om något gjorde det svårt att få leveranser till Sverige.

Om vår budget varit den som gällt de senaste fyra åren kanske vi inte behövt få så många sjuka i pandemin, vi hade inte kört slut på vårdpersonalen och coop hade inte behövt stänga i en vecka på grund av cyberattack. Ett NATO medlemskap betyder att de istället blir mindre pengar över till de här områdena. Förutom kanske cyberförsvar, eftersom FM nu börjat utbilda cybersoldater (2020). Den stora skillnaden i politiken handlar om att välja människor och mänsklig säkerhet före territoriella gränser.

Kärnvapen på svensk mark.

FN:s konvention om kärnvapenförbud är en FN-konvention som bygger vidare på icke-spridningsavtalet NPT och syftar till en global kärnvapennedrustning. Konventionen förbjuder bland annat utveckling, förvaring, transport, användning och hot om användning av kärnvapen. Dåvarande utrikesminister Margot Wallström var drivande i konventionen men när det kom till kritan skrev Sverige tyvärr inte under resolutionen.

Ett medlemskap i NATO kan leda till att kärnvapenbestyckade fartyg/flygplan stationeras i Sverige och/eller att stationära och/eller mobila avfyrningsramper placeras här. Det innebär större risk för oss att hamna i ett kärnvapenkrig, även om det egentligen inte spelar någon roll. Om ett kärnvapen krig startar någonstans i Europa drabbas vi oavsett allianser eller ej. Däremot kan det ske olyckor med kärnvapen som jag helst ser att vi inte utsätter oss för. Sverige borde istället verka för nedrustning av kärnvapen, om inte annat än för det jag tar upp i nästa stycke.

Strida för andra NATOländer

Den kortsiktiga tidshorizont som dagens politiker ofta har, beslut ska leda till röster i nämaste val, leder till beslut fattade på lösa grunder och med lågt konsekvenstänk. Att vara med i NATO innebär att vi dras in i andra länders konflikter, vilket kan verka ok så länge länderna är demokratiska, respekterar mänskliga rättigheter och inte leds av psykopater, galningar eller rasister.

Turkiet med Erdoğan som president, Ungern med Orbán som premiärminister är NATOländer. I morgon är det presidentval i Frankrike och liberalen Macron kan förlora mot Marine Le Pen, fullblodsrasist. Om två år är det val i USA och Trump står i startgroparna för att försöka återta presidentposten. Vill vi verkligen dras in i konflikter där de här ledarna fattar beslut? Där de här ledarna har tillgång till kärnvapen?

Om Sverige väljer att ansöka om medlemskap skulle jag önska att vi tar den vapenfria tjänsten. Vi kan ställa upp med vårdpersonal, sjutransporter, räddningstjänst, fältsjukhus och sjuksängar för vård i Sverige. Vi kan vara den humanitära kraften i konflikter. Ta emot flyktingar, stötta vid återuppbyggnad, sköta livsmedels- och vattenförsörjning, rigga elaggregat, säkerställa tillgång till internet och skydda mot cyberattacker. Vi kan värna om människors liv och säkerhet men utan vapen. Då skulle den rejält höjda Försvarsbudgeten gå till något som vi alla skulle ha nytta av hela tiden, inte försvinna ner i det svarta hål som vapenupprustning innebär.

Men med tanke på hur våld föder våld, så säger jag ett högt och tydligt

NEJ TILL NATO!

Min kadettbal!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.