Frejigt

Hur jag blev rättshaverist, 2018, del 1

Större delen av 2018 var helt fantastiskt. En andningspaus där jag kunde landa i mig själv och anpassa mitt liv efter dagsform utan att behöva tänka på försörjning. Först de tre sista månaderna under 2017 då jag fick lön men inte krävdes på någon motprestation och sen i januari 2018 när motsvarande 9 månadslöner trillade in på kontot.

Jag kände mig så lättad och eftersom jag är rätt bra på att leva i nuet tog jag mig tiden att göra sådant jag mår bra av och bara i en omfattning som fungerade för mig. Som att pyssla och engagera mig politiskt. 2018 var valår och jag fanns med på både Fi riksdagslista och kommunlistan i Östersund.

Jag åkte med Unga Feminister på turné i norra Sverige under våren. De stod på torg i olika städer och samhällen och bodde på golv hos olika fior på platserna vi övernattade på. Jag skulle oxå bott hos fior, men förstod snabbt att det inte skulle fungera. Jag behövde fullständigt tomt och tyst runt mig mellan de homepartyn jag planerat genomföra. Jag fick hitta hotell och bo på under resan och när Unga Feminister gjorde stopp underxresdagarna och stod på torg/i skolor/i köpcenter för att prata Fi så vilade jag i bilen.

Det blev inte så många homepartyn som jag hoppats på för halvvägs genom resan fick jag extrem huvudvärk som vägrade ge upp. Det visade sig att en av mina tänder spruckit. Så jag fick ställa in, äta smärtlindring och sen gå till tandläkare direkt turnén var över. Trots det var det en rolig resa.

Jag gillade idén med homeparty. Eftersom jag jobbat som lärare och pedagog och hållt studiecirklar i feministisk politik behövde jag inte förbereda mig så mycket för att ha 1,5-2 timmar föreläsning och diskussion med frågestund. Så under sommaren gjorde jag några resor till Kalmar, Linköping och Karlstad bland annat.

Jag fick resorna betalda av Fi och bad arrangörerna försöka ordna ett boende där jag kunde ha det tyst och stilla runt mig innan och efter homepartyt. I Kalmar bodde jag ensam i ett superfint hus ute vid havet och i Karlstad var jag inneboende med två katter och två hundar, vilken lycka! Där det inte gick att ordna betalade jag själv för hotell.

Jag var för första gången med i debatter, på riksnivå och kommunnivå, och hade en rolig och lagom ansträngande sommar. Jag såg till att jag fick vila minst en dag innan homeparty och minst en dag efter, och att inte resa under tid som var till för vila. Jag hade lyxen att kunna göra så tack vare mitt avgångsvederlag.

Jag avslutade valrörelsen med att vara konferencier på Fi valvaka i Stockholm. Jag tog med dotter, syster och vän till den och min dotter var mitt fysiska stöd. Vid det här laget i sjukdomen var det svårt för mig att gå upp och ner från den låga scenen utan hjälp, så dotter fick leda mig upp och ned. Det var en kul grej att vara med på, men hade förstås varit otroligt mycket roligare om Fi kommit in i Riksdag och Östersunds kommun.

Två veckor efter valvakan var andningspausen över och det var dags att anmäla mig på Arbetsförmedlingen, mer om det i nästa avsnitt. De 9 första månaderna av 2018 är de bästa månader jag haft på många år!

Fluuuffy boi!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.