Frejigt

Hur jag blev rättshaverist, 2015

2015, fortfarande sjukskriven för utmattningsdepression. Gjorde flera försök med arbetsträning, som alla misslyckades av olika anledningar. Inte på grund,av depression, ångest eller panikångest, utan av trötthet, yrsel och vinglighet. Alla intryck tog energi och att åka buss, vara på platser med mycket ljud och synintryck, träffa flera personer på samma gång gjorde att min kropp slog av. Lock för öronen, tunnelseende, knän som vek sig och armar som blev för tunga för att använda.

Jag gick in i varje arbetsträning med gott mod, särskilt när jag fått plats på Röda Korsets second hand och skulle hjälpa till att sortera och prissätta tyg, gardiner, broderi och garn. En drömplats för mig. Dessutom behövde de någon som kunde sy, så jag var överlycklig. Men efter bara en vecka sa handledaren på plats att jag inte kunde fortsätta. Då hade jag skakat mig igenom mina timmar eftersom tröttheten gav mig krampryckningar.

2015 valdes jag även in i Fi nationella styrelse. Det kan verka motsägelsefullt, men där kunde jag göra huvuddelen av arbetet hemifrån, där det var tyst och lugnt och inga intryck som stal energi. Så klart kollade jag med min handledare på Försäkringskassan innan jag tackade ja till valberedningens nominering. Hon tyckte det var en utmärkt idé, som alternativ till den ickefungerande arbetsträningen. Även min läkare tyckte det var en bra grej, för att jag inte skulle fastna i utmattningen utan hitta en väg ut ur den.

Styrelsearbetet innebar till största del för mig att hantera en mailbox för figrupper runt om i landet, svara på frågor, läsa stadgar, godkänna nya grupper och vara stöd till dem. Det tog kanske 10 minuter per dag. Sen var det styrelsemöten varannan månad, som jag ibland reste till, ibland deltog på distans.

Den stora grej jag gjorde 2015 var att projektleda Fi i Almedalen. Det låter som ett stort jobb, men även det gjorde jag till största del hemifrån. Jag är bra på att delegera och organisera. Jag hade, tack vare arbetet med mailboxen, många kontaktvägar i organisationen, så jag fixade volontärer och fördelade arbetet. I Almedalen hade jag hyrt eget boende för att få den vila jag behövde, och väl på plats fick jag en av mina feberveckor, så jag blev sängliggande hela veckan.

Hösten 2015 fortsatte med sjukskrivningar, samtal, remisser, tester, utredningar och medicinering, men jag blev inte bättre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.