Frejigt

Hur jag blev rättshaverist, 2012

2012 fortsatte med ständig förkylning och efter ett påsklov på Disneyland Paris fick jag kliande utslag främst på underarmarna. Väl hemma sökte jag läkare på hälsocentralen. Igen. Den här gången stod den eviga förkylningen, den ihärdiga migränen och den tillkomna nässelfeberliknande klådan på listan.

När jag väl fick läkartid hade det gått en månad sen resan. Ingen annan i familjen var drabbad, bara jag. Läkaren var stressad och avsnoppande. Virus var inget han befattade sig med, klådan var lössbett, tack och adjö. Jag blev i princip utknuffad genom dörren och med foten i dörrspringan, bokstavligen, undrade jag om migränen. Han gav mig en sista knuff och sa att han skickade ett recept till apoteket.

Det var citadon, vilket jag inte tar eftersom jag kräkts de få gånger jag tagit dem. Jag fortsatte med pronaxen istället som inte tog bort migränen, men gjorde den lite mildare. Jag stod på mig med klådan, om det verkligen var löss, varför bet de bara mina armar och varför bet de inte min man? Jag fick av en annan läkare remiss till hudkliniken på sjukhuset och där menade de att det var solallergi.

På jobbet blev jag tröttare och tröttare, men vi var mitt i en omorganisation, jag fick ändrade arbetsuppgifter, många nya anställdes och tidigare medarbetare försvann, så det var rätt rörigt och jag trodde min trötthet berodde på det. Så smått började även jag titta mig om efter andra jobb med förhoppningen att min energi skulle återvända på en ny arbetsplats

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.