Djur / Frejigt / Katter

Neo

Neo är min baby. Fast han gick från att vara absolut yngst av katterna blev han plötsligt äldst, trots att han bara är 5 år. Det spelar ingen roll, han är fortfarande min baby. Han tillbringar sitt liv med att gå emellan knän och sova. På dagen i knäet på vem som helst som sitter ner, på natten under täcket hoprullad vid någons knäveck.

Neo Malos af Berrypum är hans fullständiga namn, och en gång var han så här liten:

Nu är han störst av katterna, även om minst en av kattungarna säkert kommer bli större än honom. Han skulle behöva banta, och jag har planer på hur jag ska kunna lösa det, men just nu vill jag inte ha en hungrig katt i familjen, inte innan valpen blivit en riktig del av allt. Jag tar en sak i taget.

Neo är en chokladfärgad burma, och den tredje burma jag har. De första var Anton och Freja (som bloggen är döpt efter). Jag letade efter en ras som gillade att vara nära människor och hittade verkligen rätt. Anton och Freja var alltid hos oss, och mina barn växte upp med att bli nattade av varsin katt. Freja blev tyvärr bara 10 år, men Anton blev nästan 20, och när han dog behövde jag ha en burma i mitt liv igen. Det blev Neo. Han föddes samma dag som Anton dog, så det kändes som ett tecken.

Hans liv har förändrats en del de senaste åren. Han växte upp med Capella och Härje, där Capella dominerade Härje och honom totalt. Han var rädd för men även väldigt nyfiken på Capella och försökte alltid smyga fram för att lukta lite på henne. Men när jag flyttade till lägenhet följde han och Härje med mig och Capella stannade med min man i huset.

Den tiden var väldigt rofylld för båda katterna. De funkade bra tillsammans, även om Härje tyckte Neo var lite väl påträngande ibland. Neo gillar att krypa ihop med andra katter nästan lika mycket som han gillar att vara i ett människoknä. Men så blev Härje sjuk och dog. Neo blev ensam och det var tydligt att han inte mådde bra av det. Han behöver sällskap av katter, så att det finns något mer än mig att ty sig till. Babyn Neo fann sig plötsligt vara fosterfar till två vilda och viljestarka kattungar, Vilde och Vilja. De var superkaxiga, han var den som tyckte det var otäckt och skrämmande. Och han gillar inte när de leker med hans svans.

Inte nog med det, strax efter dem flyttade en Devon Rex hane hit, Yuri, drygt 2 år gammal, och som kronan på verket dök det sen upp en valp!

Neo har vant sig vid det mesta, men valpen tycker han är jobbig. Precis som kattungarna försöker valpen alltid fånga hans svans, vilket gör honom till en grumpy old man, fast han är en baby. Han är i alla fall inte deprimerad längre, det händer saker här hela tiden och alla djuren har anpassat sig bra till varandra. Och, till skillnad från Härje så ÄLSKAR Vilja, Vilde och Yuri att krypa upp i en hög tillsammans med honom!

Neo får tvätta dem, sova med dem och ibland leker han till och med med dem, fast han nu är åldermannen i familjen! Och Vilja fullkomligt avgudar honom, till hans skräckblandade förtjusning!

För mig är han en livräddare, när han ständigt kommer och sover med mig, natt som dag, och ger mig den psykiska stabilitet och energi jag behöver för att fortsätta leta jobb och brottas med myndigheter!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.