Den stora generationsromanen / Frejigt

Kapitel 58, författarens kommentar

Den stora generationsromanen

(Om du vill läsa alla hittills publicerade avsnitt, samt mina kommentarer, klicka HÄR, om du vill få en förklaring var den här röran kommer ifrån, klicka HÄR, om du vill läsa kapitlet som kommenteras, klicka HÄR)

Kapitel 58, författarens kommentar

Jag insåg när jag skrev de här nya kapitlen varför jag aldrig kommer bli författare. Jag orkar inte läsa igenom texter jag skrivit, jag vill gå vidare och skriva nytt. Så det jag klagade på hos unga Ingrid är det samma jag kan se hos gamla Ingrid. Texterna behöver bearbetas, men det tålamodet had jag inte då och inte heller nu. Jag har därför ingen aning om hur mina texter klickar ihop, mellan den gamla texten och den nya. Däremot märks det troligtvis rätt tydligt hur min inställning till män ändrats…

20-åriga Ingrid tyckte det var helt OK att låta sin romanfigur förlåta och förälska sig i den som försökt våldta henne, och helt OK att låta sig charmas av män och se andra kvinnor som hot. Gamla Ingrid vänder helt på det och gör männen till de elaka och mjukar upp kvinnorna. Systerskap! Vi får väl se hur det hela utvecklar sig, och om det kommer fler hastiga förändringar…

2 tankar om “Kapitel 58, författarens kommentar

  1. Ditt skrivprojekt mellan då och nu, är intressant. Och det där med att redigera och gå igenom sin text det behövs ju egentligen ”bara” om man vill gå vidare med den. Utveckla ett författarskap, bli utgiven eller ge ut.

    Jag redigerade inga texter förrän jag var 27,28 år och insåg att jag ville försöka bli författare på riktigt. (Efter att ha läst en ungdomsbok utgiven av ett större förlag och som jag tyckte brast skriv-och handlingsmässigt och tänkte att jag skulle kunna göra det bättre😁). Innan hade jag bara skrivit, sedan jag var åtta, nio, för att det var så roligt att skriva av sig. Berättelserna bara kom ju.😊 Att förlagen ny visserligen tycker jag skriver bra, spännande och har en genomtänkt story hjälper visst inte för att de ska anta manuset, men det gör inte så mycket. En dag så.🙂

    Gillad av 1 person

    • Så är det förstås, och det jag nu kallar ”romanförsök” var egentligen en lång skrivövning som jag sysslade med. Jag ville bli bättre på att skriva och hade läst att det bästa sättet, förstås, är att träna på att skriva. Så jag skrev. Och skrev. Och skrev. Det ledde till att jag kände att jag inte hade talang nog att skapa en hållbar intrig, så jag slutade. Unga jag hade blivit ilsken om hon visste att gamla jag publicerade hela skrivövningen…

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.