Den stora generationsromanen / Frejigt

Den stora generationsromanen, kapitel 28

Den stora generationsromanen

(Om du vill läsa alla hittills publicerade avsnitt, samt mina kommentarer, klicka HÄR, om du vill få en förklaring var den här röran kommer ifrån, klicka HÄR, en lista på romanens olika personer finns HÄR)

Kapitel 28

I vilket Julia åker på samma solsemester som gav innehåll till novellerna i kapitel 3 och 4. Och glömmer en kille lika fort som hon såg honom. Tro det den som vill.

————

Och visst saknade Julia Micke, men hon trodde inte på ”den enda kärleken”, och var realistisk nog att inse, att de nog tröttnat på varandra om de väntat tills förälskelsen lagt sig. Och i USA hade de nog inte klarat sig länge, särskilt inte hon, som inte skulle ha haft egna fickpengar ens. Så Julia tragglade vidare i köket och längtade efter något annat men kom sig inte för att göra något. Hon gick ut rätt ofta och flirtade med militärer, men blev inte kär. Det var en ny känsla, för tidigare hade hon nästan ständigt svärmat för någon kille och när ett svärmeri slocknade pustade hon bara ut någon dag och så drogs hon in i ett nytt. Inte så att hon bytte kille en gång i veckan, nej hon svärmade ofta på avstånd, för när hon väl lärde känna dem tröttnade hon ofta innan det hände något.

Men nu, efter Micke, verkade hon ha tömt ut sina känsloresurser för ett tag. Visst var hennes nya bekantskaper både söta och trevliga men ack så VANLIGA.

Så en kväll, strax innan solsemestern, var hon med sina kompisar på det ena av stadens två discon, Seaside. Det var känt som militär- och fjortisdisco och de brukade inte gå dit, men just nu drog det discot folk genom att låta tjejer gå in gratis första halvtimmen. Julias gäng sparade pengar till semestern och utnyttjade ett sånt här tillfälle. Där var många militärer och Julia fick dansa mycket men allt var rutin. Så såg hon killen. Lång, slank och söt och hon klassade honom som ”mammas gosse”. Detta, för att han var klädd i ”riktiga” byxor, skjorta, slips och v-ringad lamullströja. Dessutom verkade han lugn och stillsam och väluppfostrad. Det fanns något bekant över honom, men hon kunde inte placera honom. Han kunde inte vara militär, det var något inom henne som inte ville tro det. Tydligen kände han igen henne också, men ingen av dem gjorde något försök att ta kontakt med den andra och kvällen slutade utan att Julia fått klarhet i frågan vem han var. Till hennes besvikelse visade han sig vara militär och dök upp i matsalen nästa dag. De log lite tveksamt mot varandra och hon glömde honom lika fort.

Så for alla killar ut på en stor övning och Julia for till solen med tre av sina väninnor. Semestern var egentligen ett fiasko. Julias ekonomi blev nästan knäckt och hon fick låna stora summor av sina föräldrar. Hon och Katarina ville hoppa av, men om det skulle gå måste de övertyga Vivi och Anna om det också, och där gick de bet. Så det var med mörka sinnen och tomma plånböcker de for iväg. Att Julia trasslade in sig med bartendern Ricardo var också ett misstag. Hon fick hjälpa till i baren, något som hon älskade, och han var så uppenbart förtjust i henne att hon nästan tyckte synd om honom. Hon lurade sig själv och trodde hon var förälskad. Att det inte var så märktes på avresedagen. Hon åt som en häst och det var rakt emot hennes beteende vid förälskelser. Så det var utan sorg i hjärtat hon for hem för att fortsätta charma försvarslösa soldater.

Så kom julen och Julia besökte sitt föräldrahem och lagom till nyår insjuknade hon och var frisk lagom till sin födelsedag i mitten av februari. Det var hennes första arbetsdag efter sjukskrivningen för mässlingen och hon var helt utpumpad när hon kom hem. På dörrmattan låg en avi om ett paket på posten. Hon hade fått en litografi från Micke! I paketet låg ett brevkort:

”Fortfarande din för evigt. Micke”

Visst tickade hennes hjärta iväg lite extra, men inte så våldsamt som förr. Hon satte upp tavlan på den plats som Micke föreslagit när de pratat om litografin. På kvällen kom hennes kompisar med presenter och tårta och de hade en trevlig kväll. När alla gått gick Julia ned till kiosken och inhandlade ett äpple, för att tröstäta lite, och en veckotidning. Det stod om Micke där! På skvallersidorna fanns en bild på honom och vid hans sida stod Adrienne. Notisen handlade om svenska rikemansungar som roade sig, tydligen rätt vilt, i USA. Julia kände ett hugg i hjärtat och önskade att hon varit där, men visste samtidigt att hon gjort helt rätt. Dessutom kunde hon nu med lättare hjärta fortsätta med romanen om ”mannen av börd, kvinnan av folket”. Det var svårt att skriva om något som hon kände sig så infiltrerad i, men det var skönt att lätta sitt hjärta och reda ut begreppen. Och nu märkte hon att det inte gjorde ont längre och hon började se framåt på allvar.

En tanke på “Den stora generationsromanen, kapitel 28

  1. Pingback: Kapitel 28, författarens kommentar | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.