Den stora generationsromanen / Frejigt

Kapitel 26, författarens kommentar

Den stora generationsromanen

(Om du vill läsa alla hittills publicerade avsnitt, samt mina kommentarer, klicka HÄR, om du vill få en förklaring var den här röran kommer ifrån, klicka HÄR, om du vill läsa kapitlet som kommenteras, klicka HÄR)

Kapitel 26, författarens kommentar

Det här med presenter. Jag älskar att få presenter. Det första smycke jag fick av en kille var från min göteborgare, när vi varit ett par i sex månader. Ett par guldörhängen med yttrepytte diamanter i. På bilden nedan ligger de nästan högst upp, de som är som en ögla.

Efter det har jag fått fler, och jag gillar att få smycken, men använder inte längre smycken så ofta. Trots att jag gör egna smycken numer. De där första har ändå en speciell plats i mitt hjärta och jag har använt dem jättemycket.

Så, när jag skrev det här hade jag inte fått varken smycken eller annat i present från någon kille, utan gissade att det var så här det kändes. Jag kan sympatisera med att Julia känner att hon snärjs av tacksamhet, men vet att det inte skulle hända mig. Jag är alldeles för oromantisk och rationell för det. Vilket inte alltid är en fördel i relationer, när killar försöker charma mig och jag inte ens fattar att det är vad de gör, bara tycker de är ologiska och underliga.

Nej, ringen uppe till höger i bilden är inte förebild för ringen Julia fick. Den köpte jag själv långt långt senare under en period när jag tappat bort min förlovningsring (som finns till vänster på bilden). Förlovningsringen dök upp igen, så nu har jag båda.

Vad gäller morgonrocken kan det hända att jag baserade den på att det finns ett foto på mig och Mickes förebild, där jag har en morgonrock jag snott av min mamma….

Fläckarna på hans tröja kommer sig av att alla mina diskkort sattes upp på skåpdörrarna i köket och råkade sen ut för lite av varje.

”Din för evigt” skrev hans förebild i min gästbok, som jag tyvärr inte längre vet var jag har. Får rota runt i lite mer gömställen än de jag redan rensat ut. Men så mycket ”för evigt” blev det ju inte efter att jag slängt ut honom och hans kläder i korridoren utanför min lägenhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.