Den stora generationsromanen / Frejigt

Den stora generationsromanen, kapitel 14

Den stora generationsromanen

(Om du vill läsa alla hittills publicerade avsnitt, samt mina kommentarer, klicka HÄR, om du vill få en förklaring var den här röran kommer ifrån, klicka HÄR, en lista på romanens olika personer finns HÄR )

Kapitel 14

I vilket Julia förväxlar sig själv med Jane Austen och allt sker via brev

————

Hemma startade slitet i köket genast. Julia arbetade som vanligt och utåt märktes ingen större skillnad. Men hennes kompisar märkte en förändring i hennes sätt på fritiden. Tidigare hade hon alltid varit pigg på att vara ute och yra och göra nya bekantskaper. Men, fastän staden vimlade av nya spännande killar, uppblandat med de gamla säkra kadetterna, så höll hon sig numer lite för sig själv. Visst var hon fortfarande med ut och roade sig, men hon drog sig lite bakom de andra i konfrontationer med nya killar. Och en stor del av hennes kvällar gick åt när hon sjönk ner i solstolen på balkongen och skrev brev till Halmstad. Hon och Micke hade så mycket att ta igen. Hans brev innehöll så mycket av känslor och drömmar och han var så mycket mer öppen och ärlig i dem att hon nu kapitulerat helt. Hon läste utdrag ur dem gång på gång och lät varje ord sjunka in och finna sin plats i hennes hjärta, hjärna och kropp. Många gånger återkom han till sitt minst sagt underliga beteende mot henne:

”Det finns ingen ursäkt för vad jag gjort mot dig, men jag är villig att skänka dig hela mitt liv för att hela de sår jag måste ha tillfogat dig och din själ. Jag har många gånger resonerat med mig själv och försökt hitta förklaringen. Det är svårt och jag skäms hela tiden över mitt vedervärdiga beteende. Men jag förstod inte hur mycket du betydde för mig.”

”Jag tror att en del av förklaringen kan vara min inneboende frihetslängtan. Jag har alltid haft starka band från familjelivet och militärlivet innebar för mig en sorts flykt, trots att många känner sig stängda och låsta av det. För mig var det en underbar och ovan känsla att vara en i mängden och bedömas efter min egen förmåga och inte efter min Fars förmögenhet. Att du var likadan och behandlade mig som vilken militär som helst, vänligt men lite avvisande, var nytt och attraktivt. Men samtidigt ville jag inte mista min nyvunna frihet. Jag har nu lärt mig att min frihet är inte värt något om jag inte delar den med sig.”

”Sofia var först ett misstag under rusets inverkan. Men sedan, när hon var så lättåtkomlig, blev hon ett dåligt surrogat för dig, älskade, och ett sista desperat försök att fly från mina egna känslor. Jag är glad att flykten misslyckades.”

”Om du visste vilka skuldkänslor som tynger mig efter den kvällen. Jag drack alldeles för mycket, men det är en klen ursäkt, ja egentligen ingen alls. Du måste tro att jag halvt om halvt är alkoholist, men den kvällen hade jag tillbringat i en bar under tappra försök att dränka min längtan efter dig. Men istället för att dränkas växte sig denna längtan bara starkare och starkare tills jag helt enkelt måste se dig, höra dig och, helst av allt, röra dig. Och åsynen av dig utsträckt i sängen måste ha blivit för mycket för mitt omtöcknade sinne. Jag trodde att jag drömde.”

2 tankar om “Den stora generationsromanen, kapitel 14

  1. Pingback: Kapitel 14, författarens kommentar | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.