Den stora generationsromanen / Frejigt

Den stora generationsromanen, kapitel 13

Den stora generationsromanen

(Om du vill läsa alla hittills publicerade avsnitt, samt mina kommentarer, klicka HÄR, om du vill få en förklaring var den här röran kommer ifrån, klicka HÄR, en lista på romanens olika personer finns HÄR )

Kapitel 13

I vilket överflödet fortsätter och kärleken återvänder

————

Julia vaknade av att persiennen drogs ifrån och en klar sol strålade in. Micke stod vid fönstret och Uffe kom med en maffig frukostbricka och ställde den över deras knän när de satte sig upp.

”Vad ska vi göra idag?” frågade Julia.

”Det får du veta senare, ät nu och upp med er så vi kommer iväg” sa Uffe och så försvann de.

Katarina och Julia tittade på varandra med mystifierade blickar. Snabbt slängde de i sig lite mat och så på med kläderna och ut ur ”lyan”. Så rutschade de ned för trapporna och hoppade in i bilen. Så for de. Och kom fram till Liseberg. Men de gick inte in den vanliga vägen utan genom personalingången. De undrade om Micke jobbade där. Lite fniss igen.

”Det skulle man väl kunna säga, men egentligen är det så att min far är vice VD här.”

Julia som trott att det var en ärvd förmögenhet och aldrig undrat över vad hans föräldrar sysslade med, mer än att vara Förmögna!

Dagen blev helt underbar. Allt var gratis. De åt sockervadd, popkorn, korv och glass. De drog lotter och kastade boll och pil och sköt prick. De fick sina karikatyrer avritade och provade allt. Men mest av allt åkte de karusell. De testade alla men några var ljuvligare än andra för Julia. Enterprise till exempel, där man satt två och två, den ena bakom den andra med benen på sidorna. Naturligtvis ordnades det så att Micke satt bakom Julia. Han försatt heller inte chansen. Han slingrade sina armar runt hennes midja och lutade sin kind mot hennes huvud och viskade i hennes öra:

”Förlåt mig, söta Julia, förlåt mig. Jag var inte vid mina sinnens fulla bruk. Förlåt mig.”

Julia blev rörd och mumlade tillbaka:

”Ge mig bara lite tid att komma över det.”

Senare, i Loopen, fick han tillfälle att ta hennes hand.

”För rädslans skull” sa han med glimten i ögat.

”Jag är inte rädd”, replikerade Julia.

”Nej, men jag”, kom det lika snabbt tillbaka, och Julias hand fick stanna i Mickes stora brunbrända hand.

Men allt för fort passerade dagen och till sist fick de i ilfart köra till stationen, med en mellanlandning i ”lyan” för att hämta upp packningen. På stationen blev allt en röra. Där fanns Vivi och Anna och deras semestrar skulle jämföras och diskuteras. Och där fanns gamla lumparkompisar, nu kadetter, som skulle med samma tåg som flickorna och regementen skulle jämföras och diskuteras och flickorna blev välkomnade hem av kadetterna och det var kramar och skratt och prat och kupéer som skulle hittas. I hela villervallan vek inte Micke från Julias sida en enda gång. När hon klivit på och tåget snart skulle gå och det bara var kvar att säga adjö, så visste de inte vad de skulle säga. Finkänsligt valde de andra andra ställen att stå på. Julia och Micke stod bara och tittade varandra djupt in i ögonen.

”Får jag skriva till dig”, undrade Micke.

”Jag blir glad om du gör det”, svarade Julia med svag röst och nedslagna ögon.

Utan ett ord klev Micke upp ett trappsteg, drog henne till sig och så möttes deras läppar i en varm och kärlekshungrig kyss. Sakta släppte Micke henne och viskade:

”Är jag förlåten?”

Med ett småleende svarade Julia:

”Du är på god väg att bli i alla fall.”

Med en glädjefull blick kysste han henne igen och så stod de tills konduktören harklade sig i Mickes öra. De for isär och dörren stängdes. Julia störtade till ett fönster.

”Jag skriver redan i dag”, hojtade Micke där han sprang bredvid tåget. Det sista hon såg var hans slängkyss och hon skickade en tillbaka. Så gick hon kärleksyr in i kupén. Där satt Katarina, Vivi och Anna. Med en mun sa de:

”Herregud Julia. Inte nu igen. Vi pallar inte.”

Hon log mot dem och sjönk ihop i ett hörn. Lycklig.

En tanke på “Den stora generationsromanen, kapitel 13

  1. Pingback: Kapitel 13, författarens kommentar | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.