Den stora generationsromanen / Frejigt

Kapitel 11, författarens kommentar

Den stora generationsromanen

(Om du vill läsa alla hittills publicerade avsnitt, samt mina kommentarer, klicka HÄR, om du vill få en förklaring var den här röran kommer ifrån, klicka HÄR, om du vill läsa kapitlet som kommenteras, klicka HÄR)

Kapitel 11, författarens kommentar

I det här kapitlet startar en helt skönlitterär/önskedröm del av romanen. I verkligheten har jag inte mött ”Micke” efter övergreppet i min lägenhet, men i en tänkt värld önskade jag att det fortsatt så här.

Tågluffen som beskrivs hände, en resa med en budget på 100 kronor per dag, så vi sov så mycket gratis som vi kunde. I en park i Florens, på en perrong i Verona, på en trottoar i Trieste och på ett hotelltak i Aten. Naturligtvis på tåg och på färjor. Vi sträckåkte genom Danmark, Tyskland och Schweiz till Italien, tog en sväng till Grekland, och en kort tur in i Jugoslavien (som det hette då). Vi levde på vitt bröd, yougurt och sallad, ibland lyxade vi med kyckling.

Av någon anldning blev vi ofta bjudna på mat. Några lastbilschaufförer gav oss sin lunch på en färja, medresenärer på tåg bjöd oss på mackor, en bartender på en annan färja skickade med oss en matsäck med mackor, juice och choklad. Ingen av dem verkade ha någon baktanke med det, vi fick maten, sa tack och de lämnade oss sen i fred. När vi berättade om det för vänner när vi kom hem trodde de oss inte. Tills en kompis (romanens ”Kristin”) en gång åt ett saftigt päron när vi satt bredvid. Hon tog ett bett och suckade och sa, ”Ja, ja, ni får varsin bit”. Tydligen såg vi extremt hungriga ut, så hon pallade inte äta utan att vi också fick.

Resan tillbaka till Sverige och Göteborg gick till precis som det beskrivs. Vi tillbringade sista dagen innan hemresan i Verona och shoppade loss det som var kvar av reskassan. Betydligt mer än vi förväntat oss, tack vare allt gratisboende och gratismat. För våra sista pengar köpte vi nybakt bröd och en stor flaska vatten och sen reste vi i ett sträck upp till Göteborg. Sprang mellan tåg och hann med sista färjan för att sen inte ha någonstans att bo. Våra kompisar hade kollat tidtabeller och tagit för givet att vi inte skulle hinna, så de stannade kvar där de var för att ta sig till Göteborg nästa morgon, men vi var strandsatta. Klockan var efter 12 på natten så vi fick inte napp hos någon av dem vi hade på vår lista, inga 20 åriga killar var hemma en fredagkväll.

Vi liftade inte med någon buss (!?! i Göteborg åker en spårvagn dessutom), utan gick rätt planlöst från färjan och hamnade på Järntorget, vilket jag nu förstår var en idiotisk idé, men vi visste inget om Göteborg. Inte visste vi att det skulle vara folk som passerade hela natten, vi trodde det skulle lugna ner sig, som det gör i Östersund. Vi ställde våra ryggsäckar mellan två bänkar som vi sköt ihop så att ryggsäckarna inte gick komma åt utan att flytta bänkarna, så vi skulle vakna om någon försökte. Dessutom hade jag köpt en Chivas Regal på tax freen till min svåger, den hade jag som huvudkudde så ingen skulle ta den.

Tidigt på morgonen dök dessutom en beväring upp, som väckte oss genom att hojta ”BAMBATANTERNA” i ansiktet på oss… Tyvärr var han på väg till färjan för att åka från Göteborg, annars hade vi fått följa med honom hem och sova. Sa han.

När klockan närmade sig 8 åkte vi in till Nordstan, köpte kanelbullar och mjölk och sen kom våra kompisar med tåg. De hade ordnat boende till oss alla fyra, bland de kontakter vi samlat in under våren. Och det var alltså INTE hos ”Micke”. Så, ÄNTLIGEN, blir romanen en roman och inte en dagbok!

I övrigt är mitt liv mer upp och ner nu än någonsin, eftersom jag ska skiljas från min man efter 30 år. Känns skönt att kunna tänka på något annat, om det så bara är en tågluff och en helg i Göteborg som skedde för 35 år sedan!

Underbart dessutom med vänner som vet vad som behövs när hjärta och själ behöver tas om hand:

2 tankar om “Kapitel 11, författarens kommentar

  1. Jag gjorde också en tågluff men jag var bara 16 år då och vi luffade runt Storbritannien. Vi sov många gratisnätter ute i det fria. Jag minns inte riktigt vad jag hade för budget men det var inte så mycket så jag fick tänka på vad jag köpte. Pengarna räckte dock hela resan.

    Ha en finfin dag!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.