Den stora generationsromanen / Frejigt

Den stora generationsromanen, kapitel 10

Den stora generationsromanen

(Om du vill läsa alla hittills publicerade avsnitt, samt mina kommentarer, klicka HÄR, om du vill få en förklaring var den här röran kommer ifrån, klicka HÄR, en lista på romanens olika personer finns HÄR)

Kapitel 10

I vilket berättelsen tar en mörk vändning

————

Så kom kompaniet tillbaka och om en vecka skulle Micke bli förflyttad till Halmstad. Och den här gången skulle han verkligen förflyttas. Julia tänkte hålla sig undan så mycket som möjligt. Men en kväll, ja snarare en natt, i början av veckan väcktes hon ur sin djupa sömn av att det ringde på dörren. Sömndrucken och med oroliga tankar om familjen rusande genom huvudet trevade hon sig fram till dörren och öppnade. Chockad och lite skrämd såg hon Uffe och en kraftigt berusad Micke där utanför. Innan hon hunnit säga något var de inne och gjorde det bekvämt för sig. Hon bad dem snällt att gå, men de lyssnade inte utan började prata om annat. Hon försökte lite strängare men hon nådde inte igenom till Micke. Uffe förstod att de inte var välkomna och sa att de kanske skulle gå, men Micke ville inte, han skulle höra en skiva först. Julia gick in i köket och plötsligt hörde hon dörren slå igen och hon var ensam med Micke. Hon misstänkte att det hela var en kupp och att detta varit meningen hela tiden. Hon bad Micke att gå men nu hade han bestämt sig för att höra skivan och då skulle han göra det också. Julia var så trött att ögonen föll ihop på henne där hon satt i fåtöljen. Micke föreslog att hon skulle lägga sig i sängen och trött som hon var orkade hon inte protestera. Hon lade sig och somnade direkt. Hennes uppvaknande blev brutalt och skrämmande. Hon vaknade av att skivan var slut och Micke bredvid henne i sängen och hans händer överallt runt henne för att hjälpa honom komma in i henne. Julia satte sig upp och slängde honom ur sängen och skrek åt honom:

”Vad fan tror du att du håller på med. Ut ur min säng, min lägenhet och mitt liv”.

Micke rafsade ihop sina kläder, mumlade något och försvann. Hon kallsvettades resten av natten, men en del av henne kunde inte låta bli att minnas hans smeksamma händer på hennes kropp. Åh, hur villig hade hon inte varit om allt skett på ett annat sätt. Om han inte prasslat med Sofie utan istället lagt an lite hårdare på henne. Men han skulle aldrig få veta hur nära det varit.

2 tankar om “Den stora generationsromanen, kapitel 10

  1. Pingback: Kapitel 10, författarens kommentar | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.