Den stora generationsromanen / Frejigt

Den stora generationsromanen, kapitel 9

Den stora generationsromanen

(Om du vill läsa alla hittills publicerade avsnitt, samt mina kommentarer, klicka HÄR, om du vill få en förklaring var den här röran kommer ifrån, klicka HÄR, en lista på romanens olika personer finns HÄR)

Kapitel 9

I vilket berg- och dalbanan fortsätter och Julia och Katarina snokar runt på ett inte helt etiskt sätt

————

Helgen som kom förde med sig något av en förändring i hennes liv. Hon lärde känna Charlotte, allmänt kallad Lotta, gammal vän till Kristin. Lotta var egentligen Julias raka motsats. Hon hade alltid varit ute i farten, levt om och provat det mesta. Tagit de killar hon ville ha och gjort det hon ville. Hon hade också rest mycket. Två tågluffar och på somrarna hade hon jobbat på västkusten. Nu kom hon från USA och skulle vara hemma i tre veckor. När Julia träffade henne hade hon varit hemma en vecka redan. Av någon anledning blev de hänvisade till varandra och fann att de, trots allt, var besläktade själar. Och hela helgen tillbringade de tillsammans. Lotta flyttade till Julia och de öppnade sina hjärtan. Julia dolde dock Micke för hans svek blödde fortfarande ymnigt. Så blev det vardag och en kväll när Lotta och Julia just kommit in från en lång promenad, och höll på att värma mjölk till mjölkchoklad, så stod Micke och Uffe utanför fönstret. Efter en snabb överläggning bjöd hon in dem på chokladen. Lotta gillade dem så kvällen artade sig bra. Då stod Kristin utanför med en hög killar. Julia kunde dock inte ta in dem för hennes etta var för trång. Och så ville hon ha Micke för sig själv. Så Kristin drog med sig killarna hem till Sofia. Som naturligtvis slängde sig på telefonen för att bjuda hem dem till sig. Lotta var också pigg på det och Julia tyckte det skulle vara nyttigt att se hur Micke reagerade när han träffade dem båda samtidigt. Men Micke och Uffe var helt emot idén. Sofia bad att få prata med Micke. Han drog sig undan, ut i hallen, med telefonen och kom tillbaka med ett frågande uttryck:

”Vem var det?”

Julia mådde lite illa, för hon visste inte vad hon skulle tro. Nåväl, Lotta och Julia fick inte sin vilja igenom så de blev kvar. Micke blev keligare än han någonsin varit, nästan som en kattunge. Han lade sitt huvud mot hennes axel och gnuggade mot axeln med näsan. Och han smekte hennes ben när Lotta och Uffe inget såg. Julias inre var i uppror. Speciellt när hon råkade höra något som Micke viskade till Uffe när hon och Lotta var mitt uppe i ett samtal. Det han viskade gick ut på att Uffe skulle sticka till Sofia med Lotta. Men Uffe gick inte med på det. Så småningom blev Lotta och Julia trötta och eftersom Julia skulle upp nästa morgon så talade de om att de ville sova. Micke och Uffe försökte få stanna kvar men det gick inte. Så efter några om och men gick de. Julia och Lotta gick till sängs och efter bara några timmar måste Julia upp för att jobba.

På väg till jobbet stötte hon ihop med Kristin, som stod på busshållplatsen. Hon gav Julia den smärtsamma nyheten att Uffe och Micke inte alls återvänt till regementet utan dykt upp hos Sofia. Julia beslöt att fara hem till föräldrarna över helgen för att slippa möta Sofia. Hon skulle inte klara av att se glansen i hennes ögon. Den som var på väg ut ur hennes egna ögon. På väg ut från jobbet stötte hon och de andra ihop med Micke. De sa hej och så susade Julia förbi och ignorerade Mickes försök att starta ett samtal. En enda blick på honom nu och hon skulle vara förlorad igen. Och nu skulle hela kompaniet iväg och gå högvakten så hon hade två veckor på sig att övertala sig själv att han ingenting var.

Efter helgen var hon på mycket bättre humör och de började städa elitkompaniets luckor. Det var besvärligare för de hade fortfarande kvar sina grejor. För att tömma rummen hade skåp och skrivbord flyttats ut i korridoren. Där var nästan omöjligt att komma fram, men det gav Katarina och Julia en chans att snoka reda på allt möjligt om killarna. De kollade bokhyllor och anslagstavlor och ibland gläntade de på en skrivbordslåda. Julia undvek Mickes skrivbord i det längsta, men när Katarina fann ett vykort där tvingade hon Julia att läsa det som terapi. Det var från en tjej som skrev om en förestående resa till alperna. Den resan hade Micke berättat om, men då fanns minsann ingen Adrienne med i berättelserna. Och att hon var intimt bekant med honom, det förstod man av de rader som berättade att ”tack och lov är ‘månads sjukan’ veckan efter. Jag vill ju inte förstöra hela resan”. I och för sig var den resan före X-models och i kortet läxade hon upp honom för att han inte ens ringt sist han var hemma. Men ändå. Hon lyckades nu nästan utplåna honom helt och hade fortfarande inget sagt till Lotta. Lotta hade nu åkt till västkusten men de brevväxlade flitigt.

2 tankar om “Den stora generationsromanen, kapitel 9

  1. Pingback: Kapitel 9, författarens kommentar | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.