Den stora generationsromanen / Frejigt

Den stora generationsromanen, kapitel 4

Den stora generationsromanen

(Om du vill läsa alla hittills publicerade avsnitt, samt mina kommentarer, klicka HÄR,  om du vill få en förklaring var den här röran kommer ifrån, klicka HÄR, en lista på romanens olika personer finns HÄR)

Kapitel 4

I vilket Julias romantiska sida blommar ut i överflöd, och det avslöjas att hon är en sucker för lyckliga slut. Dessutom får vi en inblick i vad Julia EGENTLIGEN borde syssla med, och det är INTE reseledare

————

Denna novell gjorde Julia så ledsen och deprimerad att hon genast slängde sig in i en helt annorlunda, men ändå delvis lika, livsbejakande och glädjefull novell.

För kärleks skull

Många svenskar hade sett henne på stranden och reagerat över hennes svenska utseende. Hon såg ut som en turist men rörde sig som en infödd. Hon verkade inte heller höra till den klick svenska ungdomar som försörjde sig på att skaffa folk till discon, snarare tog hon avstånd från dem. Och även om någon fick reda på att hon jobbade för en resebyrå så verkade hon inte riktigt hemma där heller. Hon saknade deras överlägsna översvallande vänlighet mot ortsbefolkningen. Som om ”ju vänligare man är, desto bättre PR” var deras slagord och de utnyttjade det överdrivet ofta. Istället verkade hon vara personligt bekant med alla och hade en hälsning eller en undran om familjen till hands.

Nå, vem var hon nu då. Till namnet var hon Samantha, till yrket reseledare och hon härstammade mycket riktigt från Sverige. Men vad gjorde hon här och varför bröt hon så mot mönstret. Vill ni veta det? Varsågoda, här är Samanthas berättelse.

Samantha hade alltid sett ner på semesterflirtar och nu när hon for på en riktig solsemester skulle hon minsann inte falla dit. Inga sammetsbruna ögon, glänsande tänder eller gyllenbrun hud skulle charma henne. Hon visste nog vad de gick för. Efter en veckas springande på disco orkade hon, och en av hennes kompisar, Anette, inte mer. I samma veva öppnade en ny bar i barområdet. Samantha fixade gratisdrinkar hos bartendern och hon och Anette blev kvar där istället för discot. De började prata med bartendern Manolo och blev kompisar med honom. Snabbt blev det en vana att gå dit varje kväll, och även om de hade planerat disco blev de kvar hos Manolo.

Han hade få kunder så Samantha och Anette fick hans fullständiga uppmärksamhet. Samantha var klart fascinerad av bararbetet och fick hjälpa till där istället för att betala drinkarna. Sakta fick hon en bild av Manolo. Han var inte som andra spanjorer hon träffat. Han smickrade inte i onödan och trängde sig inte på. Han hade humor och snart hade de utvecklat ett teckenspråk mellan sig, som de använde när det kom in kunder. Dessutom hade han liknande åsikter som henne i en del frågor som till exempel kvinnofrågan. Undan för undan kom de all närmare och närmare varandra. Samantha glömde helt bort tiden och hemresan. Ända tills Manolo frågade när hon skulle resa hem och hon blev medveten om att bara två dagar återstod. Samtidigt blev hon medveten om hur svårt det skulle bli att fara hem och aldrig återse Manolo. Hennes hjärta tog ett extra skutt och tusen tankar virvlade i hennes hjärna när Manolo såg på henne och undrade om hon ville vänta på honom så han fick följa henne hem. Men alla hennes aversioner mot semesterflirtar gav vika för den enda känslan av att om hon sa nej skulle hon hata sig själv inom en vecka. Så svaret blev ja.

Anette tog adjö tidigare och Samantha satt kvar med fjärilar i maggropen. Hon ville inte ligga med honom, inte första gången. Men om han insisterade, skulle hon då kunna stå emot? Men när Manolo log försvann all tvekan och hon visste att allt skulle gå bra. När baren stängde i dryningen tog Manolo hennes hand och sakta gick de genom gatorna samtalande om ingenting alls tills de var vid hennes hotell. Portiern släppte inte in Manolo och trots besvikelsen drog Samantha en lättnadens suck. Hon gav honom rosen hon haft bakom örat och han bad henne komma till baren nästa dag. När hon nådde upp på loftgången såg hon honom sakta vandra iväg, luktande på rosen. Hon bet sig i läppen och ropade hans namn. ”Do you want me to come out to you” frågade hon nervöst. ”Yes” svarade han allvarligt. Och det kunde hon inte motstå.

Men fortfarande hade de ingenstans att ta vägen. Han hade glömt sin nyckel och ingen av hans fyra rumskamrater var hemma. Så de satt i hotellfoajén och väntade. Han smekte hennes hand och hon sov mot hans axel, ända tills hotellstäderskan körde ut dem. Manolo övertalade Samantha att han skulle följa henne hem så att åtminstone hon fick sova. Men vid hennes hotell blev bägge insläppta! Fjärilarna återvände till Samantha och inne på hennes rum så stammade hon nervöst fram ”Just sleep”. Manolo nickade, drog henne intill sig, kysste hennes panna och vaggade henne till sömns. Detta fyllde Samantha med en sällsam lyckokänsla. Aldrig hade en svensk kille visat samma hänsyn och varit lika förstående.

Nästa natt satt hon återigen på baren och njöt av att se honom röra sig. Hon hade återigen lovat att stanna tills han stängde. När de vandrade iväg, hand i hand, friade Manolo. En del av det anseende Samantha byggt upp åt honom rasade. ”När han inte fick vad han ville igår ger han mig löften idag för att komma dit han vill”. Men eftersom Samantha redan bestämt sig, hon ville älska med honom, så log hon bara avvärjande. Men han var ihärdig. Hon kunde stanna kvar hos honom och han skulle försörja henne. Hon försökte skämta bort det hela och undrade om de skulle bo sex stycken i den lilla hotellägenheten då. Men Manolo förklarade allvarligt att han naturligtvis skulle ordna en ny lägenhet bara för dem och deras vackra ”bambinos”. När hon återigen försökte skämta bort det hela tog han hennes axlar i sina händer och vred henne mot sig. Han såg henne djupt in i ögonen och frågade: ”Don’t you love this spanish cabalero?”. I just det ögonblicket ville hon skrika ut sitt ja och strunta i alla hämningar och stanna kvar och bo med honom i en liten skrubb och föda honom sju barn och slita hela dagen och hela natten och vara lycklig. Men eftersom hon var en förståndig flicka, som klart förstod att det hela var en lögn från hans sida, så kysste hon honom istället för att svara och de fortsatte till hans hotell.

Där älskade de på en soffa med hans fyra kompisar i rummet bredvid och han var en underbar älskare. Hon somnade i hans famn och väcktes dagen efter av att Manolo stod bredvd soffan med en bukett nejlikor. Det var hög tid att gå hem och när han följde henne på vägen tog han återigen upp giftermålet. Han ville att hon skulle återvända för alltid om ett år. Hon försökte förklara att hon inte hade jobb här och att hon inte kunde leva på hans lön eftersom baren inte gick särskilt bra. Men Manolo lyssnade inte på det örat. Allt skulle bli så bra bara hon kom tillbaka. De kysstes adjö och hon for hem. Naturligtvis fick hon vänskapliga gliringar från väninnorna men hon log bara avvärjande.

Väl hemma började hon ett hektiskt nöjesliv. Men det var inte längre som förr. Hon, som brukade bli himlastormande kär i nån kille minst en gång i månaden, orkade inte längre intressera sig för någon. Hon jämförde alla med Manolo och ingen klarade av jämförelsen. Hennes jobb, som en gång varit hennes drömjobb, kändes enformigt och monotont. Hon sökte till olika skolor, men kom inte in där hon ville och hade ingen lust att gå och läsa något som hon var helt ointresserad av. Både hon och hennes väninnor började längta bort från den lilla staden men det fanns inga jobb att få någonstans. Så de trampade på i samma gamla fotspår.

När knappt ett år gått, efter deras resa, stod de inte ut längre. De hade turen att hitta en sista minuten resa till samma ställe. Samantha satte sig emot och ville åka någon annanstans. Detta berodde mest på rädsla. Rädsla att hitta Manolo med någon annan turisttjej, rädsla att han inte skulle minnas henne, rädsla att han inte alls var kvar. Men störst var ändå rädslan att han var en drömfigur och att hon helt misstagit sig och han var en ingen särskild kille. Men de andra flickorna påpekade att de hade tur som hittade en så billig resa för fyra och om hon backade ur blev det inget roligt. Tillsist gav hon med sig och det var med ”mixed feelings” hon packade och ställde sig i ordning för resan. Det var en ”ospec” och de visste inte var de skulle bo på platsen.

Väl framme slog de bekanta scenerna emot henne. Den lilla, helt turistinriktade, flygplatsen. Den smala asfalterade vägen som slingrade sig fram genom en kal, desinficerad, sten och grus natur. De första vita hotellen med den obligatoriska baren bredvid den obligatoriska swimmingpoolen omringad av de konstant onyktra och blekfeta alternativt rödbrända turisterna i de utslitna och nedlegna solstolarna. När de kom in i semesterorten kände Samantha en odefinierbar känsla av att vara på väg hem. Den växte sig starkare medan bussen slingrade sig fram från hotell till hotell. När den stannade och deras namn ropades upp trodde hon knappt sina ögon. Det var Manolos hotell! Hon tog sin väska som i trans och följde väninnorna mot portierdisken. Ett rop hördes från en loftgång flera våningar upp och sedan hördes springande steg som följdes av slamrandet i en hissdörr. När Samantha skrev sitt namn i papperen överfölls hon bakifrån, och hon visste att hon faktiskt var hemma. ”You’ve come back” viskade en överlycklig Manolo.

Hela semestern blev ett lyckorus som tillbringades på stranden, i baren och i den lägenhet som Manolo skaffat åt dem. Denna gången när hon reste hem visste båda att hon reste inte hem utan bara bort för en kortare stund. Hon ordnade med sina papper och sin ekonomi och sade upp sig från sitt jobb. Hon köpte en snabbkurs i språket, en parlör och en ordbok. Så gick hon runt på resebyråer och lyckades övertyga en om sin överlägsna förmåga som reseledare på orten. Hon fick en introduktionskurs och resan ner betald och när hon kom hem till Manolo kunde hon meddela att deras första ”beautiful bambino” var på väg.

Och nu gick hon på stranden med lille Ricardo och sin älskade Manolo och var lycklig.

3 tankar om “Den stora generationsromanen, kapitel 4

  1. Pingback: Kapitel 4, författarens kommmentar | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.