Frejigt

Skamlös beundran av mig själv!

Under sommarens nostalgitrippar (HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR) har jag även återvänt till gamla fotoalbum för att påminna mig om det som mina vänner och mina älskare skrivit om i sina brev. Människor jag mött, fester jag varit på och relationer som börjat och slutat. Jag har sett foton på mina vänner, de miljöer vi vistades i, mina expojkvänner och deras miljöer och, emellanåt, bilder på mig.

Jag växte upp och fick höra från flera olika håll att jag var tjock och alldaglig och att ingen pojke/man någonsin kunde vara intresserad av mig. Det var den bild av mig själv som jag hade med mig när jag flyttade hemifrån och började rå mig själv.

Eftersom jag ändå är en handlingskraftig person så såg jag till att själv skapa relationer till de som intresserade mig. Jag satt inte och väntade på att bli raggad på, jag raggade VÄLDIGT kraftigt själv. Som att bjuda hem mig till den jag var intresserad av, åka över halva landet och sen resolut krypa ner i hans säng.

Efteråt, när relationer tagit slut, så har jag tänkt att det var för att mannen ifråga egentligen aldrig varit intresserad av mig, men att jag varit som en ostoppbar ångvält.

För vem kunde vara intresserad av mig? Jag var ju tjock, oattraktiv och alldaglig.

Och visst förstår jag varför jag kände så när jag ser de här bilderna, som är från tiden mellan punkare och partyprinsessa. Kort, mjukt hår funkar inte under en köksmössa, så håret tappade all stuns. Och när jag lät det växa ut visste jag inte riktigt hur jag skulle styla det. Plus att min låga tilltro till mitt utseende gjorde att jag inte tyckte det var någon mening med att anstränga mig.

Att diska i min lilla lägenhet var en grej. Den som diskade fotades och bilderna sattes upp på skåpluckorna som till sist nästan var täckta av foton. Det här är en sällsynt bild av mig när jag diskar själv.

Ur en tidningsartikel från första dagen av min värnplikt. Jag hade börjat spara ut håret och dessutom permanentat det och skaffat linser, men var verkligen inte bekväm med min nya stil än.

Så ser jag bilderna på mig själv i mina fotoalbum, bara ett år senare:

På beachparty i Kristinehamn

Innan min kadettbal

I Botaniska trädgården, Göteborg, två år senare

Fixar en BMW, sötaste bilmeken ever!

På fest med lumparkompisar

Påskmiddag hos mina föräldrar

På semestertripp i Göteborg med mina kompisar Egon och Totte, tre år senare.

I stuga i Åre, innan festkväll, fem år senare

På skolbal på A4 mäss

I mitt huvud fanns den oansenliga tjej, som alltid var fel, kvar. Men jag är ju skitsnygg! Nu fattar jag inte hur nån kunde göra slut med mig överhuvudtaget! Den här vackra kvinnan som DESSUTOM är både smart och rolig! Vem vill inte ha henne hos sig för resten av livet! Jag drar slutsatsen att alla jag träffat varit helkorkade och inte vetat sitt eget bästa. Utom han på näst sista bilden. Han var smart nog att gifta sig med mig.

Annonser

3 tankar om “Skamlös beundran av mig själv!

  1. Pingback: Kapitel 9, författarens kommentar | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.