Feminism / Frejigt / Katter

Jag finns fortfarande!

Oj, oj, oj hur fort tiden rinner undan. jag är fortfarande sjuk, fortfarande arbetslös, fortfarande orimligt trött och nu även helt utslagen av värmen. Jag jobbar på med att rensa bort inlägg på bloggen som kan vara känsliga för andra än mig, som min familj, vänner och kollegor. Jag hoppas snart vara klar med det och då kan jag vara öppen med vem jag är och fortsätta skriva mina vanliga inlägg, som arg tant, som bokrecensent och dom filosof.

Efter valet i höst hoppas jag även få tid att börja läsa bloggar, nu går all min tid till att valkampanja och försöka få ihop texter till artiklar och homepartyn. Det går sådär, det är inte riktigt kompatibelt med att vara så trött som jag är.

Jag brottas fortfarande med sjukvården, just nu bolas jag mellan sjukhus och hölsocentral eftersom ingen vill ta ansvar för att utreda mig för ME även om båda anser att det bör göras. Jag håller tummarna för att det INTE är ME men samtidigt skulle det vara befriande med en diagnos. Dilemmat är att om det är ME så är behandlingen på många sätt den rakt motsatta mot behandlingen för utmattning, så just nu vet jag inte vilket ben jag ska stå på. Jag hoppas snart återkomma med me inspiration och kraft!

Annonser

6 tankar om “Jag finns fortfarande!

    • Eftersom jag inte är utredd än (och inte verkar bli det i närtid heller) så är det min syrra som jobbar med barnhabilutering som sagt att med mera ska jag lyssna på kroppen och vila när den säger till. Medan de instruktioner jag fått för min utmattning är att jag ska utmana kroppen och varje dag göra lite ner än jag tror jag orkar. Om det nu är ME så har jag i fyra års tid gjort raka motsatsen till att låta kroppen bestämma… Men det är ju oklart än vad det egentligen är för fel på mig, så jag hänger i limbo…

      Gilla

    • Det är det jag gör, eller, markerar de jag inte vill ska synas som privata. Men jag vill inte att alla inlägg ska vara privata, bara de som kan vara känsliga för andra än mig. Så, jag behöver kolla igenom alla mina inlägg…

      Gilla

  1. Oj så länge sen jag var här inne nu. Tråkigt att läsa att du fortfarande är lika trött. Men vet av erfarenhet att det tar lång tid. Vår son har lyckats lämna rullstolen och går nu. Men han orkar inte prata så mycket. Vi hoppas kraften sakta ska återkomma.

    Gilla

  2. Jag har tappat bloggläsandet en väldigt lång period, men har kommit igång igen den senaste veckan. Det känns trevligt att titta in här igen, och jag hoppas att allt är bra med dig?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s