Att vara arbetsbefriad

Jag är arbetsbefriad. Mitt jobb kunde inte erbjuda mig några arbetsuppgifter som passar den jag är på andra sidan utmattning, så de ville att jag skulle säga upp mig. De lockade med ett rejält avgångsvederlag, så efter att mitt fack hjälpt mig att kontrollera avtalet så slog jag till. Och sa upp mig. Nu är jag alltså 55 år, snart 56, och arbetslös för första gången på 24 år… Jag är inskriven på Arbetsförmedlingen (vilket, komiskt nog, även är den arbetsgivare som uppmanade mig att säga upp mig), filar på mitt CV och prenummererar på jobbannonser. Som inte kommer särskilt tätt om jag ska vara ärlig. Så, jag måste ju ha något att syssla med resten av tiden. 

Kanske dags att ta itu med den hög med blivande kläder, som ligger tillklippta men inte sydda, sen i somras:

Och för att ytterligare utöka CV:t, två genuskurser sitter bra! Genus i litteraturen och Genus i media. Startade i dag och är väldigt taggad!

Jag ska nog lyckas fylla min tid, och samtidigt göra mig mer anställningsbar. Jag är inte oroad!

Särskilt inte efter att jag började sy, plockade upp tillklippta tyger som skulle bli en storskjorta, tyckte de var lite snett klippta och saknade en halsringning, så jag klippte rakt, delade framdelen i två och klippte en ringning. Sen insåg jag att det var ju pyjamasbyxor det skulle bli… Så nu blir det en pyjamasbyxa med lägre midja än tänkt samt några udda extra kilar i sidan av ena benet som även har en söm på utsidan av benet vilket det andra benet inte har… Så går det när projekt blir liggande lite för länge, men tiden kommer i alla fall att fyllas!