Bokrecension

Det förlovade landet

Dags att recensera

Det förlovade landet av Mari Jungstedt

Det här är den andra boken i serien om Gran Canaria. Den första boken hade två författare och jag var inte nådig i min recension HÄR. Bland annat skrev jag:

”Jag har läst Jungstedts böcker från Gotland, men det här är första delen i en ny serie, som hon skriver med Eliassen. Eftersom de om Gotland brukar vara habila, kanske inte de allra klurigaste eller eleganta deckarna, men ändå tillräckligt bra för att jag ska uppskatta att läsa dem, så väntade jag mig nått liknande i den här. Men, det känns som att duetten inte riktigt varit på väg åt samma håll med berättelsen, eller så har de inte vågat ifrågasätta och kritisera varandra på ett konstruktivt sätt, för den här boken är fylld av udda formuleringar och tillkrånglade lösningar på intrigproblem. Så pass mycket att jag inte kan säga så mycket om miljöer, intrig och karaktärer, de försvinner i allt annat skumt som sker i den här boken.”

Det känns som att jag hade rätt. I den här boken är Jungstedt ensam författare och den är betydligt mer stringent, logisk och sammanhållen. Här känner jag igen hennes handlag, det här är en helt OK kriminalroman som jag inte alls blev irriterad på. Heja Mari!

Så här påverkas mina utmaningar

100 böcker under 2017: 101

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s