Bokrecension

Törst och Lilla dockan

Recension av

Törst av Jo Nesbø

Åhh, en Harry Hole bok igen. Känns som en evighet sen jag läste en Holebok, men kanske hade jag för höga förväntningar. För den är bra, det är den, men inte lika bra som recensionerna får en att tro. Varför överdriver recensenter alltid? ”Han suger in oss i historien, låter oss tro att vi hänger med i utredningen för att sedan överraska oss med vändningar som omöjligt går att förutse”. Eftersom jag förutsåg alla tre personer som stod för vändningarna och på ett ganska tidigt stadium i boken så stämde det här inte alls. Det fanns väldigt många invävda ledtrådar i berättelsen, så jag undrar om den recensenten läst nån Holebok tidigare. Lite trist var det att inte bli så överraskad, men boken är välskriven med fina personporträtt, även om intrigen är lite väl överdriven i sin krånglighet.

Så här påverkas mina utmaningar

100 böcker under 2017: nummer 83

Recension av 

Lilla dockan av Ingrid Elfberg


Lite synd om Elfberg att jag råkar recensera den  här boken samtidigt som Nesbøs. För även om den här var en av hennes bättre böcker så är den inte i närheten av Nesbøs bok, och då tyckte jag ändå inte den var så bra som hans böcker brukar vara. Det här är den fjärde boken i serien och jag ser ett mönster som jag nog aldrig sett hos någon annan författare. Den första och den tredje boken fokuserar på två av poliserna på stationen och deras chef är knappt synlig i dem. De böckerna är inte så bra, det är alldeles för mycket relationsböcker för att de ska passa mig. Den andra och den fjärde, den här, fokuserar på deras chef, och i den här fjärde boken nämns de två poliserna inte ens med namn, ännu mindre finns de med i handlingen. De böckerna är mycket bättre enligt mig, så pass att jag skulle önska att författaren skrev två serier, så kunde jag läsa de som handlar om chefen och slippa relationsdrama. 

Men, en lektör borde se över böckerna innan de släpps ut. I den här boken retar jag mig på att alla poliser kallar ett sovrum för att den liknar en bordell. Efter vad jag förstått ser bordeller i dag inte alls ut som de vi lärde oss i gamla västernfilmer, och om några skulle känna till det så är det väl poliser? Det låter som att författaren använde filmiska bordeller som förebild när hon beskrev rummet, och sen gör en tankevurpa när hon släpper in poliserna i handlingen.

Det värsta felsteget är dock i bokens början, där två polistekniker befinner sig vid ett hotell för en undersökning. Den ene av dem byter hela tiden namn. När han kliver ur bilen heter han Stefan, men när han fotar brottsplatsen heter han Peter. När han går in i hotellet heter han Peter, men när han åker hiss heter han Stefan för att sen när han fotograferar återigen heta Peter. I resten av boken heter han Stefan… Jag, som redan i vanliga fall har svårt med namn, blir helt utstörd av det här och får hoppa fram och tillbaka för att kolla om det tillkommit en tredje person eller vad som hänt. Men det är bara nån sominte riktigt vet vad han heter.

Så här påverkas mina utmaningar

100 böcker under 2017: nummer 84

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s