Det är alltid en högtidsstund när jag får läsa en ny Elizabeth George. De är välskrivna på alla sätt och vis. Miljöer, karaktärer och intriger. Den här är inget undantag. Den har fokus på Barbara Havers och eftersom hon är min absoluta favorit (jag identifierar mig rätt mycket med henne) så njuter jag förstås. En tjock bok, men inte tråkig för en sekund. Synd bara att jag hade ont om tid att läsa, jag fick styca upp den och läsa då och då. En sån här bok hade jag helst velat sträckläsa en snöig söndag!
En god bok 🙂
Klem 🙂
GillaGillad av 1 person
kanske blir den film
GillaGillad av 1 person
Pingback: Sammanfattning 2016 och vart bär 2017 hän? | Freja funderar