Bokrecension

Skymningens barfotabarn

Skymningens barfotabarn av Anna Jansson

20160913-skymningens-barfotabarn

Ännu en bok om Maria Wern, polisen som tog med sig i princip hela sin polisstation från mellansverige, där de första böckerna utspelade sig, till Visby, där de nuvarande utspelar sig. Jag förstår att författare gärna vill använda Visby och Gotland för sina berättelser, det är det mest exotiska Sverige jag upplevt, men särsklit trovärdigt känns det inte att nästa samtliga poliser väljer att byta arbetsplats tillsammans…

De här böckerna är som Läckbergs böcker. Ett habilt hantverk men inget som överraskar. Den här är otäckast i början för att sen bli mer och mer utslätad ju närmre slutet kommer. Det är ett udda grepp, annars brukar spänningen tätna successivt inför en dramatisk upplösning. Jag vet inte om det var så lyckat.

Det här är tidsfördriv. Helt OK men inget mer.

Så här påverkas mina utmaningar

100 böcker under 2016: 94

Annonser

4 thoughts on “Skymningens barfotabarn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s