Katter

Anton född 19960817 död 20160124

Så har det väntade men ändå så ovälkomna hänt. Vår fina burmahane, Anton, blev sjuk i helgen. Vi åkte akut till veterinär och proven visade att hans njurar slutat fungera. Hela familjen var med och vi kramade om honom och hade honom i våra famnar i tur och ordning innan han sövdes ner till den eviga vilan. Vi har sorg nu.

20160124 Anton1 20160124 Anton2 20160124 Anton3

Tårarna har runnit på alla i familjen, då är det skönt att jag har en tröstare som nog oxå saknar sin kompis. Abyn har inte vikt från min sida sen vi kom hem utan burma.

20160124 Härje 20160125 aby

Vi pratar om Anton, minns hans oändliga kärlek och tänker oss att han nu är hos sin kattmoster och människomormor och att de är glada över att få träffa honom!

Annonser

20 thoughts on “Anton född 19960817 död 20160124

  1. Åh nej… så sorgligt. Det är så väldigt tomt efter ett husdjur som inte finns längre. Nu springer han omkring och busar någon annanstans där inte kroppen är i vägen. Och de andra katterna kommer också att sakna honom. Kram.

    Liked by 1 person

  2. Så ledsamt 😦 Tänker på er. Precis som du skriver så reagerar ju kattkompisarna också. Det kan vara tufft det också när de blir lite personlighetsförändrade.
    Vår lille 1,5-åring, Max, är inlagd för andra gången på en och halv månad för njur- och urinvägsbesvär. Denna gången åkte vi direkt till djursjukhuset när symptomen kom! 40,7 hade han i feber 😦 Men imorrn kommer han hem igen och veterinären tror att det handlar om att få rätt antibiotika och längre behandling.

    Gilla

  3. Beklagar sorgen, men han fick många fina år hos er.
    När jag läser sådana här inlägg så har jag väldigt svårt att hålla tårar borta, även denna gång, tänker mycket den dagen man själv sitter där med din hund. Hon blir ju 10 år till sommaren, hoppas på att det är många år kvar men tanken finns där…
    Kram

    Liked by 1 person

  4. Så kom tårarna. Tänker på er.
    Vilket liv han haft er pojk, så omgiven av kärlek, så älskad och så behövd.
    Att behöva fatta det där jobbiga sista beslutet är det värsta med att älska ett djur på det sätt som vi gör du å jag. Men tillslut är det ändå värt det, att ha fått vandra i deras fotspår.
    Kram A

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s