Bokrecension / Kaosutmaningen

Par i brott

Par i brott av Agatha Christie

Par i brott

Jag slukade Agatha Christie för 35 år sedan. Lånade allt som fanns på de bibliotek jag besökte. Men sen har jag gått över till modernare och mer hårdkokta deckare. Kärleken finns dock kvar, med miss Marple som stor favorit. Det här är en jubileumsutgåva, en novellsamling som tidigare inte översatts till svenska. Den är av ett annat stuk än det jag minns, men det betyder inte att den är dålig. Lättsam och humoristisk, kanske lite väl lättsam igen. När en skurk tar livet av sig genom att hoppa ut genom ett fönster tar ”detektiverna”, äkta paret Tommy och Tuppence, en cocktail och firar sin seger…

Den påminner rätt mycket om P. G. Woodhouse och hans böcker om Bertie Wooster och hans betjänt Reginald Jeeves, samma glättiga 20-tal med lättjefull överklass som inte arbetar utan bara roar sig. Christie roar sig dessutom med att plocka upp samtida bokdetektiver och låter sitt deckarpar testa deras metoder, så jag gissar att hon hade rätt kul när hon skrev det här. Jag tycker egentligen inte det känns som en novellsamling, eftersom vissa av uppdragen sträcker sig över två kapitel och det finns en bakomliggande historia som kommer igen i flera av berättelserna.

Lättläst och roande, rekommenderas som tidfördriv!

Och eftersom den nu presenteras som en novellsamling så stryker jag punkt 30 i Kaosutmaningen: Läs en novellsamling.

 

Annonser

11 thoughts on “Par i brott

  1. Jag har aldrig riktigt gillat Agatha Christie, jag läste några böcker i forntiden… då jag var omkring 15 – 20 år men hon gav mig aldrig den där wow upplevelsen jag förväntade mig.

  2. Som deckarnörd har jag förstås också läst det mesta av hennes böcker. Jag har också rätt många i min samling, både på svenska och engelska.
    Håller med om att det kan vara kul att nån gång läsa de klassiska romanerna.

  3. Jag har bara läst en Christie, Dolken från Tunis och gillade den inte alls, tyckte dn var rätt seg. Dessutom har jag svårt för dom där indiciekedjorna som bygg upp i många pusseldeckare, brukar kännas rätt konstruerade. Tur att mördaren alltid tar sig för pannan och erkänner i den avslutande sammankomsten med alla i biblioteket eftersom jag knappast tror det skulle fungerat i en rättegång. Men den där verkar ju lite annorlunda faktist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s