Arg tant / Barn / Feminism / Politik

Arga tanten och skolan

Jag lever med två tonåringar, där främst dottern haft en besvärlig skolgång i omgångar. Obligatorisk skolgång är något som inte alla länder har och det är i grunden bra och leder till jämlikhet. Men HUR skolgången och utbildningen ska se ut är ständigt uppe till diskussion. Bör vi ha mer läxor, hårdare disciplin, mer nationella prov? Hur ska vi bli bättre i PISA-undersökningarna? Lärarna ska ha behörighet och kunna göra karriär, friskolor skapas och gör vinst av våra skattepengar, är det rätt eller fel?

Eftersom alla har gått i skolan kan alla ha en åsikt. Själv gick jag i skolan under hela 70-talet. Aga hade förbjudits i skolan bara några år innan jag började första klass och ett år innan jag började blev skolan fem dagar i veckan, inte som tidigare sex dagar med bara söndagen ledig. Vi hade Kristendomsundervisning istället för Religionskunskap och lärde oss psalmer utantill. Vi hade gympa, men bara ett omklädningsrum och inga duschar. Varannan lektion bytte killarna om i klassrummet och varannan tjejerna. Maten lagades på plats av underbara tant Signe, som visste vad varje barn gillade och ogillade och anpassade portioner och mackor efter det. När varorna till matan kom ställdes de av vid skolgården och om du bar upp dem till tant Signe i matsalen fick du ett litet paket russin som belöning.

Skolan har förändrats och utvecklats på massor av sätt efter min tid, på både bra och dåliga sätt, men en sak verkar ingen någonsin få bukt med: Arbetsmiljön.

De flesta elever tycker automatiskt att skolan, med fasta tider, krav på att redovisa kunskap och inte få styra sin tid själv, är ganska trist. Men för många elever är det mer än så. De tvingas in i ett sammanhang där de hånas, bespottas och utsätts för dagliga trakasserier. I alla diskussioner om hur skolan ska förändras hörs det väldigt sällan vad som ska göras för den arbetsmiljön som få vuxna någonsin skulle acceptera. Tänk dig att du kommer till ditt jobb varje dag och behöver ha koll på vilka andra som finns i närheten av ditt skåp och det kontorslandskap du ska vara i. Att du vet att du kommer att få hatiska kommentarer ropade efter dig när du går till lunchmatsalen. Att du får sitta själv vid ett bord och äta eftersom ingen vill förknippas med dig av risk att själva bli utsatta. Att du i kontorslandskapet ständigt bombarderas av suddgummibitar som chefen aldrig verkar se. Att du vet exakt vilka områden du inte kan gå genom i kontorslandskapet, för där är du inte trygg. Skulle du trivas på ditt jobb då? Skulle du ha lätt för att producera till hög kvalitet, lätt för att lära dig nya arbetsuppgifter? Eller skulle din ork mer gå åt till att försöka skydda dig själv, inte synas, inte sticka ut, inte dra andras ögon till dig? 

Jag umgås dagligen med ungdomar som går i den svenska skolan och det jag får höra är dels att det är alldeles för lite personal på skolan för att de ska kunna ha koll på hur elever utsätts på olika sätt av trakasserier, dels att många i personalen inte förstår vad som kan vara kränkande och vad som kan skapa otrygghet. Jag får höra berättelser om hur en öppet homosexuell inte ska bry sig om att det skriks ”Jävla bögjävel” i korridoren, en transkille får höra ”har du en livmoder så är du en tjej”, en rasifierad tjej får veta att killarna bara tafsar för att ”de tycker du är spännande”, den tjej som är starkast av alla i klassen, killar som tjejer, ska ändå delas in som tjej vid fysiska gympaövningar eftersom ”tjejer är svagare än killar”.

När eleverna som utsätts, ofta under pågående lektion, vill att läraren hjälper till att bemöta de som trakasserar, så vill läraren istället att de lägger trakasserierna åt sidan och fortsätter med lektionen. På så sätt är lärarna med och sanktionerar de som trakasserar, de ursäktar deras beteende och förminskar det till något som inte behöver tas itu med. De som blir trakasserade blir svikna av de vuxna.

Oavsett vilken politik som förespråkas så står bland annat det här i Läroplanens första kapitlet:

”Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.”

”Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.”

”Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.”

Vad ska vi göra åt det här? Hur ska vi kunna skapa en tryggare arbetsmiljö, både psykisk och fysisk? Mer personal med gedigen utbildning och praktik i både normkritik och konflikthantering är ett sätt, har du fler förslag? Jag vill inte lägga bördan på lärarna, de är redan överarbetade och underbetalda, utan ser det som en i första hand politisk fråga. Mer personal gör att varje lärare får en lugnare arbetsdag där det finns utrymme att se och engagera sig i de utsatta eleverna. Att läraarna har kapacitet, kunskap och utrymme att ta tag i konflikterna direkt skulle göra underverk för arbetsmiljön och får vi bukt med den tror jag skolresultaten kommer av sig själva!

 

Advertisements

13 thoughts on “Arga tanten och skolan

  1. Efter att ha varit i skolan och hälsat på min döttrar när de hade föräldrardag på högstadiet har jag tänkt som du. Kaoset som rådde både på lektionerna och i allmänna utrymmen skrämde mej, ingen verkade ha respekt för någon eller något.. Att få ordning på det är nog bra mycket viktigare än nya läroplaner och andra matteböcker för att förbättra studieresultaten i den svenska skolan!

  2. Tycker synd om Dig som behöver genomgå gastroskopi, det är ju väldans plågsamt, jag har dock haft tur och blivit sövd eftersom jag absolut inte fixar någon slang i halsen pga väl utvecklad kräkreflex å ångest.

    Jag är väldigt glad att Elin trivs och gillar skolan,
    fördel med liten skola och ett samhälle där vi alla i princip känner alla,
    vi tog upp förra terminen att Elin blivit retad och läraren agerade genast,
    noll tolerans och att stävja problemet med detsamma,
    kanske lättare att ta tag i 8, 9 åringar å få dem att skämmas för vad de gjort.

    Nu är vår skola dock icke fri från mobbing.

    Jag undrar, kan Din dotter få byta skola?
    styrkekramar till Din dotter.

  3. Mindre politisk styring med skolene, flere tilstede i timer og i friminuttene, ta tak i de som mobber ikke den som mobbes. Ikke for store klasser, mer kunst og musikk i skolehverdagen for elevene, ta på alvor det mandatet man er gitt som lærer.
    Oj da. dette ble litt av en oppramsing.
    Klem ❤

  4. Tack och lov så arbetar jag på en ganska så liten och lugn skola där de flesta lyssnar på varandra och behandlar varandra med respekt. Men naturligtvis finns det ibland undantag och vi vuxna ser tyvärr inte allt trots ett genomtänkt system med många vuxna ute som rör sig bland barnen.

    Jag har mer än en gång, när det uppstått problem, vänt på situationen och frågat mina kollegor om vi vuxna hade accepterat att ha det på ett visst sätt. Hade vi accepterat att samarbeta med en kollega fick raseriutbrott och slog oss eller en kollega som svor och använde könsord? Svaret är löjligt självklart för oss och då ska inte eleverna heller behöva ha det så. Det finns inte på kartan!

    I mina ögon är det inte förhandlingsbart och rektor har ett stort ansvar. Han eller hon måste se till att alla är trygga och att det finns tillräckligt med personal och utbildad sådan. Händer det något så har ALLA vuxna på skolan ett gemensamt ansvar för att agera omedelbart. Den som blir utsatt ska aldrig behöva vara den som byter skola utan fokus ska läggas på eleverna som inte följer skolans regler.

    Sedan skulle jag önska att alla föräldrar vågade/kunde vara just föräldrar i form av raka och tydliga vuxna. Tyvärr händer det att en del föräldrar försvarar sina barn till 100% trots att de har betett sig på ett fullständigt oacceptabelt sätt.

    Jag skulle kunna bli väldigt långrandig här men detta får räcka. Hoppas verkligen det på dotterns skola finns en rektor som är medveten om sitt ansvar och verkligen tar det! För vem kan lära sig för livet under sådana omständigheter som du beskriver?

    Kram

  5. En bra början är ju att få in fler vuxna i skolorna. Att det inte finns pengar till det är en ursäkt jag blir så arg på att jag kokar.
    I en skola nära mig hade de tidigare klassmorfar (och mormor och .. ja, du fattar), men det lade de ner för rektorn kände att hen inte kunde ha koll på dem. På dem. De äldre. Det kontrollbehovet finns dock inte när hen pratar om ungdomarna som inte blir sedda, mobbade, ohjälpta. Ingen i omgivningen får det att gå ihop …
    Utan resurser, närvarande människor, kommer det aldrig fungera – när ska politikerna inse det?

  6. Jag blir ledsen när skolan beskrivs på det sättet. Vi lärare sätter stopp, markerar, avvisar elever som har betett sig illa från lektioner och kontaktar efter lektionen deras föräldrar. Vi avbryter ”skojbråk” i korridorer trots att eleverna försöker övertyga om att det bara är skoj, och så förklarar vi att det ser obehagligt ut och att vi aldrig kan bedöma om alla inblandade verkligen tycker att det är skoj. Vi ägnar mer tid under skoldagen åt samtal med elever och föräldrar än för- och efterarbete av lektioner. Rättning och planering gör vi oftast på kvällar och helger, eftersom tiden i skolan inte räcker till.
    Jag är mer orolig över den hårda tonen som råder i samhället i stort. Vi har flera populära ”humorprogram” som går ut på att etablerade och populära komiker och andra ”roliga” personer ska svara på frågor eller beskriva olika saker mm och där de största skratten kommer när komikerna har uttalat något riktigt hånfullt, kränkande och oförskämt om andra kändisar. Hur kan det vara så roligt att gång på gång skämta om Elisabeth Höglunds hår, kungens dyslexi eller Löfvens arbetarbakgrund? Hur kan man sanktionera mobbning på bästa sändningstid, och dessutom på detta vis markera att det är ok, eftersom applåderna rungar och deltagarna får feta arvoden för att delta?
    Ett annat problem är alla föräldrar som har abdikerat från sitt föräldraansvar. De försvarar sina barn in absurdum och kräver bevis, motsvarande bevisbördan i en rättegång när man berättar om vad deras barn har gjort. Jag vet inte hur många gånger kollegor har råkat ut för föräldrar som skickar ärenden till förvaltning och politiker angående konflikter där barnen har blivit tillrättavisade.
    Jag är rädd om lektionstiden och vill inte slösa bort den på elever som har satt i system att störa för att slippa jobba, eftersom de har märkt att de kan provocera vissa lärare som tar konflikten under pågående lektion. Jag säger kort till elever att sluta med det de gör, annars åker de ut, och sen talar jag med dem efter lektionen samt kontaktar föräldrar och informerar rektor för att ärendet ska bli diariefört.
    Jag tror inte att det räcker med fler lärare i skolan, utan vi måste se över kränkningar, näthat och stök i hela samhället. Samhället har förändrats och skolan är inte en isolerad företeelse.
    Men det skulle kanske underlätta om det fanns tydligare och hårdare konsekvenser av mobbning, som inte ska hänga på lärarens ”bevis” utan det ska vara en tydlig åtgärdstrappa där skolans handlingsplaner (som alla skolor redan nu har) ska följas upp av ett stöttande nätverk i samhället i stort.
    Skolan själv kan inte slåss mot väderkvarnar.

  7. Ett viktigt ämne och jag känner samma fast i mitt yrke tycker ibland att det ses mellan fingrarna o att personalen är stressad o får ett svar att man inte skall missbruka ordet stress!!! vad är det liksom?? känner trist för din dotter o blir förbannad av att läsa detta. Något måste göras o det nu inte sen inte i morgon NU!! grrrrr håller min tumme för er o skolan o dess framtid! stor kram

  8. Vi har hårdare regler på vår skola och där försöker vi se ”allt” . Rektor är skolans chef och ska se till att ingen elev diskrimineras med hjälp av personalen. Görs det inget så anmäl till skolverket, då måste rektor redovisa hur skolan jobbat för att lösa problemet. Anmäl igen och igen tills det händer något. .

  9. Jag känner igen mig i din variant till skolgång. Jag var supersur för att dom tog bort lördagarna preciiiis innan jag skulle få börja ha skola även då. Tror att det var först på mellanstadiet man gick på lördagar? Min storebror fick gå på lördagar, men inte jag. Jag var jätteavis… 🙂

  10. Ping: Årskrönika 2015 | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s