blogginspiration / Egoboost! / Feminism / Frejigt / Katter

Gnäll och glädje…

Häromdagen hade jag återigen försökt få mina syskon att förstå att de inte kan överösa mig med uppgifter jag ska lösa för vår pappa. Jag fixar inte det i det tillstånd jag är just nu, det är till och med så att läkaren beordrat mig att inte ta på mig ansvar för min pappas väl och ve så länge jag är så dålig som jag är. Jag var helt körd i botten efter en diskussion med min syster, så jag skrev av mig på facebook:

Att ha en utmattningsdepression innebär för mig:

– att ständigt vara trött
– att inte kunna fokusera på en bok, ett tvprogram, en film
– att mitt i en mening glömma bort, inte bara vad jag pratar om utan att jag ens pratar med någon
– att inte kunna följa med i vad andra säger till mig
– att alla intryck, ljud, ljud, beröring, doft och smak går rakt in i hjärnan och orsakar kaos, inget filtreras bort
– att inte längre kunna stava
– att ha nedsatt immunförsvar
– att ha migrän någon dag varje vecka
– att ha en kronisk infektion i halsen
– att ha nedsatt andningsförmåga
– att varje nytt intryck kan ge hjärtklappning, andnöd och panikångest
– att ständigt vara yr, förvirrad och disträ
– att vänja mig med att det jag förut kunde göra på en halvtimme (som betala räkningar) nu kan ta någon dag
– att skriva den här texten tar några timmar
– att inte kunna göra nästan något av det jag normalt tycker om, som att läsa, sy, skriva

Jag vet att det kan verka som att jag gör massor, till exempel inom Feministiskt initiativ, men det är väl det sociala medier är till för? Att ge sken av att ens liv är fyllt av aktiviteter, att jag är en produktiv människa?

Den här veckan har jag varit på ett pridearrangemang (2 timmar) och på en vernissage (2 timmar) och efter det har resten av veckan försvunnit i ett dis, eftersom all energi gick åt under de fyra timmarna.

Hur jag någonsin ska kunna arbeta igen är något jag ständigt oroar mig för, min ekonomi krackelerar efter att ha varit sjukskriven i 1,5 år, och jag ser ingen bättring än.

Det tar tid att bli frisk, jag vet det, men jag är ingen tålmodig person. Jag vet oxå att jag ska göra det jag tycker är roligt, som ger energi, och undvika det som bara tar energi, eftersom den energi jag har till mitt förfogande är så kraftigt begränsad, men hur gör jag det? När en lever i ett sammanhang finns det så mycket jag behöver orka som inte alls är kul, saker som inte gå att sortera bort (som att betala räkningar…) och då blir jag ännu tröttare efter det.

Jag tror att jag behöver lite pepp idag, den här sommaren har inte alls gett mig det tillfrisknande som jag hoppades och förväntade mig, trots att vädret varit perfekt för mig…

Efter att jag skrivit det här öste det in peppande kommentarer och för det blir jag så glad! Sen är det intressant att se vilka i min bekantskapskrets som peppar mig: Mina vänner inom Fi, de bloggvänner jag är vän med även på fejjan samt några enstaka före detta kollegor. I princip ingen av de jag ser som mina vänner IRL peppade mig, och inte heller någon av mina syskon… Tack och lov för sociala medier säger jag, som har gjort att jag har människor på nätet som ger mig pepp och styrka när jag behöver det, för om jag inte hade dem/er skulle jag känna mig väldigt ensam…

Så, därför tänkte jag köra en gladmåndag i dag, det var evigheter sen sist, men kan behövas för att väga upp känsllan jag hade när jag skrev ovanstående på fejjan…

❤ Jag är så glad för att min dotter är på en spännande resa i Japan med scouterna. Vilken upplevelse. Men jag är oxå glad för att jag kan åka och möta henne när hon kommer hem nästa vecka, jag längtar!

❤ Jag är glad för att min familj håller ihop och inte krackelerar nu när jag är sjuk. Barnen ställer upp och avlastar min man, de är så ansvarstagande!

❤ Jag njuter av att mysa med mina katter nu när jag inte orkar nästan något mer, särskilt med min fina burma, som fyller 19 år om tre veckor.

❤ Jag är glad och tacksam över all den pepp jag får från andra Fior och från bloggare. Ni är så härliga, stödkande, värmande och omhändertagande. Precis vad jag behöver, tack för att ni finns!

20150729 aby o burma

Advertisements

18 thoughts on “Gnäll och glädje…

  1. Klart Du inte kan ta ensamt ansvar för Er gemensamma far, vet inte om det är bara Du som bor ”i närheten” av honom, men Dina syskon har absolut ett ansvar att finnas till både för honom och för Dig när Du säger att Du inte orkar. Föräldraansvar är gemensamt.

    Förstår att Du är glad för att Din dotter fått göra en sån spännande resa, uppleva en helt annan värld, självklart blir Du glad när Din dotter kommer hem igen.

    Att göra roliga saker som ger energi är svårt,
    det finns så många måsten som tar energi som inte finns.

    Vet inte riktigt hur jag ska säga… Men Du, ta hand om Dig själv, tänk på att om Du kraschar fullständigt kan Du inte hjälpa någon.

  2. Det är så himla viktigt det du skriver. Att det inte alltid syns utanpå eller för andra hur det faktiskt är inne i en. Det tillstånd du beskriver av utbrändheten, fortfarande trots lång sjukskrivning, borde ges mer förståelse av dina nära. Tack för att du delar med dig. Jag uppskattar det mycket och önskar dig förstås snabb bättring 🙂

  3. Känner igen mycket av det du skriver. Ge aldrig upp. Du kommer aldrig bli lika frisk och pigg som innan sjukdomen men du kommer att må BRA! Du kommer kunna jobba, ha ett meningsfullt liv. Det är nu 12 år sen jag blev sjuk och jag får kämpa än idag med att inse att jag inte klarar av allt längre. Men jag orkar jobba och göra massa roliga nu.
    Härligt att se allt du är glad och tacksam över! Familj och katter är bra att ha 💕

  4. Det er så sårt å lese at alt lesses over på deg. Det må da gå an for dine søsken å gjøre noe (mest) for din far. DU trenger avlastning, det kan jeg ikke gi deg, men jeg kan heie på deg og ønske deg alt godt.
    og legge igjen en pose klemmer til bruk når de trenges 🙂
    Klem 🙂

  5. Ta det lugnt och lite i taget, du kommer att fixa det om du ger det den tid som behövs. Du beskriver det här tillståndet väldigt bra, många slänger ju rätt vårdslöst med uttrycket ”utbränd” men du visar vad det verkligen handlar om.

  6. Ja du är en vis kvinna det vet jag & det är stor skillnad på att göra saker man mår bra av och saker man blir påtvingade så gör bara det du mår bra av…resten får ju vara…ja tiden får utvisa så skynda långsamt eller skit i det och låten kroppen säga till när den är redo 🙂 det kallar jag KÄRLEK en sådan familj är värdefull Freja ….ta hand om dig på bästa sätt stor kram å du …TACK för att du finns och att du är just du 🙂

  7. Skönt att få lite pepp när man behöver. Fler och fler förstår med tiden vad det innebär att ha utmattningssyndrom, depression och annat – bra, men jag kan förstå att det inte går tillräckligt fort för alla som är i behov av förståelsen …
    Tacksam över att du är med idag 🙂 Så himla trevligt att se ditt namn tillsammans med oss andra med våra tacksamhetsinlägg!

  8. Ja det är ju rätt otroligt i vissa situationer, när man tror man ska få en massa stöd och pepp från sina närmaste vänner ja då sägs det inte alls mycket. Men det är ju samma sak när det gäller att glädja sig åt andra.
    Kram

  9. Tillbaka efter sommaren och vet inte alls vad som har hänt din pappa men jag gissar. Det är ändå du som ska komma i första hand när det gäller allt. Detta med att vara sjuk vet jag hur det är fastän jag nu är sjukpensionär med dålig inkomst. Någon lär ha sagt; ”Mycket av fritid men lite av pengar och mycket av pengar men lite av fritid”. Tänker ganska så ofta på det och tankar in allt det som jag nu får gratis i livet. Vad hjälper det att ha pengar i massor och inte ha tid med att bara vara och njuta av det överflödet?!?! Jag känner mig rik med att kunna vara ute så mycket plus göra billiga saker som jag är intresserad av och så vidare. Vi kan ändå inte ta med oss allt en gång när vi lämnar jordelivet men annat av gärningar kan vi ta med oss *ler* Stå på dig mot dina syskon och krya på dig/ kram

  10. Trist och jobbigt när man råkar ut för något sånt här som du beskriver. Känner igen det så väl. Själv har jag hjärtbesvär, struma och värk men det var ändå självklart att det var jag som skulle ta ansvaret för vår far när han blev allvarligt sjuk och gick bort inom ett år. Nu är det vår åldriga mor jag ska ta hand om. (har två syskon) Det är urtrist när det är så här och vuxna människor inte kan ta sin del av ansvaret. Hoppas verkligen att det blir skärpning så du får den vila du behöver. Kram

  11. Du må ta hensyn til helseituasjonen din for å bli frisk og sprek.
    Er det ikkje mulig å få hjelp til faren din frå det offentlige helse- og omsorgstenestene ?

    Takk for kommentar om planten hos meg. Her finns også Hundekjeks, men dei er mindre enn den
    på bildet.
    Håpe du får ro og kvile.
    Klem frå Anne-Mari

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s