Feminism / Politik

Inte alla män?

I dag vill jag dela med mig lite av det jag diskuterar när jag är ute och pratar feminism med olika grupperingar. Förmågan att kunna hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt, och förstå att generaliseringar behövs för att se övergripande struktureringar, men att det självklart finns individuella avvikelser inom strukturerna. Och, att även om alla män inte våldtar, så kräver samhället av kvinnor att de måste betrakta alla män som presumtiva våldtäktsmän, det ligger på kvinnans ansvar att inte bli våldtagen, inte på mannens att låta bli att våldta. Låt mig utveckla:

Ofta när patriarkat och förtryck diskuteras så använder vi oss av statistik och generaliseringar och pratar om män som grupp. Det är ett sätt att synliggöra strukturer och lyfta diskussionen över individnivå, till en samhällelig nivå. Men det finns alltid någon som inte kan förstå det utan känner sig tvungen att betona att det minsann inte gäller alla män.

Vi kan likna det vid att vi gärna beskriver Sverige som en stor skid- eller hockeynation som tar medaljer i alla mästerskap. Då är det ingen som protesterar och säger ”inte alla svenskar” fast vi alla vet att det handlar om några enstaka individer, olika individer över tid men långt ifrån alla av oss…

Nåväl, i några fall gäller dock uttrycket ALLA MÄN. För de festa av oss som identifierar oss som kvinnor behöver vi förhålla oss till att alla män är presumtiva våldtäktsmän.

Varför är det så? Jo, för om du skulle bli våldtagen kommer en stor del av ansvaret att hamna på dig som offer. Det är du som förväntas kunna bedöma om mannen du just träffat är pålitlig eller ej. Han som bjuder dig på en drink och är så trevlig, är det OK att följa med honom senare? I de allra flesta fall är det OK, men den gång han våldför sig på dig så kommer en stor del av din omgivning att skuldbelägga dig för att du valde att följa med honom hem.

Det här gäller även när du går ute själv sent på kvällen, när du kliver av bussen och en man kliver av samtidigt, när du väljer vilka kläder du tar på dig för att gå ut, när du väljer att dricka alkohol på en krog. Men du behöver även, i ännu större utsträckning, förhålla dig till att män i din nära bekantskapskrets plötsligt blir den där våldtäktsmannen som alla skrämmer oss för och lär oss att vi ska skydda oss emot. Det kan vara din partner, en kollega på jobbet, din brorsas kompis, eller en nära vän. Det är vanligare än överfallsvåldtäkter, men även här förväntas kvinnan ta ansvar för att inte ”fresta” eller ”utmana” mannen. 

För oss som identifierar oss som kvinnor gäller alltså att just i det här fallet, våldtäkt, är det alla män vi ständigt behöver riskbedöma och fatta beslut om. Och den gång vi gör en felbedömning får vi veta att det nog till största del beror på oss själva. Hur vi varit klädda, vart vi befunnit oss, vad vi har druckit och hur vi betett oss. Så det är baske mig bäst för oss att vi väldigt tidigt lär oss misstänkliggöra alla män.

Det här är en av de strukturer som formar det samhälle vi lever i, och som vi lär oss från barnsben att förhålla oss till. Föräldrar lär sina döttrar att akta sig, vara vaksamma, inte gå själva, inte bli för fulla, inte gå hem för en kopp te till någon, samtidigt som de flesta våldtäkterna sker med någon närstående eller bekant. Men få föräldrar lär sina söner att inte våldta, antasta eller trakassera, inte heller lär vi dem att protestera när andra män beter sig våldsamt eller sexistiskt mot kvinnor.

Hur kan vi ändra det här? Samtyckeslag är ett av stegen, men det räcker inte. Det krävs att vi alla, kvinnor som män, slutar skuldbelägga offret genast och lägga allt ansvar där det hör hemma, hos den som väljer att våldta! Att vi protesterar, högt och tydligt, varje gång vi hör någon bekräfta och förstärka våldtäktskultur. När någon skämtar sexistiskt, pratar om att den som är lättklädd får skylla sig själv, beskriver kvinnor, skor, kläder eller smink som ”horiga”, ursäktar anklagade våldtäktsmän utifrån hur de ser ut, verkar eller arbetar med. Bara säg STOPP, sluta! Lägg skulden där den här hemma, och det är ALDRIG på offret!

När det blir verklighet kan kommande generationer av kvinnor kanske få leva ett friare liv, utan att ständigt förhålla sig till att vilken som helst av de män de möter kan vara den som kommer att våldta henne, och ansvaret dessutom kommer att vara hennes…

 

Annonser

40 thoughts on “Inte alla män?

  1. Takk, det er alt for kjent materie. Det er dog et poeng du overser: De fleste av oss beundrer makt og misliker avmakt og ofre. Det er også en av grunnene til at offeret får bære skylden.
    Usj, nå ble jeg opprørt.
    Klem 🙂

  2. Bra skrivit. Jag hoppas skolan, typ från klass 6, tar upp detta att ett nej är ett nej och att det är ett stoppord. Om det tragglas nog mycket borde det väl fastna?

    • Jag förstår inte din kommentar. Det här inlägget handlar om de krav SAMHÄLLET (alltså kvinnor och män) lägger på KVINNOR, det handlar överhuvudtaget inte om män. Mer än att OM en man väljer att våldta, så ska skulden läggas på honom och inte hans offer, och det kravet tycker jag inte alls känns så tungt…

    • Jag förstår inte heller din kommentar. Tycker Freja är väldigt tydlig.
      Alla män är inte våldtäktsmän men alla kvinnor får skylla sej själva när en våldtäkt sker. Hennes tidigare sexhistoria, hennes klädsel, språk, alkoholvanor, bekantskaper mm kommer att värderas. Alltså tränas flickor fr de är små att vakta sej själva, inte gå där det är mörkt folktomt, inte följa med främlingar hem, hålla ihop med andra tjejer, inte dricka för mkt, inte ge intrycket av att vara flirtig osv.
      Då är ju alla män eventuella våldtäktsmän. Det är inte det samma som att alla män de facto vill eller försöker våldta kvinnor. / Asta

    • Nej – det är inte lätt att vara man. Men det är oändligt mycket krångligare att vara kvinna i ett mansdominerat samhälle. Tack och lov upplever de flesta av oss att vi ändå har det helt ok och att vi trivs med de människor vi har omkring oss. Men Frejas inlägg handlade om strukturerna i vårt samhälle – inte om den enskilde mannen.

      Klok skrivet Freja.

      /Monika

  3. Det är vårt samhälle och vårt rättsväsende som gjort det möjligt att allt skylls på kvinnan. Helt makabert! När alla kvinnor börja ställa upp för kvinnor och män inte görs till ”offer” för sin lusta, när domstolar struntar i kvinnans klädsel, grad av fylla osv. så kan vi komma fram till rättvisa domar. Tror nog någonstans att ingen av oss föräldrar någonsin ens kan föreställa oss att våra söner är en blivande våldtäktsman och att vi är många som fostrat våra söner till en jämlik kvinnosyn.

  4. Det var riktigt bra Freja. Har precis läst ut Maria Svelands ”Hatet”. Kände att jag måste läsa det efter Alexandra Pascalidous uttalanden om hot och hat.
    Det är verkligen skrämmande.

  5. Helt riktigt, men själv är jag lite besviken på feminismen just nu. Nu har regeringen sagt upp avtalet med Saud-Arabien till viss del p.g.a. deras behandling av kvinnor. Nu får Margot Wallström ta en himla massa skit, men ingen feminist ställer sig upp och försvarar henne.

    • Jo, men det har de väl gjort? Jag tycker jag läst flera artiklar om det? Men feminister får inte alltid det mediautrymme de borde få…

  6. Ett viktigt inlägg du skriver & sant kommer du i håg då jag skrev om mitt tragiska som hände mig i livet för 15 år sen ca blev också våldtagen av min kille men dock när jag skulle anmäla så får jag till svar att det är din kille så du borde tänka om om du skall anmäla honom …han kommer ju ut igen oavsett!!!! va fan va det för ett svar?? jag hade avsky för män länge efter även om man inte kan straffa andra för en idiot till individ….som du säger med ord så är det vi kvinnor skall få klä oss hur fasen vi vill utan att bli utsatta för en massa idioter….bra Freja o feminism 🙂 kram

    Evas blogg

  7. Viktigt ämne du tar upp! Just de lösningar du skriver om på slutet, att man som samhälle inte ska bekräfta och/eller förstärka den, är väldigt viktigt. Jag kan känna att av de få våldtäktsfall som tas upp till en domstol, så blir jag sjukt frustrerad då folk släpps fria för att det inte finns bevis att gå efter. Jag känner lite att man på olika områden har utvecklat hur man ska kunna framta bevis, t.ex. mord, skattebedrägerier. Men när det kommer till våldtäkt, så är vi långt efter. Det enda man i princip har att stå på är vittnen, och större delen av våldtäkterna sker inomhus, mellan fyra väggar, då ingen ser. Man borde utveckla bättre analyser så att man kan få bra bevis. För alltså, redan nu finns det ett stort mörkertal, inte bara bland vanliga människor utan även blandhemlösa och missbrukande kvinnor. Och om man tar upp ett fall till domstol och man sedan inte kan bevisa, så ger det en signal till samhället, att man kan gå undan om man gör det brottet. Jag vet att det finns vissa kvinnor som fakar våldtäkt, var typ en tonåring som ville ha sina föräldrars uppmärksamhet och sa att en kille (en väns vän) våldtog henne vid en skog. Men det gick inte att bevisa, och sedan erkände hon att det var lögn. Så om ngn skulle frisläppas för att han är oskyldig, förstår jag. Men att släppas fri för att det inte finns tillräckligt med underlag, är ju helr absurt >.< Usch! helt sjukt.

  8. Ja, Freja håller självklart med alla lovord ovan! Detta med synen på kvinnans sexualitet och frihet (för det är ju där detta kommer i från). En kvinna som klär sig attraktivt eller dricker alkohol är en ”dålig” kvinna och förtjänar en våldtäkt. Känns som om det är de värderingar som ligger bakom dessa friande domar. Man vill kontrollera kvinnan helt enkelt… Tämligen ålderdomligt, men jag tycker det verkar så. Har själv skrivit ett inlägg på temat nyss och kunde inte låta bli att länka till ditt inlägg…: http://ensammamammandownshiftar.blogspot.se/2015/03/kvinnofortryck-har-och-dar.html Fortsätt din feministiska kamp!

  9. Åh, vilket bra inlägg, jag ryser av din text. Du är så klok Freja och du har så mycket bra och viktiga saker att säga, hoppas att du kommer att ha orken att jobba vidare. Du behövs! ❤

  10. Du skriver ”För de festa av oss som identifierar oss som kvinnor behöver vi förhålla oss till att alla män är presumtiva våldtäktsmän.”

    Alla män är inte presumtiva våldtäktsmän, så det behöver ni inte alls förhålla er till.

    • Är du kvinna? Om du inte är det kan du tyvärr inte uttala dig i frågan.

      Jag vet, och alla kvinnor vet, att de flesta män inte är våldtäktsmän, men vi vet oxå att det finns våldtäktsmän och att de tyvärr inte går runt och talar om att de är det. Det finns inget sätt att veta vem som är det och vem som inte är det, alltså behöver vi ständigt vara uppmärksammma och vaksamma.

      Det är som att jag skulle säga till dig att nu ska du gå in i den här labyrinten och där kommer du att träffa på 100 olika män. 99 av dem kommer bara att heja på dig, men en av dem kommer att misshandla och råna dig. Skulle du då glad i hågen gå in och inte fundera på varje män du möter?

      Hela texten handlar om att eftersom samhället lägger ansvaret på kvinnan att undvika att bli våldtagen och inte på männen att låta bli att våldta (dä visar juridiken i stället gång på gång att män är hjälplösa inför sina lustar, där tycker jag du ska fokusera din kritik istället) så måste vi kvinnor ständigt väga in om vi vågar lita på den här mannen eller ej. Både främlingar, bekanta, vänner och närstående. Det är fördjävligt! Och om JAG vore man så skulle jag vilja göra någåt åt det istället för att luta mig tillbaka och säga ”så är det inte….”

      • Skrämselpropaganda är alltid trist, tycker jag. Ska man vara rädd för alla bilister för att några krockar? Ska man vara rädd för alla piloter för att några störtar? Nej, jag tycker inte det räcker för att man ska behöva vara rädd för alla bilister, alla piloter eller alla män. Debatten är viktig, men mår bra av nyanser. Livet är inte svart eller vitt.

      • Jag måste hålla med Freja – och det gör även min man och våra söner. Freja säger ju klart och tydligt att ”alla män inte är” men vi kvinnor måste vara rädda för alla män.. Problemet ligger i skuldbeläggandet: när du kör bil och råkar ut för en olycka finns det klara regler för vem som bär skulden – du blir inte ifrågasatt för att du ”litade på den andra föraren” eller för att du ”kanske inte skulle har kört på samma väg som mannen” så den jämförelsen här under var enbart fånig..

        Men naturligtvis har man rätt att läsa saker och ting på olika sätt – jag förstod det som ovan, du förstod det på ett annat sätt.

      • Har du tagit del av/ läst om alla dessa friande våldtäktsdomar?
        Har du överhuvudtaget varit här när friande eller förmildrande omständigheter för män läses upp?
        ”Han trodde hon var över femton”, ”Han trodde det var en del av spelet trots att hon sa nej”, Hon var för berusad”, ”Han kanske inte uppfattade”,”Hon fljde frivilligt med”, ”Hon var bekant med mannen sedan innan…”
        Alltid kvinnan som skall förebygga och om hon inte gjort det… skylla sej själv.
        Inte alla män, men i kvinnors värld vilken man som helst.
        Jag… och så gott som alla kvinnor jag pratat med kring ämnet… har varit med om allt från rena sexualbrott, till kladd, trakasserier, sexuella anspelningar, rädsla inför män.
        LÄS vad Freja säger istället för att komma med korkade jämförelser om trafikolyckor! / Asta

  11. Förstod inte riktigt repliken att man inte kan uttala sig i frågan om man inte är kvinna. Jag tror inte att det är möjligt att skapa ett tryggare samhälle för kvinnor om inte männen är med i arbetet. Däremot tror jag att det är viktigt att lyfta fram alla faktorer som ligger bakom att samhället ser ut som det gör idag.

    När jag växte upp var samhället mycket mer mansdominerat än det är idag. Vi pojkar slogs ibland med varann, men tjejerna var fredade och ett nej från en tjej var ett nej. Idag när samhället objektivt sett är mer jämställt slåss vi pojkar fortfarande med varann (eller skjuter, om så skulle behövas), men nu ger vi oss också på tjejerna med våld.

    Jag är inte beredd att köpa att allt det här går att skylla på kön. Jag tror att det har med samhällsklyftor och en stor jävla frustration att göra, jag tror att det har med kulturkrockar att göra, jag tror det har att med den tekniska utvecklingen att göra. Jag tror att det har med så mycket mer att göra.

    Det är en viktig och angelägen fråga du väcker, Freja!, men jag blir lite besviken på din analys. När du beskriver föräldrar som någon sorts fristående institution som bara gör fel, glöm då inte att de här föräldrarna är män och kvinnor som hela tiden kämpar för sin tillvaro och försöker göra rätt precis som du och jag. Ibland gör vi fel, ibland vet vi inte tvärsäkert vad som är rätt, men vi gör så gott vi kan utan onda avsikter.

    • Läs mitt inlägg igen, och även gärna kommentaren du hänvisar till. Vad gäller kommentaren så uttalar sig en MAN om hur KVINNOR uppfattar saken, och där kan mannen tyvärr inte uttala sig. Däremot kan män göra massor för att förändra kvinnors upplevelse och inlärda vaksamhet.

      I mitt inlägg tycker jag inte jag lägger ansvaret på föräldrar utan på samhället och den kultur vi lever i. Ska den förändras behöver både män och kvinnor sluta skuldbelägga offret.

      Sen vet inte jag hur gammal du är, men din upplevelse av att ”det var bättre förr”, när patriarkatet var än starkare, den delar inte jag. När jag var ung hände övergrepp ofta i min närhet, på olika sätt, men de anmäldes inte, eftersom pojkar och män ursäktades än mer på den tiden och flickor och kvinnor skuldbelades än mer. Så, det har blivit bättre enligt mig, men är långt ifrån bra!

      • Jag kanske läste lite slarvigt och när jag läser igen inser jag att ingen kan uttala sig om hur en annan människa, man eller kvinna, upplever saker. Det är möjligt att antalet övergrepp på kvinnor har minskat och att det är bättre nu, du har säkert statistik på detta och jag växte säkert upp i en skyddad värld som upplever att det blivit tvärtom. Jag tycker som du att det är för jävligt att tjejer ska behöva vara rädda för oss män och det är förstås lika illa att skuldbelägga den som blivit utsatt för övergrepp. Men med detta sagt tror jag att lösningen inte ligger i att kollektivt skuldbelägga alla män, vilket jag kanske alltför förhastat tyckte att du gjorde. Jag gör en pudel.

  12. ett nej är ett nej, och lagarna idag stödjer kvinnan. Lagarna ändras kontinuerligt för nya fall dyker upp hela tiden, så att alla fall täcks inte. Freja, har du någon speciell ändring i åtanke?

    • Jag tycker att begreppet ”ett nej är ett nej” är ytterligare ett sätt att lägga ansvaret på kvinnan. Det borde istället vara ”ett ja är ett ja”, alltså ett samtycke, inte bara en frånvaro av (eller som ofta sker i rättssalen, ett oförstått) nej.

      Sen tycker jag inte det räcker. Det behövs normkritisk utbildning av alla som arbetar inom rättsväsendet, och dessutom behövs detsamma tidigt inom skolan och alla som arbetar där. Gärna även för de som arbetar inom vården och annan offentlig verksamhet.

      Dessutom behöver vi alla reagera när vår omgivning uttrycker sig förtryckande och förstärkande av våldtäktskultur och annan form av diskriminering och kränkning. Dt är verkligen inte lätt, men kultur och normer går att förändra om bara viljan finns!

  13. Inga besök från dig hos mig så jag får titta in igen ;.)
    Ja hela tänket bör omvärderas för både flicka som pojke, kvinna eller man *sant*
    Likaså att inte gå klädd i badkläder mitt inne i stan osv. Gäller för båda könen.
    Ha en bra dag/ kram http://spanaren55.bloggplatsen.se

  14. Ping: Årskrönika 2015 | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s