Barn / Bloggdala / Bokrecension / Feminism / Fotoutmaning / Inredning / Trädgård

Min helg och Bara människor

Marit vill att jag visar hur min helg varit.

Den har varit lugn, med migrän i måndags som slaskade över till lördagen, då jag sov mest hela dagen. I dag har jag haft mer energi och både lyckats ta mig till affären för att handla och hämta paket och ge mig på att bygga pepparkakshus med dottern!

I paketet låg de enda tre saker jag handlat på mellandagsrean:

IMGP3995Jaaaa, min zombie dök upp på rea, så nu behöver jag inte längre försöka vinna fototrissar för att köpa den!IMGP3998 IMGP4003Dessutom blev det varsin skäggmössa till barnen, nu vill vi det ska bli KALLT!

I dag skulle jag och dottern äntligen göra pepparkakshuset som jag köpte före jul men sen inte orkat ta itu med. Efter att ha smält socker, lagat de delar som var trasig innan vi ens började bygga, bränt fingrarna så jag har två brännblåsor och äntligen fått till huset var det dags att dekorera. Vid den första dekorationen kraschade jag huset… Så det blev en installation istället…

Här ser ni Patriarkatet, som anfalls av en Shedragon…IMGP4009… här landar Feministiskt Initiativ på Patriarkatet …IMGP4026… och tillsammans med Shedragon krossar FI patriarkatet …IMGP4040Andras helg kan ni se HÄR!

Så är det dags att avsluta den här helgen med att besöka mysiga Bloggdala. I verkligheten är det kallt med snöfritt, i Bloggdala tänker jag mig ett täcke av ulligt gnistrande snö på mina träd och mitt staket. Jag lämnar katterna hopkurade i en korg vid elementet och vandrar iväg till vår lilla värmestuga på torget. Jag har med mig varm choklad och marshmallows att bjuda de andra på, och jag börjar beskriva hur jag känner för boken

Bara Människor av Anne Liljeroth

Bara människorDet här är andra gången i livet jag fått en bok för att recensera den. Förra gången var det egentligen inte boken som sådan jag skulle recensera, utan ett nytt bokformat, excess, läs HÄR. Nåväl, det här är ett recensionsexemplar och det känns otroligt lyxigt att få en bok hemsänd gratis, men det gäller att inte låta den glädjen påverka recensionen…

Så, vad tycker jag?

Jag gillar upplägget, med att vi får lära känna de olika invånarna i ett hyreshus i en småstad. Alla har sina egna problem och bekymmer, precis som det är i verkligheten. Jag dras även in i berättelsen, förskingringen, utpressningen, det journalistiska avslöjandet. Jag tycker inte riktigt det knyts ihop på slutet, vilket jag ogillar. Jag tycker inte om när slutet på en bok så tydligt signalerar att det finns en uppföljare. Och tänk så besviken jag kommer att bli om det visar sig att inte uppföljaren spinner vidare på de lösa trådarna! (För det finns en uppföljare)

Jag undrar vilka som står bakom det företag som dragit mest nytta av förskingringen och jag vill veta hur det gått med den person som blev så svårt misshandlad av de tre tonårskillarna att han nu ska sitta i rullstol. De här sakerna skrivs om på flera ställen i boken, utan att få någon fördjupning eller förklaring. Jag undrar dessutom vilken roll den trevliga klasskamraten spelar i historian. Den som huvudkaraktären träffar och även besöker, men som egentligen inte tillför den här berättelsen något.

När jag läste tyckte jag den påminde en del om Vivecka Lärns böcker om Saltön. Även där får läsaren träffa en mängd olika karaktärer och följa dem i deras liv. Jag gillar inte alls Lärns böcker om Saltön, eftersom jag aldrig får någon sympati för hennes karaktärer. Det lyckas författaren med i den här boken. Jag tycker karaktärerna är trovärdiga (om än ganska ytligt beskrivna) och jag känner med dem, även de som kanske inte tar de beslut jag skulle vilja att de tog. 

Jag kan tycka det är bökigt att hoppa mellan ”jag-formen” i de delar som handlar om huvudkaraktären, och ”berättar-rösten” som finns i övriga delar av boken. Och kanske är det även därför jag inte får något grepp om huvudkaraktären, jag får bara ta del av hennes egen syn på sin ungdom och på vem hon är. Hon är en stjärnjournalist, som varit ute på många svåra uppdrag, även i krigsmiljöer. Hon har gått hos terapeut i flera år och bearbetat sin ungdom, sina tonår. Ändå har hon inte kommit över tonåren och har inte förstått att för de flesta av oss är tonåren en krånglig och svår tid. Vi känner oss udda och utanför, det hör liksom till uppväxten och sökandet efter vem jag är.

Jag förstår inte riktigt vad det är hon vill uppnå med flytten, den artikel hon skriver har hon lika gärna kunnat skriva utan att flytta. Jag förstår inte vad det är som gör att hon vill finnas så nära de som hon anser förstörde hennes ungdom. Är det hämnd? Förståelse? Terapi? Varför vill hon inte presentera sig, varför vill hon inte synas? Hur tänker hon att hon ska kunna lösa sitt jobb, varför talar hon inte om för sin chef var hon bor? Som skarp journalist, som rapporterat från krig, bör hon inte vara tuffare, tåligare och ha mer skinn på näsan? Varför framställer hon sig själv som en sån mes?

En lättläst bok som inte lämnade så många avtryck. Men jag är ändå nyfiken på uppföljaren, för jag har inte riktigt förstått mig på huvudpersonen än…

Nu tar jag en egen kopp choklad, med många marshmallows i, och sätter mig till rätta för att lyssna på Sammelsurium, Cattis, Elina, Kattugglan, Asta och Ergo Sum! Kolla in du oxå om du vill veta vad de tyckte om boken!

Annonser

33 thoughts on “Min helg och Bara människor

  1. Jo, men vi tyckte ganska lika. Det har vi ju konstaterat innan.
    Jag gillar oxå själva idén om att återvända hem, möta sina minnen osv. Jag tycker om flera av karaktärerna men det känns som om själva andemeningen med boken är fel.
    Blir fel. Kanske blir Saga mer begriplig i nästa del.
    Jag gissade på att det var hon som skrev lapparna. Å att det fanns nåt dubbelt hos Saga. Alltså inte dubbelt som i personlighetsklyvning utan mer mångfasetterat.
    Men nej, bilden av den vassa, effektiva, skickliga journalisten hålls intakt och ändå så lever tonårssåren med henne så.

    Du är så cool Freja. Vilket pepparkakshus. Å vilka ungar.
    Heja dej
    A

  2. *ler* underbara saker att hitta på rea! Tokgillar zombien!

    Jag håller med om att det otroligt lyxigt att gratis få hem böcker att recensera och för att vara helt ärlig brottades jag med tanken om hur jag skulle recensera – att jag inte skulle hänfalla till att vara för tacksam och snäll. Men jag svalde mitt varasnällsamvete och skrev det jag tyckte.

    Och vi tyckte ganska lika. I delarna om Bengt – den pensionerade polisen – tyckte jag att boken var väldigt lättläst. Karin Norder var inte intressant. Patrick var trovärdig, Viola intressant, Kent lite sorgligt obehaglig och så vidare. Men deras berättelser hängde inte ihop. Och även om en bok har en uppföljare så skall den hålla enskilt också. Du och jag älskade ju båda böckerna om Anne på Grönkulla som barn. De böckerna höll var för sig. Även om man sedan älskade det faktum att det fanns fler..

    Kanske visar det sig att Saga har en npf-nedsättning? Kanske är det därför hon beter sig irrationellt? Om det är så blir det verkligen banalt för min del. Det verkar väldigt ”inne” i de olika kulturyttringarna att ha en person med Asperger i huvudrollen – se många av filmdeckarna.. Då krävs det mycket annat av historien för att jag skall samsas med den.

    Kramar till dig och hoppas migränen släpper helt!

  3. Väljer att vara selektiv i vad jag ser i det här inlägget då första bilden får mig att vilja blunda – på riktig!
    Skäggmössor däremot – bring them on! 😉
    Kul att recensera böcker – att till och med få dem hemskickade för syftet måste ju vara extra roligt – och lite lyxigt!

  4. Migrän är inte kul. Roliga fynd du gjorde på rean 🙂 Och pepparkakshuset blev ju mycket roligare än de klassiskt dekorerade! Fantasi verkar inte saknas hos er 🙂

  5. Det var ett väldigt fint pepparkakshus!

    Det var intressant att läsa din recension av boken. Jag tror nästan att den typen av feedback hade varit intressant för författaren under skrivprocessen, för det var konstruktivt och genomtänkt. Många recensioner är så allmängiltiga och säger så lite. Här väckte du ett intresse för boken, trots att det var en blandning av positiv och negativ kritik.

  6. Åh vad bra du skriver recensioner! De verkar ju mycket bättre än att läsa den där boken. Vad synd när man lämnas med en sån där känsla efter man läst en bok. När jag läste en man som heter Ove så kände jag t o m att jag saknade Ove när jag var klar med boken. SÅN känsla vill jag ha när jag läst en bok.
    Kram!

  7. Haha….zombies, skäggmössor och kraschade pepparkakshus. Verkar som ni haft en intressant och rolig helg!
    Ha det bra och hoppas kylan kommer nu!

  8. Hahaha, zombies och skäggmössor, helt underbart! Pepparkakshuset blev ju lyckat tillslut, oavsett hur det ser ut. Nu är det bara att knapra på 🙂

  9. En kanontrevlig helg, kan jag se. Zombisar, kraschat Patriarkat och skäggmössor och som kronan på verket (förlåt taket) ett oövervinnligt FI.

  10. Haha.. härligt att vara tillbaka och få tillfälle kika in hos dig igen men så trist den förbaskade migränen 😡
    Gillar din zombie och sagan om pepparkakshuset med tillhörande bilder är grymt underbar.
    Du är en mästare på att recensera böcker själv ligger jag dessvärre lågt med att ens läsa några 😕 En förändring ligger på lur och krävs här för böcker är otroligt givande och ett måste. Vet inte riktigt vad som hänt, varför eller när jag la boken åt sidan….
    Önskar dig ett Gott nytt 2015 förresten 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s