Yra, frost, Anhörig, Den tusende gången och nyårslöfte!

Nyårsafton och jag myser för mig själv i sovrum med katt och dator medan tre fjortonåringar leker rollspel i resten av huset! Jag börjar med Tisdagstema, Frost!

Från julaftonens promenad, då frosten samsades med snön!

Andras frost kan du se HÄR!

Onsdagstema vill se avslutningsyra, och jag bjuder på en kanske oväntad form av yra, eller snarare resultatet av en form av yra…

Istället för den snöyra jag gärna sett avslutat det gamla året kom det en regn- och stormyra med ljumma vindar, och den lilla snö vi fått försvann och gräsmattan lyser grön igen…

Trots allt blir jag lite nostalgisk, och minns en nyår med två nära väninnor för många år sedan. Jag och en av väninnorna åkte till Göteborg för att fira nyår med den tredje väninnan, och en annan vän till oss i Göteborg hade lovat fixa biljetter till en fin nyårsfest. Men det var miss i kommunikationerna, så han hade inte köpt biljett till vår väninna i Göteborg. Vi ville inte lämna henne utanför vårt firande, så vi fick sälja biljetterna vidare och stod helt plötsligt utan fest, i en stad där vi inte kände någon mer. Trodde vi.

Vi hade jobbat i militärrestaurang i många år, så när vi bestämde oss för att roa oss kvällen innan nyår i stället sprang vi ihop med en kille som kände igen oss från sin tid i lumpen. Han jobbade som receptionist på ett hotell i stan, där vi slunkit in för att värma oss i vår vandring mellan uteställen. När han hörde att vi inte hade någon fest följande kväll bjöd han raskt in oss till sin egen.

Vi var något osäkra på vad det var för fest och vi hittade inte heller så bra, så vi kom mer än en timme för sent, men tänkte att det nog inte spelade så stor roll om det var ett grabbgäng som satt med öl och chips. När vi kom fram visade det sig att det var en fin kostymmiddag i en villa i Landala, och de hade alla väntat på att vi skulle komma. Pinsamt!

Trots den knackliga starten blev det en lyckad fest, åtminstone för oss tre. En del av de andra tjejerna på festen tyckte nog inte det var så kul med tre högljudda och frispråkiga norrländskor i villaidyllen… Men mitt starkaste minne är ändå att jag kunde gå ut barfota på gräsmattan vid tolvslaget. Det hade jag aldrig varit med om tidigare, så jag blir lite nostalgiyr av att det nog kommer att funka även här i inre Norrland, för första gången för mig på över 30 år…

Andras avslutningsyra kan du se HÄR!

Så här i årets sista skälvande stund ska jag klara av de två sista böckerna jag planerade läsa i Boktolvan, jag kör en gemensam recension på dem, för de har vissa likheter!

Anhörig av Katerina Janouch

Den tusende gången av Anna Lytsy och Ulrika Olson

Det här är böcker av författare som jag tidigare inte läst, de är hyllvärmare och jag har fått båda via tidningar. Den tusende gången kom med Amelias 14 nummer 2004 och Anhörig följde med Taras 10 nummer 2005. Men det är inte det enda som gör att de här böckerna liknar varandra.

Båda bygger dessutom på personliga upplevelser, även om Den tusende gången är mer direkt i sitt dokumentära berättande, och båda handlar om ett skadebeteende och hur det påverkar inte bara den som skadar sig själv utan även omgivningen.

Jag har dröjt med att läsa båda, eftersom jag inte riktigt orkat ta till mig deras innehåll, men det kändes som att tågresan i går, och den energi som jag fick till mig via Gudrun Schymans karismatiska föredrag, var som gjort för att äntligen läsa dem.

Paradoxalt nog är båda lättlästa, trots det tunga innehållet, det var svårt att sluta läsa dem båda, och tågresan på några timmar i varje riktning räckte till för att läsa de totalt nästan 500 sidorna.

Otäckast att läsa var Den tusende gången, som handlar om Ulrika, samma Ulrika som är medförfattare, som utsätts för incest av sin far under flera år i barndomen och den långa och svåra vägen tillbaka till ett liv där hon inte längre ständigt behöver förnedra sig själv för att hålla sin ångest i schack. Det låter otäckt och det var otäckt. En del av det otäcka är omgivningens oförmåga att se och förstå, att rädda henne som liten och att rädda henne som vuxen. Läs den om du har möjlighet!

Även Anhörig var intressant att läsa, men tack och lov inte lika otäck. Jag tänker mig att den kan vara mycket bra att läsa för den som är anhörig, som behöver få veta vad som händer och hur en kan agera. Även här är det tydligt att omgivningen inte ser, och inte vill se, vad som händer i andras liv. Det är enklare att hitta annat att skylla på, ursäkta beteenden och inte ens tro sina egna ögon. Jag rekommenderar den till dig som känner igen dig i anhörigrollen!

Hyllvärmare, ja och ja.
Boktolva, ja och ja.
Spänningsutmaningen, ja.
Kaosutmaningen, nej.
Bloggdala Bokcirkel, nej.

Mitt nyårslöfte är den här varianten av Nyårsklockan!

The old year’s going, let him go,
Ring out the false, ring in the new
Ring in ett högre, ett modigare liv,
med högre syften och mindre skit!