Arg tant / Barn / Feminism / Katter / Politik

5 saker jag blir glad av i vardagen och en uppgörelse med mina privilegier

Onekligen kunde inte ha träffat mer rätt än med dagens rubrik: 5 saker jag blir glad av i vardagen.

Jag har en riktigt dålig dag, där allt plotter här hemma går rakt in i min hjärna och skapar kaos. Jag behöver kunna göra saker i lugn och ro kortare stunder för att få bukt med min utmattning. Typ läsa 10 minuter, sy 30 minuter, göra lite fika och sitta och titta ut genom fönstret och andas medan jag fikar, vila en stund, ta en kort promenad, kanske skriva en stund på bloggen. Dela upp dagen i kortare stunder av aktivitet, varvat med vila. Det skulle hjälpa mig att så småningom få mer energi och orka mer.

Men vårt hem är ett kaos och familjen har så mycket annat de vill göra att jag känner mig som en gnällkärring som kräver att de ska städa, när jag själv inte orkar bidra. Samtidigt vill jag inte gå som en martyr och offra mitt välmående bara för att de ska få slappna av och må bra på helgerna.

I dag brast det fullständigt för mig. Vi har ett pysselrum, där tanken är att det ska gå och sätta sig och pyssla utan att vara i vägen. Du behöver inte ta undan efter dig medan du fortfarande håller på med något, men i det ligger även att när du väl är klar så får du stuva undan verktyg och material så ytan blir fri igen. Under några veckor har dotter och man turats om att sprida ut grejor och bära dit fler så att rummet blivit ett kaos i kombination med förvaring som gör att jag får andnöd bara av att gå in i det. Så i dag bad jag dem att röja, för jag skulle försöka sy.

Under protester och högljutt klagande röjde de och jag gick ner. Idiotisk som jag är så började jag med att köra en tvätt. Eftersom jag inte riktigt orkat ta hand om tvätten hade någon i familjen varit där och plockat ut torr tvätt utan att sortera samt kört en torktumlare som låg kvar i tumlaren. Så först sorterade jag det som redan var uttaget, sen det som var i tumlaren, sen satte jag igång en ny tvätt.

Så skulle jag pressa en linning innan jag började sy. För att komma åt en kontakt till strykjärnet fick jag flytta undan ett antal hyllplan som mannen hämtat hem för någon månad sen så att alla de saker om nu belamrar golvet ska komma upp på hyllor istället. Men sen blev inte hyllorna uppsatta… När jag väl pressat tyget skulle dottern agera provdocka medan jag nålade fållen. Vid det laget var jag så matt att mina händer skakade så jag inte kunna hålla nålarna.

Där brast det för mig. Jag orkar inte vara så trött längre, jag orkar inte att dagarna bara försvinner i dimma, jag orkar inte att vara en sån belastning till min familj, jag orkar inte att inte kunna fylla någon som helst funktion. Jag har legat och gråtit utan stop bara för att allt känns så eländigt.

Familjen försöker, men enbart sonen lyckas, så han har nu röjt av alla ytor i vardagsrummet där jag är och det är en sån lättnad. Dottern vill, men har alldeles för mycket tonårstrots för att klara av att faktiskt städa, så hon och mannen sitter nu i varsitt rum och är arga på varandra. Mannen började städa köket, hittade sin platta och fastnade i en film…

Så, vad är jag då glad för i vardagen?

1. Min familj! För även om de inte alltid kan hjälpa mig, så vill de, och det betyder massor!

2. Mina katter! I allt de här så njuter de till fullo över att jag är hemma och inte orkar något. Någon av dem är alltid med mig, de turas om att ligga nära, spinna, värma. Healing i sig!

Just nu:

20141115 Capella och Härje

3. Mitt hem! Trots att det förfaller runt mig så är det mitt hem, ett hem som med sina färger och detaljer ständigt gör mig glad. Vi har ett hem som passar oss, som ger mig energi och får mig att må bra.

4. Mina vänner! Jag har så många fina vänner både IRL och på sociala medier. Som ger mig stöd och pepp när jag behöcver, det är skönt att kunna luta sig mot det när världen är mörk.

5. Mig själv! Jag är glad åt att jag ändå klarar av att vara snäll mot mig själv, att stå på mig när något inte känns rätt och att min politiska sida ger mig mer energi när så mycket annat i mitt liv inte gör det.

IMGP2728

Sonen tar selfie med min kamera efter att han röjt upp åt mig så min hjärna slutade studsa runt i skallen…

I övrigt funderar jag en hel del på mina privilegier, och hur jag ska kunna ta plats i politiken, trots att jag har så många privilegier. Det är på ett sätt både en sorg och en glädje, mycket splittrat!

När jag var yngre och jobbade i Försvarsmakten var mitt engagemang enkelt. Det gällde bara mig och mina kvinnliga kollegor och jag slogs mot en motståndare, männen. Jag var ung, kvinna och civil i en organisation som framhävde äldre manliga militärer. När jag jobbade i Försvarsmakten gjordes en undersökning. På en av de svenska flygflottiljerna fick samtliga anställda och värnpliktiga rangordna statusen på följande grupper. Manliga och kvinnliga värnpliktiga, manliga och kvinnliga civilanställda och manliga och kvinnliga officerare. Resultatet blev så här, från högst till lägst status: Manliga officerare, manliga civilanställda, kvinnliga officerare, manliga värnpliktiga, kvinnliga värnpliktiga, kvinnliga civilanställda.

Där jag jobbade fanns inga värnpliktiga, så även om några av kvinnorna jag jobbade med var officerare, så var vi ändå de två grupperna med lägst status och kunde kämpa tillsammans. Det var mot de äldre manliga officerarna jag slogs och försökte påvisa strukturerna och sexismen i så många situationer. Hur de skämtade om min kropp, hur de berättade sexistiska, rasistiska och homofoba påstått roliga historier i fikarummet, hur de visade porrfilmer och porrbilder på sin dator, hur de ständigt fick högre lön än mig (mycket högre lön) trots att jag hade akademisk utbildning, samma ansvar som dem, men fler arbetsuppgifter.

Det var ingen rolig situation alls, det var anledningen till att jag lämnade Försvarsmakten som arbetsgivare, men min feminism var enkel och okomplicerad, jag kunde slå uppåt utan att fundera på vilka jag själv trampade på under tiden. Det fanns inga invandrare, rasifierade eller funktionshindrade bland kollegorna, och homofobin var så utbredd att de som eventuellt var homosexuella eller trans dolde det väl på arbetsplatsen, vilket gjorde mig omedveten om dem.

Så har det gått några år. Jag har åldrats och är inte längre ung utan tant. Jag har utbildat mig inom genus, mångfald, intersektionalitet och normkritik. Jag har börjat engagera mig politiskt. Jag skulle så gärna vilja använda mig av min erfarenhet, kunskap och kompetens för att ta plats i politiken och vara med och påverka. Men kan jag det? Vilka förtrycker jag då i min tur? Om jag nu i alla år ville att männen skulle kliva åt sidan för att släppa fram mig, vilka bör jag då släppa fram istället?

Jag är visserligen kvinna, men en otroligt privilegierad kvinna. Jag är cis (bekväm och hemma i det kön som andra ser mig som), vit, etnisk svensk sen många generationer bakåt, etablerad i arbetslivet, akademiker, har stabil ekonomisk grund, är hetero, lever i en otroligt normativ kärnfamilj (två barn, ett av vardera normativa kön) och med nästan inga funktionshinder. Jag ser dåligt, är färgblind och lever just nu med en utmattningsdepression, men det sist är förhoppningsvis övergående och de första påverkar inte mina möjligheter i livet i någon större utsträckning så länge jag inte försöker bli pilot…

Om jag skulle börja ta plats i min lokalavdelning av Feministiskt initiativ, på sikt som valbar politiker, och kanske dessutom satsa på riksnivån, vilkas tår trampar jag då på? Om jag tar plats, vilka får inte plats då? Det finns så många som har erfarenheter av ett förtryck som jag aldrig utsatts för, deras röster behöver bli hörda, och jag kan inte fullt ut föra deras talan. Det finns många unga i den lokala gruppen som har många fler hinder än mig att kunna leva sitt liv på lika villkor som andra, om jag vill att män ska kliva åt sidan för mig så borde jag kliva åt sidan för dem, allt annat är hyckleri.

Sorg och glädje på samma gång. En sorg över att min tid aldrig kom. När det äntligen tog fart med feminism är jag för gammal och för etablerad för att med gott samvete kliva in och strida. Glad över att det finns så många andra krafter som kan driva de frågor jag brinner för och där jag kanske kan vara ett stöd i bakgrunden.

Och kanske, kanske kan det ändå finnas plats någonstans för en arg norrländsk tant!

IMGP2351

Annonser

15 thoughts on “5 saker jag blir glad av i vardagen och en uppgörelse med mina privilegier

  1. Läser om den del av ditt liv du bjuder oss på och konstaterar att livet är verkligen ALLT; glädje och sorg, fart och lugn, kaos och ordning … Önskar dig pausar i stormens öga och att stormarna snart drar förbi och låter dig komma ut på andra sidan, och det snart!

  2. Tycker du är väldigt stark och det är härligt att du mitt i det jobbiga ändà hitter sà mycket att glädjas över!

  3. Det finns alltid en plass for en norrlänsk tant, arg eller ikke.
    Håper og håper at hodestormen avtar og styrken kommer tilbake.
    Klem 🙂

  4. Vet inte om detta passar in här eller inte. Läste det nånstans igår och fastnade:

    ”No matter how you feel.
    Get up. Dress up. Show up.
    and never give up.”

    Och – det är aldrig för sent! Du har många år framför dej.

  5. Jag förstår dig precis när du beskriver den där känslan av att ligga andra till last. Det är lätt att känna så när man mår dåligt. Men de behöver och älskar dig lika mycket som du behöver dem, även om man tvivlar ibland. Och så tycker jag helt klart du ska dressera dem hårdare. 😉 Var och en tar rätt på sina grejer. Är inte allt kaos blir det ju lättare för er alla, särskilt för dig och då kanske du kan orka med något litet städprojekt och få den där sköna känslan som man får när det väl är gjort. Det är prima medicin, men jag förstår att det blir för stort när det liksom inte finns någon ände på det som behöver röjas i.

  6. Jag är så glad att du finns Freja! När det var jobbigt för ett tag sen fanns du där och om jag nånsin kan återgälda det är jag bara glad! Blir lite arg på din man måste jag säga som inte tar tummen ur arslet och röjer upp när han ser hur dåligt du mår.

    Väldigt intressant att läsa om din tid inom försvarsmakten!

    Miljoners triljoners kramar ❤

    • Jag skulle skälla mer på min man om jag a) orkade, b) inte trodde att även han är på väg in i utbrändhet. Jag vädjar till barnen istället och de (åtminstone sonen) tar en hel del uppgifter och löser, tack och lov…

  7. Känner så igen mig, undrar om det är ett kvinnligt fenomen, jag är trött, mår skit, det är rörigt, jag mår sämre, orkar inte riktigt ta tag i problemet, blir tröttare, mår sämre osv

    Jag hoppas Du kunnat vila, samla energi under helgen så Du klarar av Din arbetsträning.

  8. Jag tycker det är jättehärligt att du ändå mitt i allt det svåra, kan och klarar att se det också som är bra ock som också ger dig kraft i den sitution som du befinner dig i nu!!

  9. Jag känner igen dina tankar om att kliva in mer aktivt i politiken. Men jag tror inte att man någonsin kan bli för gammal eller för etablerad för att arbeta för det man tror på. De som faktiskt skulle behöva kämpa för sin situation kanske inte orkar eller kan och då är det väl bra om det finns någon som kämpar för dem, så om du bara orkar, tycker jag att du ska göra det du brinner för. Du har så mycket insikt och drivkraft.
    Men först måste du bli piggare. Kram! 🙂

  10. Jag är verkligen glad – för dig och de dina – att du satte familjen som första punkt. Många gånger verkar det som du sätter katterna först. Men din familj (där ju ändå katterna ingår trots allt) är ju helt fantastisk! All heder åt dom.
    Hoppas att du kommer att orka att komma tillbaka till ditt vanliga jag.
    Kram!

  11. Hej du F. Jag är glad över att du är glad över din familj. Det är viktigt att ha den känslan. Det andra, det att ”din tid aldrig kom” är inte riktigt sant. För du gjorde det du kunde där och då. Och du skall göra det du kan här och nu. För bara det faktum att du faktiskt ser att du kanske borde lämna plats för någon innebär nästan helt säkert att du faktiskt kommer att göra det när det väl behövs. Det är den insikten som många saknar.

    Kramar

  12. Jag skickar en termos med kokkaffe (eller om du inte dricker det, någon annan valfri god dryck).

    Å en påse med mitt goda (skryt) hembakade matbröd att göra jättegoda mackor till den där skogspromenaden jag tar med dej ut till, å du behöver inte säga nåt om du inte orkar utan vi går en bit njuter av mäktig grön skog vi får förmodligen se älgar och rådjur, någon tjäderhöna som vi skrämmer upp för vi har kommit bara en par meter nära henne och som flaxar iväg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s