Arg tant / Bloggdala / Bloggtips / Bokrecension / Egoboost! / Katter / Politik / Utmaning

5 saker jag tänkt på idag och Mississippi

Dag två i Onekligens rubriklista för november.

Bara fem saker jag tänkt på? Ett av mina problem med utmattningsdepressionen är att även om min kropp vilar så vilar min hjärna aldrig. Jag tänker ständigt, i flera nivåer, från det att jag vakbar tills det att jag somnar. Jag tror det är därför min kropp startat moteld, för under sjukskrivningen, när det blivit för mycket (som med min pappa till exempel) så har jag helt enkelt somnat… Nåväl, det här har jag funderat på idag:

1. SD och kvasielektroner. Kvasielektroner hörde jag om på radion när jag duschade, så jag kanske inte fattat fullt ut vad det är, men så här uppfattade jag det. Det är partiklar som finns i metall och halvledare och som är partiklar bara när de är kvar i materialet, utanför materialet existerar de inte. Är det inte så för SDföreträdare oxå? När de är i Sverige så består deras politik fullt ut av att bevara det svenska, att säkerställa att ”vårt folk” och ”vår nation” fortsätter att följa svensk tradition. Med den politiken kan de inte existera som politiker utanför Sverige, eller hur? De är kvasipolitiker!

2. Att läsa Dan Brown när en är smart. Nu ska jag vara elitistisk ett tag! Jag är smart, jag vet att jag är smart, jag har lätt att lära och analyserar saker snabbt. Jag har en god allmänbildning och gör alltid bra resultat på både IQ-test och kunskapstest. Jag är väl medveten om att det på inget sätt säkerställer vare sig att man blir framgångsrik eller särskilt trevlig, men det är ett fakta att jag är smart. Jag ska snart till att läsa min tredje bok av Dan Brown och tror att just min smarthet är en del av det som gör att jag inte gillar hans böcker. För om jag bortser från den ovilja jag känner utifrån böckernas sexistiska gubbighet (alla manliga forskare är tufsiga och slitna, alla kvinnliga forskare är unga med stort hårsvall och långa ben och blir förälskade i de manliga forskarna) så retar jag mig som galen på att de där manliga professorerna är så okunniga inom sitt egna område! I de två böcker jag läst har jag förstått koderna före professorn flera gånger, trots att jag inte ens läst symbolhistoria eller vad det nu var huvudkaraktären var professor inom. Jag blir så uttråkad av sådana böcker och tycker att författaren inte respekterar sina läsare! Få se vad jag tycker om den Dan Brown jag ska läsa under november…

3. Rehabilitering och arbetsträning. Min rehabilitering går sisådär… Jag har olika verktyg jag använder mig av, och jag är gladare nu än vad jag var när jag blev sjuk, men det kan bero på den medicin jag äter. Jag är fortfarande trött och har svårt att göra mer komplexa uppgifter som att handla eller laga mat. Mina instruktioner är att sova mindre och istället göra sånt jag behärskar och mår bra av: Sy, fota, läsa och skriva. Sociala medier är min rehabilitering, och ett sätt för mig att upprätthålla sociala kontakter som jag inte orkar träffa på riktigt. Utöver det ska jag få frisk luft varje dag och även meditera en stund. Det går framåt, men det går långsamt. Det jag funderat på idag är att jag på tisdag ska på möte med min chef och en chef från en annan enhet, där jag ska börja min arbetsträning. Jag undrar hur det ska gå. Två timmars arbetsträning (utan prestation, men ändå) per dag tror jag kommer att göra mig utmattad, så alla de saker jag ska göra för att fortsätta gå framåt kanske inte blir av. Jag hoppas det går bra, håll tummarna för mig!

4. Höst kontra vinter. Här är vi precis mellan höst och vinter just nu. Höst är min älsklingsårstid, men när den kommit så långt att alla löv trillat av träden då vill jag gärna ha vinter. Snön gör så stor skillnad på kvällarna, som blir ljusare igen så fort marken täckts av ett lager vit snö. Det kom en snöstorm i slutet av veckan, men nu är bara små fläckar snö kvar. Hoppas det snart kommer mer!

5. Katter. Jag tänker alltid på katter, jag är en cracy cat lady! Jag funderar på vår gamla burma och hans diabetes. det går bra, han är i fin form, social och gosig, men blodsockret går upp och ner hela tiden, så det är svårt att veta hur vi ska dosera. Jag hoppas vi får ha honom kvar ett tag till, men jag vakar över hans mående så om jag märker att han inte längre mår bra så kommer jag att låta avliva honom. Jag förbereder mentalt för det beslutet som kommer att vara mitt beslut, men hela familjen kommer att drabbas av det.

Så, med allt det här i tankarna ställer jag nu om till en recension!

I huvudet vandrar jag nu, en dag för sent, för att träffa mina grannar i Bloggdala bokcirkel. I min trädgård här i Bloggdala är vintern på plats, med fluffig mjuk snö på marken och rimfrost i de helt kala träden, men hos grannarna ser jag att det är olika stadier av höst fortfarande. Jag har med mig en ullfilt och ett sittunderlag så jag ska kunna hålla värmen när jag lyssnar på de andra när de berättar om sin upplevelse av

Mississippi av Hillary Jordan

MississippiNär det är min tur säger jag något liknande det här:

Hela den här boken känns som en lång resa mot katastrofen, men den griper tag i mig, jag fastnar och kan inte värja mig mot personerna. Den utspelar sig strax efter andra världskriget och skildrar livet i amerikanska södern ur 6 olika individers perspektiv. De skulle kunna vara ganska liknande perspektiv, eftersom de alla sex är amerikaner, med en skillnad i ålder på ungefär 20 år. Men det skiljer rejält mellan dem av orsaker som i en perfekt värld inte borde skilja dem åt. Det är två män som lever för sin jord, två kvinnor som på grund av sina män hamnat i bondelivet fast deras kunskaper och drömmar är något annat och två soldater som just återvänt hem från kriget. de här tre paren borde ändå vara ganska lika sinsemellan, men varje par består av en vit och en färgad person och det blir till en avgrund mellan dem.

Den här boken går under huden på mig, för den visar väldigt tydligt på det jag ofta ser hända i Sverige fortfarande. De vita vars perspektiv vi får följa skulle säkerligen inte se sig själva som rasistiska, och jämfört med många andra av de vita i samhället är de mer positivt inställda till de färgade. Men i slutänden ser de ändå ner på de färgade, de färgade anses inte lika pålitliga som vita. De rationaliserar sin syn, hittar en anledning till sin åsikt, men det handlar egentligen att de vuxit upp i ett samhälle där de lärt sig att det är så det är. Det är svårt att frigöra sig från åsikter och värderingar som planterats i dig sen du var liten av en omgivning du trivs med, litar på och ständigt umgåtts med.

Så är det även i Sverige. Vi är alla rasister utifrån att vi påverkats av den generella inställningen till romer, samer och invandrare som funnits runt oss när vi växte upp. Det är så lätt att inte konfrontera sig själv med sina egna fördomar och rasistiska tankar och istället hitta anledningar till att inte ändra nått. ”Jag har alltid sagt n***rboll, det heter så”, ”Pippis pappa är n***rkung, det får ingen ändra på”, ”Jag är inte rasist men” och sen kommer en klart rasistisk åsikt. Jag växte upp i en miljö där vi inte hade så många invandrare, men åsikter om romer, samer och finnar var ofta förekommande, i nedvärderande ordalag. I vår släkt till exempel, har vi troligtvis samer en bit bak i släkten, men det är förbjudet att prata om med min pappa, eftersom det var något att skämmas över.

Jag känner med så många av personerna i den här boken, de är fasta i sina roller och kan inte komma ur dem även om de vill. Kapitel för kapitel kryper katastrofen närmre och närmre, det är oundvikligt och tragiskt, men jag är tacksam att författaren la in ett sista kapitel där det ändå skiner ett litet, litet uns av hopp!

I övrigt tycker jag författaren lyckas både med karaktärerna och med miljöbeskrivningarna. Jag känner leran, slitet, smutsen, sorgen, dofterna och känslorna, så jag gillade den här boken, trots (eller kanske tack vare…) den domedagskänsla som vilade över hela läsningen!

Nu ska jag surfa runt och kolla vad de andra tyckte, Asta, Ergo Sum, Cattis, Kattugglan och Sammelsurium.

Hyllvärmare, nej.
Boktolva, nej.

Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, nej.
Bloggdala Bokcirkel, ja.

Tre på tre: nej.

Advertisements

9 thoughts on “5 saker jag tänkt på idag och Mississippi

  1. Jag förstår din inställning till Dan Browns böcker.. Jag har lite samma inställning, samma känsla och har inte läst mer än två böcker av honom.. Och din rehabilitering och arbetsträning? Hoppas verkligen att du skall orka!

    Så boken då. Jo, jag håller med dig. Absolut. Boken dröjer sig kvar hos mig med och Jordans språk driver historien fram åt. Men jag tycker inte om den. Jag har i flera kommentarer försökt sätta fingret på vad det är som jag inte tycker om och nu kanske jag har kommit på det: de färgade får en mycket ädlare röst. De beskrivs lite som ”den ädle vilden”. Ett klyschigt karaktärsdrag som jag avskyr i böcker och i teaterstycken. Det skaver i mig att det är Florence, Hap och Ronsel enbart, som har de ”höga” tankarna. Att det är de som uttrycker sig poetiskt.. För mig är det en slags rasism det med..

    Nåväl. Boken stannar hos en och berör. Men jag tyckte inte om den.

    Kramar

    • Jag kan hålla med om det, den ädle vilden, för det är, som du säger, en form av rasism det med. Men samtidigt skönt att läsa som omväxling efter de senaste årens SDretorik i debatten…

  2. Spännande läsning. Mina 5 tankar för dagen var långt ifrån så djupa som dina 🙂
    Dan Brown … till hör den sortens läsning där hjärnan inte behöver engageras – kan vara skönt ibland, men är mest irriterande. Instämmer!
    önskar dig en trevlig bokpratarkväll! Den boken ska jag kolla närmare på!

  3. Och den svenska Dan Brown – Fredrik T Olsson, lyckas skriva en rätt spännande historia: ”Slutet på kedjan”, men med sånt ordbajseri och konstig svenska att jag bara ville racerläsa den; dels för att få veta hur det går och dels för att slippa läsa mer konstig, dramatisk, pretentiös text.

  4. Ja usch, Mississippi kröp verkligen under huden på en. Vägen mot den oundvikliga katastrofen. Det tog emot att läsa det värsta. Jag som verkligen inte klarar misshandel, som inte klarar det vare sig i böcker eller film. Krigsscener går bra med ren misshandel, våld med kroppen som hjälpmedel. Fy!

  5. Du har verkligen lyckats fånga boken bra, jag tyckte dock inte att den nådde upp till de otroligt högt ställda förväntningarna jag hade. Lycka till med rehabiliteringen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s