Min helg, böcker som är bäst utan förkunskap och Özz tweetar om Jimmie…

Söndag, familjen är i full fart runt mig, det känns som att jag är i slow motion jämfört med dem. Ganska skönt att vara mitt i stormens öga!

Marit vill se hur min helg varit:

En vacker höstpromenad på lördagen……där jag upptäckte ett vackert mossbevuxet järnvägsspår mitt i en (liten) skog……och fyndade tyger till vrakpris på secondhand, både för mig att sy av……och för dotter att sy cosplay-dräkt av!Idag söndag har först abyn testat att de nya tygerna är sovvänliga……samtidigt som jag sydde lite på min långkjol där jag hittar på mönstret allt eftersom jag klipper och syr. Jag försöker få den klar för Fredrikas sypepp!Bengalhonan körde raskt bort abyn från den nya och exotiska sovplatsen……men abyhanen var OK med det för min dotter höll på att klippa ut ur sitt tyg och då vill han vara med och störa så mycket han kan……och sen bli ursäktad tack vare att han är supersöt!

Andras helg kan du se HÄR!

Annikas bokbloggsjerka ställer den här (svåra) frågan:

”Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?”

Svår, efter som den enda bok jag kommer på är ”Patient 67/Shutter Island” av Dennis Lehane, men den har Annika själv redan tagit upp. Så jag får försöka komma på någon annan. Och på ett sätt ät det lätt, för de flesta deckare är det bra att i alla fall inte veta för mycket om innan man läser dem, men samtidigt gillar jag att ändå veta något om boken, så jag vet vad som väntar mig… Så, vilken bok är det bra att inte veta något alls om?

Egalias döttrar av Gerd Brantenberg kan vara en sån, eftersom den litterärt kanske inte är en så spännande berättelse, men sättet den berättas på är omvälvande! Det ger nog bäst effekt om du inte vet om det innan.

Den oändliga historien av Michael Ende kanske oxå passar in här. åtminstone bör en inte veta på vilket sätt historien är oändlig…

Annars är det mest filmer som poppar upp i huvudet, främst The crying game. Jag såg den med min man, och jag hade förkunskap, han hade det inte. Jag älskar den filmen, men min upplevelse var inte i närheten av den upplevelse av filmen som min man hade, han var alldeles förstummad efteråt. Så, jag önskar att jag inte heller vetat något innan jag såg filmen den första gången…

Andras böcker som är bäst att vara helt ovetande om innan du läser dem kan du läsa om HÄR!

Jag låter SDs principprogram vila idag, och funderar ett varv till över Jimmie Åkessons sjukskrivning. Özz Nujen twittrade så här:

”Jimmie Åkesson är nu tydligen utbränd. Han är sjukskriven på obestämd tid. Tar på krafterna att vara rasist och paranoid ju…”

Efter det har han blivit utskälld (av vita förstås) för att skämta om Jimmie Åkessons sjukdom. Jag förstår inte den utskällningen. För mig är det inte ens ett skämt, det är dagsens sanning. Själv skrev jag på facebook:

”Faktiskt fullt förståeligt, att rådda SD och försöka få partiet att framstå som rumsrent är en övermänsklig uppgift”

Ingen hatade dock på mig, för eftersom jag skrev på facebook och inte på twitter kunde jag lägga till en text om att jag hoppades att Jimmie får den hjälp han behöver. (Sen är jag inte heller rikskänd komiker, det kan oxå ha nått med det att göra…)

Jag tycker att både jag och Özz har rätt. Att vara rasist och gå omkring och hata en mängd individer som du inte ens känner, att misstro alla som inte ser ut precis som dig, att samtidigt försöka hålla uppe en fasad utåt som att du och dina följare inte är rasister, det skulle knäckt den bäste. Men av någon anledning gick det inte att skriva som Özz gjorde. Det intressanta är att många andra (vita) oxå skrev tweets där de skämtade om sjukskrivningen, men ingen storm drogs igång om deras tweets (HÄR). Bara det borde ge oss alla en tankeställare om hur det ser ut i Sverige i dag!

Özz skrev en debattartikel om det HÄR, och jag delade den på facebook. Och fick direkt kommentarer från (vita) vänner att Özz aldrig skulle få jobba mer efter sin kommentar om Jimmie. Kommentarer som jag direkt raderade. För precis som jag ser bloggen som att jag bjuder in er till min soffa, så ser jag facebook som att jag bjuder in vänner till mitt hem. Och i mitt hem bestämmer jag vad som får spridas. Jag kommer att bli tuffare med det även på bloggen, om det dyker upp hatiska och/eller rasistiska kommentarer. Än så länge är jag tacksamt förskonad här!

Andra har skrivit om sina upplevelser av det HÄR och HÄR!