Skal, talman och Agnes Grey

En lugnare dag i dag, men fotfarande lite rörigt med pappa. Det visar sig att nu när han åker till korttidsboende så får han med sig medicinen för i dag, sen måste resten hämtas ut på apotek. Pappa visade sig vara utan plånbok, korttidsboendet ligger 9 mil bort, jag kan inte köra bil, mannen måste jobba efter att ha tagit ut mycket tid från jobbet för att besöka min pappa så att jag inte behövt göra det. Nu sitter min syrra i Stockholm och min bror i Tyskland och försöker få tag på någon på korttidsboendet för att se om de kan hämta ut medicinen åt honom och sätta upp det på hans räkning…

Vad hade hänt om han inte haft anhöriga som försökte fixa sånt här? Och vad gör vi om personalen (ganska troligt) faktiskt inte hinner hämta hans medicin? Bussarna går sporadiskt, om jag skulle tagit mig dit i tid med medicinen hade jag behövt ta bussen redan i morse, fyra timmar innan vi visste att det var så här…

Jag överlåter åt mina syskon att ordna det här, jag ägnar mig istället åt Tisdagstema, det är lugnare för mon kropp och själ! Temat i dag är Skal.

Jag visste precis vad jag ville visa! Jag gillar döskallar, glitter och katter och jag gillar att ha accessoarer som jag kan byta mellan. Så jag pimpar min mobil med olika skal!

Döskallarna brukar jag varva mellan och ha när jag jobbar, då får jag ha min privata telefon i fred, och glitterskalet med påfågeln är reserverad till festligare tillfällen, som mello och liknande. Det skal jag använder mest just nu är det svarta, vi tittar lite extra på det:

Det är i silikon, skönt att hålla i och med en liten katt som klättrar upp på baksidan av mobilen. Tyvärr hade jag inte det här skalet när jag i vintras lyckades tappa mobilen i backen så att glaset sprack, för då hade nog glaset fortfarande varit helt. Men sonen uppskattar den effekt som kattskalet nu gör tillsammans med den trasiga mobilen:

Katten har tagit sig ett rejält bett av min mobil…

De skal andra vill visa kan du se HÄR!

I övrigt har jag förskräckt följt valet till talman, främst andre vice talman i går med efterspel i dag. Även om blankröstandet inte gav någon effekt på själva valet ser jag det som en tydlig signal gentemot SDs företrädare. De är inte rumsrena och bör inte företräda någon i Sverige. Jag är djupt imponerad av Rossana Dinamarca som bar en T-shirt med texten SD=Rasister både i riksdagen i går och i SVT morgon i dag (kolla gärna HÄR!). Björn Söder beter sig enligt SDs fastställda mall. På samma sätt som SD påstår sig inte vara rasister så ställer de sig nu fullständigt ovetande inför ”Järnrörsskandalen”. Deras logik är genomskinligt glasklar. ”Muslim” är inte en ras och ”Järnrören” var av aluminium, alltså kan de säga att de inte är rasister och vara ovetande om någon järnrörsskandal. De gömmer sig bakom semantik.

Kära SD, det finns inga raser, det finns bara människor, alla är vi en och samma ras! Rasism handlar om att gruppera människor och se dem som ”bättre” eller ”sämre” utifrån hudfärg, etnicitet, kultur och/eller religion, alltså är ni rasister. Om rören var av järn eller aluminium spelar ingen roll, en skandal var det och ni gör er bara löjliga när ni låtsas ha minne som en guldfisk.

Björn Söder vägrar i morgonprogrammet i det längsta diskutera sig själv som talman utan ägnar sig istället åt härskartekniker, arrogant minspel och smutskastning av Rossana och vänsterpartiet. Han ger INTE intryck av att vara en passande talman! Men nu är han där och kan i teorin vara den som ska representera Sverige, vara vårt ansikte utåt. Det är en mörk värld vi lever i!

På Facebook hamnade jag i diskussion med en bekant om hur rasismen ska bekämpas:

Bekant: SD kan nog undanhålla sanningen ibland. Men dessa kommunister är totalt ohämmade och är en katastrof i de flesta avseenden. Litet parti och snart ännu mindre

Jag: Vänsterpartiet står för allas lika värden, något som rasisterna i SD tycker är floskler. SD är det otäckaste som hänt Sverige sen andra världskriget, och den normalisering av rasism som skett och sker med dem är skrämmande.

Bekant: Tror du glömde Fi när du gjorde ditt bedömande kopplat till det otäckaste som hänt i Sverige sen WW2 om man ska tro på några av de etablerade politikerna, inkl SD som nu får räknas som ett etablerat parti minst sagt, tyvärr. Men de som kastat skit på SD och stört deras möten får naturligtvis skylla sig själva. Dags att lära sig att inte gläfsa så mkt och istället ignorera genom att inte gå dit och skapa sympatier.

Jag: Jag kan inte hålla med om att tystnad är ett bra verktyg för att stoppa rasism, jag tror istället på att skrika så högt och så ofta som möjligt. Som Martin Luther King sa: Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad. Och nu handlade det om MIN bedömning om vad som är otäckt, inte en smygrasist som Tobias Billström. Att Moderaterna låter SD glida in på en räkmacka här och var i landet förstärker bara min åsikt om Moderaternas elitistiska inställning till svenska folket.

Bekant: Delar din uppfattning avseende det MLK sa! Stor man med respekt i de flesta led. Men det är skillnad på tal och tal. Stå och skrika och gapa onyanserat tyckande, ger ingen respekt. Ganska många borde lära av detta till valet 2018

Jag: Jag var med när SD talade här i våras. Det var en tyst protest, med ryggen emot. Att lyssna på SD, även med ryggen emot är en obehaglig upplevelse. Där kan du prata om skrik och gap och onyanserat tyckande. Jag har, till skillnad från dig, full respekt för de som inte vill höra skiten och därför anlägger moteld. Jag kan inte tycka att skanderande som ”Inga rasister på våra gator” är så onyanserat, det är snarare en helt naturlig önskan som vi borde vara fler som står för!

Bekant: Vill du inte höra skiten som du kallar det för, behöver du inte vara där! Enkelt

Jag: Och då skulle jag alltså bli en del av de goda människornas tystnad. Det tänker jag inte bli! Hur tänker du att rasismens framväxt ska förhindras? Din taktik är alltså att inte vare sig protestera tyst eller högt? Jag är nyfiken på vad du tänker göra istället?

Bekant: Den som skriker högst har inte alltid rätt och är dåligt argument ur ett nyanserat uppförande och demokratiskt perspektiv. Grottåldern har vi lämnat..Bra där!!!

Jag: Jag säger inte att den som skriker högst har rätt, däremot kan jag respektera den frustration som skriken kommer ifrån. Det jag är nyfiken på är vilken DIN taktik att stoppa rasismen är.

Där tog diskussionen slut, min bekant har inte svarat. Men jag är nyfiken. Vilken taktik ska vi ha? Tyst protest, ljudlig protest, ignorans, debatt, diskussion? Allt i kombination? Vad ger bäst effekt? Skriv gärna dina tankar och bästa tips i kommentarerna!

Så här i septembers sista sekund recenserar jag

Agnes Grey av Anne Brontë

Jag har haft ”Jane Eyre” av Charlotte Brontë liggande här hemma några år, och förra hösten tänkte jag att det vore kul att läsa alla tre systrarna Brontë och köpte på mig den här och ”Svindlande höjder” av Emily Brontë, och sen har de blivit liggande. Därför passade det bra att jag tog mig an dem nu i Pocketlovers Tre på Tre utmaning! Jag började med den bok jag hört minst om.

Just för att jag hört så lite om den tänkte jag att den skulle kännas gammaldags och förlegad, långtråkig att läsa. Hela boken är berättad ur bara ett perspektiv, Agnes Greys, och när jag läser förordet inser jag att den nog till del är självbiografisk och till del tankar om framtiden. Det gör mig lite ledsen att inse att Anne Brontë dog ung, som alltid är det sorgligt.

Mot min förmodan tyckte jag om den här. Den är från en annan tid än Jane Austen, men den beskriver samma lugna lantliv, fast här ur guvernantens perspektiv. Barnen är inte så välartade, långt ifrån, och som tredje generationens lärare (även om jag var lärare till vuxna) är det kul att läsa hur Agnes tänker runt pedagogik och lärande. Ganska moderna tankar får jag nog säga, även om det var näst intill omöjligt för henne att arbeta på det sättet.

Den är inte heller tung i språket, jag blir förvånad över hur lättläst den är, med drygt 160 år på nacken. Litteratur kan verkligen vara tidlös. Åtminstone god litteratur. Andra böcker kan vara förlegade bara efter tio år.

Allt som allt en positiv upplevelse, nu ser jag fram emot att läsa de två andra systrarna!

Hyllvärmare, nej.
Boktolva, nej.
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, ja, 13. Läs en bok först publicerad före år 1900.
Bloggdala Bokcirkel, nej.
Tre på tre: ja, den första av de tre systrarna Brontë.