Kaosutmaning 2014 / Litteraturnörderi / Tre på tre

Serier och Glasfåglarna

Ohh, vilken sömnig dag det här varit… Min kropp reagerar rent fysiskt på stress, när jag vet att jag förväntas fixa saker så blir jag så sömnig att jag knappt kan hålla ögonen öppna… I dag skulle jag åka till mitt föräldrahem och packa en väska till min pappa som han ska ha med sig på korttidsboendet. Bara vetskapen om det gjorde att jag sov hela dagen, och i bilen både till och från min pappas hus… Lägg till det att jag lever med två tonåringar, som sköter massor av saker här hemma på ett fantastiskt sätt, och tar eget ansvar för sina studier, men som ändå är tonåringar med allt vad det innebär… Sen blogg i kväll, mest för att jag sovit hela dagen, så jag lär inte kunna sova i natt… Nåväl, nu hoppas jag det blir lite lugnare resten av veckan så jag kan komma tillbaka i vardagslunken igen…

Annikas bokbloggsjerka ställer den här frågan:

”Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)”

För en gångs skull en fråga som känns otroligt enkel att svara på!

Ed McBains serie om 87:de polisdistriktet i Isola. Totalt består den av 59 böcker, varav jag har 57 och har läst 55… Det är många år sedan jag började läsa den här serien, en lärare på högstadiet lånade mig några av böckerna och jag blev fast direkt. Jag har även läst om hela serien från start till slut två-tre gånger och ser fram emot att göra det igen när jag är pensionär. De fyra olästa böckerna är svåra att få tag på, de jag nu har liggande här hemma är på engelska, och blev nog aldrig översatta till svenska. Jag ser fram emot att läsa dem, men behöver vara lite mer alert innan jag ger mig på dem.

Ja, de här böckerna utvecklades något enormt under seriens gång! Dessutom blev de hela tiden tjockare och tjockare… De första delarna i serien gavs ut som det som ganska föraktande kallades kiosklitteratur. Tunna, snabblästa pocketböcker, med ganska rak och okomplicerad handling. Jag gillar även dem, det är hårdkokta polisromaner med fokus på brottet, polisarbetet och brottslingen. Men med tiden blev berättelserna mer komplicerade och karaktärerna mer och mer utförligt beskrivna, och relationer utvecklades till sidohistorier som går att följa i bok efter bok. Som Steve Carella som träffar en kvinna i en bok, några böcker senare gifter sig med henne, så småningom får de tvillingar som även de hinner växa upp parallellt med bokserien. Så, förändringen är positiv, böckerna gick från att vara kanonbra till att vara fantastiska! Ohh, tänk om jag blir besviken när jag nu snart läser de delar jag ännu inte läst…

Vilka serier andra läst kan du se HÄR!

Glasfåglarna av Elsie Johansson

 Glasfåglarna

Jag är med i Pocketlovers tre på tre utmaning i år igen. I år ska jag läsa systrarna Brontë, en bok vardera samt Elsie Johanssons trilogi om Nancy, och jag har precis läst ut den första delen ”Glasfåglarna”. Jag har de två andra delarna, ”Mosippan” och ”Nancy”, stående som hyllvärmare här hemma, men ”Glasfåglarna” hittade jag bara köpbar i lättläst version. Så tack och lov för bibliotek, där fanns hela trilogin att låna! Det här är inte den sorts litteratur jag brukar läsa, jag skulle kalla det historisk arbetarlitteratur, men vet inte vad genren egentligen heter. Det är kallt, kargt, fattigt, utsatt och förkrigstid. Massor av elände, sjukdom och död, men ändå en bok som lägger sig nära mitt hjärta.

Jag tror det beror på att även om det här är långt före min tid, och även från en helt annan del av Sverige än där jag och mina föräldrar växte upp så var det mycket som känns bekant. Nancy är född ungefär när min mamma och pappa föddes, och mamma berättade ganska mycket om sin barndom för mig när hon levde. Jag känner igen mig i kläderna som beskrivs, i maten och i skolgången. Min farfar levde på samma gård som mig när jag växte upp, och hans hus är väldigt lik det hem Nancy växte upp i. Kök och kammare och en rå timmervägg i trappan upp på vinden. Hela huset värmdes upp av köksspisen så vintertid var köket enda stället som det gick att vara på. Han vägrade använda vår toalett utan fortsatte använda utedasset som låg precis bredvid vår kompost… Jag känner igen mig i beskrivningen av församlingshemmet som träffpunkt i byn och jag har oxå haft en granne dit jag gick för att spela cittra och tramporgel…

Att läsa den här boken, även om mycket i den är tungt och sorgligt, är lite som att komma hem. Ett minne av en barndom som inte var min, men min mammas. Pappa växte upp som bondson, men mamma kommer från torparsläkt och arbetarsläkt, där mormor och mamma bröt mot mönstret genom att båda utbildade sig till lärare. Morfar och mormor hade ett torp och morfar var oxå rallare, byggde järnväg, för att dra in mer pengar. En skön känsla, så jag ser fram emot att läsa de två följande delarna!

Hyllvärmare, nej.
Boktolva, nej.
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, ja, 30. Läs en lånad bok.
Bloggdala Bokcirkel, nej.
Tre på tre: Ja, den första i en av mina trios!

Annonser

19 thoughts on “Serier och Glasfåglarna

  1. Det var en lång serie. Men roligt när man kan följa sina karaktärer under lång tid. Som med Lotta-böckerna! Trist att du blev av m några mitt i serien. Kanske leta på loppisar/second hand? Det gör jag. Bara några få som saknas nu 🙂

  2. Det var ju bra att du inte somnade i bilen på riktigt alltså… trots att du sov;-)
    Personligen tror jag att det är just ”måsten” som tynger ned dig, för roliga saker som att sy kostymer till exempel gör dig pigg. Förstår det faktiskt!

    Å den längsta serien böcker jag läst är ynka 7 delar av Harry Potter. Åt andra sidan läste jag dom flera gånger. Ja, det är de enda böckerna jag läst mera än en gång faktiskt.

  3. Stress finner de underligaste vägar – men att försvara sig med att vilja sova, ja, det gör den ju allra bäst!
    Böcker 🙂 En källa till mycket. Läsglädje. Funderar nu på vad jag läst för lång serie … tror jag vet …

  4. Den längsta bokserie jag läst är nog Sagan om Isfolket av Margit Sandemo som jag då verkligen tuckte var bara så bäst 😉 skyller väl på att jag var tonåring.

    Jag blir typ tvärtom vid stress hyperaktiv inte för att det blir mycket vettigt gjort ändå… jag drabbas av hjärndimma å får olika problem med både språk och koncentration.

  5. Det är samma för mig när det gäller stress, kroppen bara stänger ner. Vet inte om jag har varit undermedvetet stressad denna vecka (sambon jobbar på annan ort) för jag har verkligen inte kunnat hålla ögonen öppna senaste dagarna. Det märks vilken hjälp jag får av honom när han är här och hur lite kraft jag har för att hantera minsta lilla ökning i arbetsbörda. Hoppas att du är piggare nu och att du snart är fri från arbetet kring din far så att du får slappna av!

  6. Jaa, saker man måste göra tar sååå otroligt mycket energi. Både innan de skall utföras och efter. Det behöver liksom inte vara so jobbiga egentligen eller tunga och komplicerade, men bara vetskapen om att man MÅSTE gör att det känns.. Trots att det nu är två år sedan jag var sjukskriven för utmattning, hänger just den här biten kvar. Även vid de tillfällen där det jag skall göra faktiskt är något roligt..

    Kramar till dig!

  7. Ping: Suddiga skapelser och en älskad Nancy | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s