Deprimerande Trendspanarens handbok

Onsdagstema är ”deprimerande”, så jag skulle kunna fota mig själv, sjuk i utmattningsdepression… Eller kanske kaoset här hemma, med berg för både disk och tvätt. Jag hade även kunnat göra som Birgitta och ta ett foto på min hembygdsdräkt. Den fick jag till min student, och har sen kunnat ha den fram till för 5 år sedan, när stressen började sätta sig på min kropp…

Men all det här är alldeles för deprimerande, jag väljer nått annat i stället….

Himlen är blå, men annars ser den här gränden/bakgården sorgligt förfallen och sliten ut, med soptunnor som får mig att tänka på amerikanska polisserier, där hemlösa och lik verkar trängas med varandra på precis sådana här ställen…

Vet ni var det är? Precis bakom ABBA-museet, med allt sitt glitter, sin röda matta och sitt lyxiga hotell…. Jag kan tycka det är deprimerande att upptäcka att ytan inte matchar det som finns bakom…

Andras deprimerande bilder kan du se HÄR!

När ämnet ändå är deprimerande kör jag en recension av en bok som på sitt sätt var rätt deprimerande oxå…

Trendspanarens handbok av Magnus Lindkvist

Det här är en bok jag fått via jobbet, och visst låter det bra? Att lära sig se kommande trender? Då vet jag vad jag ska utbilda mig inom, hur jag ska placera mina pengar, inom vilket område jag ska söka jobb. Det är klart jag vill lära mig, rent praktiskt, hur jag kan spana in vilka trender som är på gång i världen.

Synd då att den inte alls är nått bra… Den handlar bara om att du ska göra allt samtidigt. Titta bakåt, titta framåt, hålla kontakt med gamla bekanta, skaffa massor av nya, läsa tidningar och bloggar om det som intresserar dig och om det som inte intresserar dig, titta på tv, nyheter, dokumentärer och serier, lyssna på gammal musik och ny musik, läsa klassiker och nyutgivet, och i all den här information overload ska du se till att du INTE utsätts för just det, utan lyckas välja ut precis det som visar att en trend är på väg…

Det enda jag lär mig av den här boken är att inte ens en övermänniska skulle klara av att följa råden, då de ofta motsäger varandra och tiden faktiskt inte finns för att genomföra dem. Och jag tvingas dessutom lära mig det av en man som språkmässigt inte verkar ha lämnat sin pubertet, utan allt, ALLT, kan illustreras med en liknelse som på ett eller anat sätt har med sex att göra… Visste ni till exempel att samlag är globaliseringens bästa vän? Eller att porr är ett utmärkt exempel på en marknad med mångfald? Eller att långsamhet är en trend, varför inte lite slow sex? Eller hur tillgången på porr är ett bra exempel på hur tillgången på information förändrats? Eller att vår inlärning går att likna vid sex? Till på köpet konstaterar han att de här liknelserna vid sex beror på att han är man, för det vet ju varje trendspanare att kvinnor är helt ointresserade av sex och bara ”ställer upp” för husfridens skull…

Till råga på allt verkar han vara emot allt som handlar om att minska tillväxten eller försöka jämna ut orättvisor… Lite girighet hos människor är bara bra för tillväxten. Han menar att kapitalismen för länge sedan spelat ut sin roll, nu kan vem som helst, var som helst ha en idé, utveckla den, kapitalisera på den och bli rik. Hmmm, låter inte det som kapitalism ändå? Så den som skriver råden till trendspanarna har själv spanat helt fel på vad som råder just nu… Det gör inte boken mer trovärdig precis. Han smutskastar dessutom punken genom att säga att nutidens ekonomi är punkkapitalism, vem som helst kan göra vad som helst. Tydligen är det Bono som myntat uttrycket, men nej, punk och kapitalism är ord som aldrig borde sättas tillsammans enligt mig!

Att tro att allt är möjligt för alla är liberalisterna sätt att låtsas att det inte alls är att de föddes in i en medelklass/överklass familj, med goda förutsättningar både ekonomiska och akademiskt att utbilda sig och ett färdigt nätverk när det är dags att skaffa jobb, som gjort att de lyckats så bra i karriären. Nej då, det finns inga förtryck, alla har samma chans, och de kan slå sig för bröstet och vara stolta över att just de lyckades så bra… Ingen klassanalys, ingen etnisk analys, ingen könsanalys hos den här trendspanaren, så det känns som att han följt sitt eget råd, att sortera i information, rätt rejält!

En sak gläder mig i hans bok, och det är att han spanar på att nationerna snart spelat ut sin roll. Med ökad globalisering och enkla kommunikationsvägar, så kommer gränser snart inte att betyda nått. Det gillar jag, det har jag själv spanat på, men jag har tyvärr inget förtroende för hans spaningar, så det här känns inte som någon förstärkning av det jag själv tycker mig se. Det gäller att vara källkritisk…

Nix, den här boken gjorde mig inte till en bättre trendskapare, den gjorde mig bara arg…

Så här påverkade den här boken de utmaningar jag genomför:

Hyllvärmare, ja.
Boktolva, nej.
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, nej.
Bloggdala Bokcirkel, nej.