Fotoutmaning / Frejigt

27 tankar om “Lokal historia

  1. Det här huset hör till min historia. Det ligger på gården som min pappa bor på. Hans släkt har bott på gården i mer än fyra generationer, och när jag var liten, och vi bodde i huvudbyggnaden så bodde min farfar på nedre botten i det här huset. Huset består av två delar, så det skulle kunnat göras om till sommarboende för två familjer, som då skulle ha varsitt kök och vardagsrum nere och tre-fyra sovrum uppe. På 60-talet gick det att få bidrag för att förbättra de här generationsboendena runt om i landet, så vi kunde enkelt dragit in kanaler från huvudbyggnaden (som ligger precis utanför bild till vänster) med varmt vatten. Men min farfar, som var en riktigt arg och otäck gubbe, vägrade och sa att han i så fall skulle flytta till den bortre delen av huset för ”den där lärarinnan” (min mamma) skulle inte komma och ha några idéer om nymodigheter…

    I stället eldade han i sin vedspis, bar vatten från brunnen och använde ett utedass i den gamla ladugården som då fortfarande finns kvar. Han var i princip aldrig inne i huset vi bodde i, möjligtvis på julen bara… Vi barn var livrädda för honom, och den enda kontakten vi hade med honom var att vi turades om att bära in dagstidningen till honom och som belöning fick en ”buss”. Det var ett katrinplommon som vi la som en snus under överläppen…

    Eftersom det aldrig drogs in vatten och värme och huset inte är isolerat så används det ni som förråd. Fönstret ni ser högst upp hör till det rum där mina böcker förvarats i nästan 10 år innan jag nu äntligen kunde ta hem dem och packa upp dem.

    Så för mig är det här huset historiskt och fönstren är extremt lokala…

    Gilla

  2. Vilken personlig historia om detta vackra hus. Undrar va<d ni ska göra med det sedan. Det ser ju förvånansvärt väl bevarat ut trots avsaknad av alla "nymodigheter". Himla synd att riva kåken eller låter den förfalla. Men så sker nog med många av dessa gamla byggnader. Man orkar nog inte lägga ner en massa pengar på det åsså saknar man orken antar jag.

    Gilla

  3. Det är alltid lika intressant att få en berättelse till bilderna! Synd att ni barn var rädda för er farfar, något som nog inte är så ovanligt! Jag har aldrig träffat min, han dog innan jag föddes!
    Trevlig helg!

    Gilla

  4. Mycket personligt om husets historia, trevligt berättat också!
    ”Min” runsten uttyds så här: Tore och Sven lät resa stenen åt Vinut, sin broder, Helgas son.

    Gilla

  5. Ja huset är både lokalt och en del av din historia. Intressant och rörande läsning. Det är inte alltid lätt att hänga med sin tid men samtidigt sorgligt att hamna bakom och utanför.

    Gilla

  6. Intressant, det blev ju riktig historia, både personlig och sen naturligtvis det gamla huset. Kunde ju ha blivit ett fint sommartorp. Men det är inte ovanligt att den gamla generationen vägrade nymodigheter.
    Ha en bra vecka!

    Gilla

  7. Tänk att du kan det här husets historia. Det var det första jag tänkte på när jag såg bilden: Detta huset kan berätta något och jag fick svar på en gång! 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.