Svartvit noja och Sofies värld

Mannen är borta i några dagar och jag är så stolt över mina barn, 14 och 15 år, som utan problem tar hand om hushållet. De turas om att laga mat, diska och ta hand om mig och katterna… Det lovar gott för deras framtid!

I dag följde sonen med mig ut på fotopromenad med bengalhonan för fotoutmaningen och för att testa förstoringslinserna lite…

Onsdagstema:

”Tema: Svartvit noja.  Nojan kan ju finnas både framför och bakom kameralinsen 😉 Fri tolkning! Själv tolkar jag ”noja” lite vänligare än den ursprungliga hårdare tolkningen som galenskap, dårskap, ångest …
Lycka till! Take care out there!”

I mitt fall blir själva nojan Windows 8 och bildhantering… Jag lever med en dataingenjör som HATAR Windows och vill att vi ska använda Linux hemma. Men jag är så ointresserad av datorer att jag inte orkar lära mig hantera Linux, så på min dator har jag fortfarande Windows operativsystem. När jag köpte en ny dator för ett år sedan så var det Windows 8 på den och jag är inte kompatibel med det systemet. Mannen har installerat ett parallellt äldre operativsystem från Windows, men rätt som det är poppar Windows 8 upp och liksom tar över… Allt det här gör att det varit svårt att få någon form av bildhantering att fungera och det lilla jag gör tar evighetslång tid. Och min man är ovillig att hjälpa till, han säger att det blir så när jag envisas med Windows…

Så, för mig att skapa ett svartvitt foto med hjälp av bildhantering är helt otänkbart. Jag fick tänka svartvitt på ett annat sätt, på grund av Windows nojan…

Mina fina björkar fick vara med igen….

Andras svartvitt kan du se HÄR!

I övrigt resulterade promenaden bland annat i de här bilderna:

Recension

Sofies värld av Jostein Gaarder

När jag gick i gymnasiet läste jag filosofi, och det, tillsammans med matte och svenska, var mitt favoritämne. Det kan tyckas som om de tre ämnena ligger långt i från varandra, men för mig häger de ihop, på så sätt att filosofin försöker hitta sambanden och meningen med det som uttrycks med ord. Filosofi kan, tycker jag, sägas vara den matematiska formeln för att förstå människan och människans tankar. En formel som fortfarande återstår att upptäcka, även om jag själv lutar åt den existentiella ”formeln”. Med det sagt, det här borde verkligen vara en bok för mig! En genomgång av filosofins historia i skönlitterär form! Ändå har den blivit liggande i många år utan att jag orkat ta itu med den. Kanske inte så smart att läsa den med mitt pågående hjärnmos, men nu är den läst i alla fall. Och vad tyckte jag?

Den lider av de problem som de flesta böcker som försöker vara fakta och fiktion samtidigt ofta lider av. Det skönlitterära blir väldigt krystat ibland och faktadelarna blir ytlig… När jag utbildade i logistik använde vi oss av en bok som hette ”Målet” som försökte sig på samma mix, den funkade bra som diskussionsunderlag, men så mycket till vare sig lärobok eller skönlitterär roman var den inte. Och så är det här oxå. Lite för ytligt och sönderhackat om filosoferna (även om det var kul att friska upp kunskaperna) och väldigt krystad skönlitterär berättelse.

Sen blir jag lite illa berörd över att det är en äldre man som får en ung flicka att hemlighålla deras relation för sin mamma och sina vänner. Visserligen är det inte i något illvilligt syfte, men det känns ändå som groomingvarning så det skriker om det. Det här är förstås skrivet före internet och alla de möjligheter som pedofiler fått att kontakta barn i och med det, så författaren förstod nog inte hur det här kan uppfattas. Vore det i dag och gällde någon av mina barn hade jag inte alls reagerat så lojt som Sofies mamma ändå gör…

Jag tycker även det i slutet blir ganska mycket gubbig voyeurism, när karaktärerna ska skapa kaos för att kunna smita undan. Att de är de knappt tonåriga personerna som har sex i en buske med alla som åskådare, känns osmakligt. Det hade gått att använda de vuxna karaktärerna istället, om nu sex är det enda sättet att skapa kaos på. Jag skulle nog kunna tänka ut ett flertal andra sätt att skapa kaos på som inte blir så grabbigt gubbsjukt…

Jag gillar tvisten i slutet och jag gillar genomgången av filosoferna, men i övrigt gav inte den här boken så mycket. Jag hade nog hellre letat upp min gamla gymnasielärobok och läst lite i den…

Så här påverkade den här boken de utmaningar jag genomför:

Hyllvämare, ja.
Boktolva, nej.
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, Ja, 40. Läs en bok med mat på omslaget. Det finns ett äpple där bland alla andra filosofiska symboler….
Bloggdala Bokcirkel, nej.